På Akademiens lista
Svenska Akademien har på sin hemsida lagt upp listor över de författare som föreslogs till Nobelpriset i litteratur 1965–69. (Sekretessen är på 50 år.) Det är rolig läsning.
Några förslag kommer från akademiledamöterna själva, men de flesta är från utomstående litteraturkännare. År 1965 är 90 författare med på listan, 1969 är det hela 103.
Att Akademien genom åren har missat att belöna en del betydelsefulla författare är otvivelaktigt. Några av dem blev dock föreslagna av akademiledamöter. Till exempel ville ständige sekreteraren Karl Ragnar Gierow att Graham Greene skulle få priset, medan litteraturprofessorn Henry Olsson ansåg att Paul Celan borde dela det med Nelly Sachs. (Nu fick Sachs det istället tillsammans med den israeliske författaren Samuel Josef Agnon.)
Några svenskspråkiga författare finns med. Vilhelm Moberg är en av dem, liksom finlandssvenskarna Rabbe Enckell och Hans Ruin, som idag kanske inte läses så mycket som de förtjänar. Ingen av dessa nomineras dock av akademiledamöter. Det mest överraskande är att sinologen Bernhard Karlgren föreslås av en kollega i Köln. Nu är det förvisso inte bara skönlitterärt inriktade författare som kan bli aktuella, med på listorna finns till exempel Frankrikes president Charles de Gaulle och filmregissören Luis Buñuel. Poeten och akademiledamoten Erik Lindegren förespråkar att den marxistiske filosofen och litteraturhistorikern György Lukács skall belönas.
År 1968 föreslår akademiledamoten och Nobelpristagaren Pär Lagerkvist, liksom litteraturprofessorn Gunnar Tideström, att Gunnar Ekelöf skall få priset. Ekelöf dör dock redan i mars detta år. Året efter, 1969, nominerar Lagerkvist istället både Harry Martinson och Eyvind Johnson. De två fick ju också priset fem år senare.
Man kan spekulera i vad som hade hänt om Ekelöf (eller Vilhelm Moberg) fortfarande levt 1974. Hade Martinson och Johnson då alls fått Nobelpriset? Hade Ekelöf fått priset ensam eller hade vi fått se någon annan kombination? Om Moberg fått vara med hade priset blivit en ännu tydligare hyllning till den unika svenska proletärlitteraturen. Poeterna Ekelöf och Martinson hade kunnat kombineras. Eller kanske de internationellt orienterade formförnyarna Ekelöf och Johnson.
Författare och redaktör i Axess.