Broberg, professor emeritus i idé- och lärdomshistoria vid Lunds universitet, är sedan tidigare Augustprisbelönad för den ”idéhistoriska läseboken” Gyllene äpplen, och med Nattens historia. Nordiskt mörker och ljus under tusen år fortsätter han på den inslagna banan. Det här är en lättillgänglig historik, levande kulturhistoria full av anekdoter, citat och reflektioner, ett slags encyklopedi att slå upp på måfå och förlora sig i. Det är en bok om ”hur vi besegrat natten”. Men vad betyder det? Jo, en natt som ”är på väg att upplösas genom industrialism, elektrifiering, globalisering”, och som läsaren snart kommer inse att hon saknar.

”Natt” kan tolkas bokstavligt, historiskt, religiöst, litterärt, filosofiskt. Broberg förflyttar sig genom den medeltida mörkertiden (ett epitet som han håller med om är orättvist) via upplysningens övermodiga strålkastare, den som skulle bada hela världen i rationalitetens och vetenskapens ljus, till modernitetens artificiellt upplysta tankar och pulserande neonskyltar. Över sidorna rör sig Linné, ute i trädgården för att studera växternas sömn, eller kanske för att delge sina noggrant utprövade sömnråd: ”Bättre är att sova före än efter midnatten. Hovfolket leva ett uselt liv. De se aldrig morgonrådnan. Gossar bör sova tolv timmar”, och ”Disciplar böra få sova så länge de orka.” Här finns poeter som försöker slå ett slag för svensk turism. Sophia Elisabeth Brenner diktar 1713 om nordens brister jämfört med söderns: ”Ack, nej, de ha druvor, men vi ha gruvor.” Och det hade man – mörkret i Falu koppargruva var vida känt. Det nordiska ljuset skulle under 1900-talet locka konstnärer till såväl Sverige som Skagen och väcka internationell uppmärksamhet på konstutställningar i New York, Chicago och Boston.

Brobergs bok är en skattkammare av berättelser om en tid då allt tycktes förunderligt, då en matematikprofessor på resa i Skåne såg en stjärna falla och gick ut för att undersöka: ”[jag såg] en materia brinna och strax slockna”. På morgonen liknar den en ”vit, kokad stärkelse” som han lägger på en stekpanna; stjärnfyndet börjar ”spraka som salt”. Broberg letar sig ända tillbaka till sagorna, till eddadiktens Fimbulvinter. Man tror nu att kylan och mörkret var resultatet av ett vulkanutbrott åren 536–537. Prokopios, östromersk historiker, citeras i en text från 536: ”Hela det året lyste […] solen som månen: utan strålglans, liksom i ständig eklips, med matt sken och inte som den brukade.”

Med kristendomen kommer gryningen i en andlig bemärkelse. ”Med nionde århundradet uppgår historiens ljus klarare över Norden”, menar Geijer 1825. Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus, som profeten Jesaja skriver; enligt Luther ett ordets ljus. Kyrkornas målade glasfönster släpper in färgat ljus och vid särskilda tillfällen fylls kyrkorummet av dyrbara levande ljus. Olaus Magnus beskriver signandet av ljus vid kyndelsmäss: efter gudstjänsten delas vaxljusen ut bland hushållen. Koret i kyrkan pekar mot öster, mot soluppgången och uppståndelsen. Norden är för övrigt redan känt för sitt ljus, om än ett annat sorts ljus: midnattssolen. Återigen dyker Olaus Magnus upp med en rekommendation om svenska midsommarbröllop – då kan gästerna sova utomhus utan fara för sjukdom.

Romantikens drömmare och tänkare hyllar det mörker som upplysningstiden ville fördriva. Nu blickar man inåt, umgås med sig själv i månskenet, och nattens skog doftar, som hos Keats i ”Ode to a Nightingale”. Det är ”dunklet” som firas, mystiken och det ogripbara. Men på stadens gator ska det förstås helst vara ljust. Broberg berättar om fina damer i Helsingfors som ”ledsagades av en betjänt […] som bar en lanterna på en lång stång”. I Lund snubblade studenterna runt i ett veritabelt mörker och i Stockholm var gatlyktorna, som brann med hampolja eller rovolja, inte till särskilt mycket hjälp. Dessutom betydde varje naken låga eldfara, vilket ju just Stockholm så bittert fått erfara.

Men så kommer då moderniteten, det blåa ljuset från tusentals skärmar, surfplattor, telefoner och tv-apparater. När det elektriska ljuset väl letts in i hus och lägenheter är det svårt att stoppa. Idag får de drömmande astronomerna svårt att utöva sin hobby i och med att städernas ljusförorening breder ut sig över landet. Samtidigt lider svenskarna av insomni: enligt Broberg äter trekvarts miljon svenskar receptbelagda sömnmedel. Ensamma i sina väl upplysta lägenheter, där förfäderna trängdes med mammor, pappor, syskon, katter, hundar och grisar. Nattens historia väcker onekligen frågan: Har vi verkligen vunnit på att besegra natten?

Josefin Holmström. Författare, litteraturkritiker och doktorand i engelsk litteratur, University of Cambridge