Näringsrik historia
Att tänka på gällande jordpäronsplantage är jordmånen, gödningen, sängarnas beredning, knölarnas plantering, rensning, inbärgning och förvaring över vintern. Sedan kan man njuta av dem stuvade med mjölk och grädde, stekta med smör eller salt som kastanjer, eller malda till mjöl för att tillreda pannkakor, pudding, gröt och välling.
Potatisen betydelse för den ekonomiska omvandlingen av Sverige bör inte underskattas. Denna billiga och lättodlade rotfrukt tillgodosåg en växande befolkning med kolhydrater för arbete på åkrar och i industrier.
Jordpäron. Svensk ekonomihistorisk läsebok, redigerad av Anders Björnsson och Lars Magnusson, kan sägas vara en fristående fördjupningsdel till den av Gunnar Broberg redigerade Gyllene äpplen. Svensk idéhistorisk läsebok I–II (Atlantis, 1991). Utan att jämföra äpplen och päron är konceptet liknande, med introduktioner, kommentarer och illustrationer. Boken är en bredare kulturhistoria än vad man först kanske förväntar sig. Inga budgetar, kvartalsrapporter eller kapitalböcker här inte, istället texter som på många sätt speglar föreställningar om moral, religion, vetenskap, politik och natur. Det är således också något mer än de ekonomiska doktrinernas historia. Även det vardagliga livets tankar och bemödanden kommer tydligt fram. Texterna, som spänner över människans liv från svensk högmedeltid till första världskriget, belyser de grundläggande villkoren för liv – kampen för överlevnad – hur maten ska räcka till, hur hushållet ska fördela sina resurser, och hur man skulle kunna lägga undan litegrann för framtida behov.
Medeltidens ekonomiska liv präglades av den största jordägaren – kyrkan – en ekonomisk aktör med makt över skogar och jordbruksmark. På 1200-talet träder adeln fram med särskilda privilegier. Städer anlades och landskapslagar nedtecknades. Hantverkarna organiserade sig i skrån. Under den äldre medeltiden expanderade jordbruket och befolkningen växte, en uppgång som övergick i en agrar kris i digerdödens efterföljd. Bland texter finner vi Upplandslagen, Stora Kopparbergs privilegier 1347, skomakarnas skråordning och Peder Månsson till åkerbrukets lov, vidare texter om Gustav Vasa och kyrkans indragna egendomar och om kolonialiseringen av Finlands ödemarker.
Under 1600-talet finner man de första skrifterna som behandlade ekonomiska frågor på ett mer grundläggande sätt. Naturrätten och läran om samhällskontraktet kom att ligga till grund för tankar om ekonomiska transaktioner mellan människor. I Sverige satt Axel Oxenstierna vid rodret. En modern stat var under uppbyggande där en mer permanent skattebas säkrade rikets finanser. Vid tiden för den svenska stormaktstiden dikterade krigsmakten den ekonomiska politiken, en krigsekonomi där militärapparaten slukade pengar, men där krigföringen i gengäld gav vinster tillbaka. Bergsbruket moderniserades med Carl Bonde i ledningen. Sverige blev en världsledande exportör av koppar, och järn i mängder skeppades till det tidigt industrialiserade England. Kanaler anlades, postväsendet byggdes upp. Men alltjämt var jordbruket modernäringen, vilket speglas i en text av Schering Rosenhane, i hans lovsång till dyngan.
Alltmer växte det dock fram ett alternativ till en krigsekonomi där rikedom alstrades genom territoriella erövringar och krigsbyten. Det holländska handelsimperiet var ett talande exempel på hur rikedom kunde växa på hög, trots att man levde trångt på en träskmark. Nyckeln till militär och ekonomisk makt blev istället att erövra handelsrutter och marknader. Under 1700-talet tillkom också de första lärostolarna i ekonomi, som i Sverige vid Uppsala universitet 1741, då Anders Berch blev dess förste innehavare. I övrigt förknippas 1700-talet med Adam Smiths välkända tankar om den ”osynliga handen” som på ett paradoxalt sätt leder egennyttan till att resultera i allas bästa. Lyxkonsumtionen diskuterades hett och vissa menade att den till synes syndfulla lyxen i själva verket är något som kan gynna alla, genom att skapa efterfrågan, få hjulen att rulla och sätta folk i arbete. Med den vetenskapliga revolutionen kom också ett nytt sätt att förhålla sig till ekonomin, angripa ämnet på ett mer generellt sätt. Naturvetenskap blev under det utilistiska 1700-talet tätt sammantvinnad med den ekonomiska nyttan.
Frihetstidens ekonomiska frågeställningar gällde hur man skulle utveckla jordbruket och utrikeshandeln, etablera manufakturer och sprida innovationer i form av både nya jordbruksredskap och odlingsmetoder. År 1739 bildades Vetenskapsakademien, som hade den ekonomiska nyttan högt på programmet, ivrade för nya jordbruksmetoder, nya redskap och allehanda maskiner, med botanikern Carl von Linné och ångmaskinskonstruktören och silkesodlaren Mårten Triewald som några av de drivande grundläggarna.
Vetenskapsmän, topografer, manufakturister och andra färdades genom landet, till Lappland i norr och Skåne i söder, och antecknade de rika naturtillgångar som kunde vara till nytta för landet. Den lapska ödemarken kunde bli till frodiga åkermarker som kunde föda och sysselsätta tusentals. Skogar, berg och sjöar och allt som växte och levde skulle tas till vara. Alla dessa rika gåvor som Gud förlänar människan betraktades utifrån tidens fysikoteologiska tankar om skapelsens ändamålsenlighet. Skaparen hade i naturen nedlagt allt det vi behöver. Det gäller bara för oss att upptäcka dessa oändliga rikedomar. Att låta marker ligga öde, låta dem avfolkas och växa igen bryter mot Guds försyn. I själva verket, menade naturvetenskapsmannen och teologen Johan Browallius i ”Känningar af Guds försyn” (1747), kan även olyckan alstra vetenskaper. Missväxten har förbättrat jordbruket och den härliga läkarkonsten lever och växer genom sjukdomarna som elden i fnöske.
1700-talet var guldåldern för den tillämpade vetenskapen. Lantmätaren Jacob Faggot räknade i patriotisk anda landets tillgångar och näringar. Triewald gjorde försök till en inhemsk silkesodling för att minska den dyra importen av sidentyger. Med bokhållaraktig iver försökte Linné inordna naturen. Han skrev om naturens ekonomi – vad som närmast motsvarar vad vi kallar ekologi – som ett ständigt samspel och en hushållning av resurserna i naturens rike. Och naturvetenskapen, botaniken och zoologin var nödvändiga för ekonomins uppryckande.
Som Linnélärjungen Pehr Kalm uttryckte det, är naturalhistorien grunden till all ekonomi, kommers och manufaktur. En ekonomi utan insikt i naturalhistorien är som ”at wela agera dansmästare endast med et ben”.
I en uppsats i Vetenskapsakademiens handlingar för år 1740, DoctorLinnæi Tankar om Grunden tilOeconomien genom Naturkunnogheten och Physiquen, utgår Linné från några grundläggande satser. Allt som människan behöver för sin nödtorft finns här på jorden. Ekonomins första och förnämsta grund är att känna sitt eget objekt eller naturalierna. All ekonomi bygger på två pelare, fysik och naturkunnighet. Han säger till och med att ”ingen vetenskap i världen är högre, nödigare och nyttigare än ekonomin”.
Likt naturens tre riken kan också ekonomin indelas i tre motsvarande verksamhetsgrenar: oeconomiamineralium, det vill säga metallurgi och bergväsende; oeconomiavegetabilium, det vill säga agrikultur eller plantering; och slutligen oeconomiaanimalium, ”vita rustica”, boskapsskötsel, jakt och fiske med mera.
Sedan följer en uppräkning av naturens ekonomiska rikedomar, om våra stora bergsklippor som gjort vårt land hårt, obehagligt och obekvämt, men som föder åtskilliga bergsmän, gruvdrängar, smältare, masmästare, hammarsmeder och vidare bleckslagare, pistolmakare, urmakare, klockgjutare… Av trä byggs våra skepp som simmar runt jorden. Skaparen har vidare klätt hela världen med en blomtapet och satt människan därpå att spatsera, leva och sig förnöja. Hästarna drar oss och våra bördor från det ena avlägsna rummet till det andra. Slutsatsen är helt enkelt: ”En ekonom som byggt sitt hus på naturkunnigheten, har satt det på en fast pelare, ställer han under samma byggnad den andra pelaren genom fysiken, blir det fast och orörligt.”
Populärt
Amnesty har blivit en aktivistklubb
Den tidigare så ansedda människorättsorganisationen har övergett sina ideal och ideologiserats, skriver Bengt G Nilsson.
Vi känner igen mycket av detta från vår egen tid. Efter en kort period däremellan, då man trodde på vetenskapen som ett sökande efter Sanningen, har vi återknutit till 1700-talets agenda där vetenskapens sanningssökande inte är något tillräckligt ändamål i sig, utan allra helst ett medel för ekonomisk tillväxt och teknikutveckling. I vilket fall tvingades naturvetenskapsmännen, då som nu, att argumentera för sin verksamhets ekonomiska nytta.
Antologins tyngdpunkt ligger mycket på 1700-talets ekonomiska politik och de förindustriella ansatser som då togs och kom att resultera i en mer allmän industrialisering av landet en god bit in på 1800-talet. Först i slutet av 1800-talet finner vi ett ekonomiämne där mer teoretiska förhållningssätt till ekonomiska frågor gör sig gällande som hos nationalekonomerna Knut Wicksell i Lund och David Davidsson i Uppsala.
I sista avdelningen ”Staten och kapitalet” börjar vi närma oss 1900-talet med texter av botanikern och nationalekonomen Carl Adolph Agardh, kvinnorörelsens pionjär Fredrika Bremer och statsvetaren och högerpolitikern Rudolf Kjellén.
Jordpäron är en viktig bok för förståelsen av Sveriges historia, hur ett land med liten befolkning, men med berg, skogar och vattendrag, kunde bli ett rikt industriland. Den ger efterklanger av röster ur historien om ett land där metallers vikt, virkesupplag, färdvägar och åkrarnas – och potatislandens – avkastning uppehöll livet. Urvalet av texter är relevant, och visar på bredden av den ekonomiska historien.