Han konstaterar att Homo sapiens i betydelsen självständigt tänkande individ är på väg att göra sorti. Det är en dyster prognos om det digitala teknologiberoendets ödesdigra följder från uppfinnaren av virtuell verklighet, avatarer och datastyrd kirurgi. Utsedd till en av årets 100 mest inflytelserika personligheter i Timesamma år som boken kom ut, är Lanier inte en person som utan vidare kan negligeras. Enligt Encyclopedia Britannica är han en av världshistoriens 300 mest framstående forskare.

I Tyskland gjorde Lanier och andra IT-forskare, bland andra David Gelernter, sin entré i en djuplodande debatt i Frankfurter AllgemeineZeitung (FAZ) år 2010. Ämnet var relationen mellan människorna och de nya medierna. Sedan dess, och sedan finanskrisen har eskalerat i omfattning, har diskussionen utökats så att den nu även omfattar ekonomiseringen av människors medvetande och den fatala förändring av våra samhällen som denna innebär.

Ekonomins tankemodeller har erövrat alla andra socialvetenskaper och behärskar nu dessa […] Utgår man ifrån att varje människa endast är ute efter sin egen fördel, kan man bestämma hennes sätt att förhålla sig med hjälp av matematiska formler. […] I informationskapitalismens värld blir människan summan av sina algoritmer. Därför är det så vinstgivande att fånga in människan i datorn, att analysera henne och jämföra henne.

Så skriver Frank Schirrmacher, en av chefredaktörerna på FAZ och en av den tyska samtidens mest intressanta fackboksförfattare i sin Ego. DasSpiel des Lebens. Här visar Schirrmacher med skoningslös skärpa vart den digitaliserde och ekonomiserade människan är på väg. I anslutning till bland andra Vance Packards teser i den numera klassiska bästsäljaren The HiddenPersuaders (1957) om hur den manipulativa reklamen förvandlar människor till monster slår Schirrmacher in på samma väg som Lanier.

Reducerad till en profitstyrd egoism är den nya människan på väg att utvecklas till ett monster. Hos Schirrmacher är detta monster en urspårad Homo economicus som han kallar nummer 2 och som har nästlat sig in i medvetandet hos snart sagt varje människa. Det rör sig om ett slags virtuell dubbelgångare, som bärs av övertygelsen att det enda riktigt rationella tänkandet styrs av egoism. Istället för en mänsklig människa med ”gammalmodiga” värderingar som moral, solidaritet, vänskap, förtroende, kärlek och omtanke, är nummer 2 en räknemaskin som klickar sig fram i tillvaron.

Sin vana trogen skriver Schirrmacher tillspetsat, men aldrig överdrivet polemiskt. Hans resonemang bygger på väl underbyggda fakta, och han hänvisar till att beteckningen ”monster” ursprungligen inte är hans egen. Den amerikanske Nobelpristagaren i ekonomi, Joseph Stiglitz, har, till exempel, skrivit om ”finansalkemisterna” i de ”Frankensteinska laboratorierna” på Wall Street. Likaså hänvisade den tyske presidenten Horst Köhler, ekonomiprofessor och tidigare chef för Världsbanken, till finansmarknaden och dess aktörer som just monster.

Tydligast är dock sociologen Manuel Castells – nätverkssamhällets store krönikör – då han skriver: ”Vi har producerat en automat i våra ekonomiers innersta som är ute efter att bestämma vårt liv. Mänsklighetens mardröm att maskinerna tar kontroll över vår värld tycks nu vara verklighet i form av ett elektroniskt system av finansiella transaktioner.”

Hur detta har gått till, hur en ensidigt egennyttig profitmaximering främjas med hjälp av den nya tekniken och vilka de ansvariga är, analyserar Schirrmacher genom att gå tillbaka till kalla krigets dagar. I syfte att vinna kalla kriget och förhindra en direkt, väpnad konfrontation mellan de båda supermakterna USA och Sovjet utvecklade strategerna – matematiker, fysiker och ekonomer – olika spelteoretiska modeller.

Utgångspunkten var att alltid handla i eget intresse samtidigt som man ville lura sin motpart, en fiende, som man betraktade som enbart ond och utrustad med sämsta tänkbara egenskaper. Drivkrafterna var rädsla och en uppskruvad paranoia. Man måste hela tiden vara ett steg före och med hjälp av datorer och matematiska kalkyler beräkna vad motparten hade i sinnet för att i förväg kunna reagera på detta och göra nästa drag i spelet. Risken för ett angrepp var lika tänkbar som möjligheten att själv vara den första att slå till. Det var en sluten och hemlighetsfull värld där ett mördande spel ägde rum och där bluff och överraskande motdrag hörde till rutinen. Det var det militära tänkandet.

Att ett sådant sätt att tänka kan vara försvarbart i ett sammanhang där man spelar med atomvapen om liv och död, kan man möjligen förstå. Men – skriver Schirrmacher – efter kalla krigets slut 1990–91 tog ett nytt kallt krig sin början, men nu ”i hjärtat av våra samhällen”. Samma spelteorier togs i bruk, men krigsskådeplatsen var en annan – först begränsade den sig till finansvärlden och börsen, men kriget utvidgades snart till att omfatta alla andra arenor i våra civila samhällen, för att slutligen tränga in i de enskilda människorna.

Schirrmachers bragd med sin bok är att han med utgångspunkt i en suverän sammanställning av all relevant litteratur på området lyfter fram de signifikanta detaljerna. Hans skildring av övergången från spelteoriernas militära användning till deras tillämpning i civila sammanhang är som en kriminalhistoria. Till att börja med konstaterar han att de matematiker och fysiker som har varit verksamma i militära sammanhang plötsligt blev arbetslösa. Hittills hade de varit samhällets favoriter, men efter kalla kriget förlorade de sin aura.

Denna förlust av status var temat för fysikern Joseph Pimbleys föredrag på American Physical Society år 1996, en föreläsning som förebådar det paradigmskifte som snart skulle äga rum. Ty Pimbley manade sina yngre kolleger att överföra sina teorier till Wall Street mot god betalning. För en rad experter med högkvalitativa kunskaper i datorteknologi och matematik vore det en passande utmaning. På den fria marknaden kunde de nu kalkylera, kontrollera och dirigera finansströmmarna med hjälp av komplicerade sifferkombinationer. Hade Einstein levt idag, avslutade Pimbley sitt föredrag, hade han kanske arbetat på Wall Street. Där skulle han förmodligen ha tjänat så mycket pengar att han aldrig fått tillfälle att göra sina andra upptäckter och hade då dött okänd.

Populärt

Amnesty har blivit en aktivistklubb

Den tidigare så ansedda människorätts­orga­­­nisa­tionen har övergett sina ideal och ideologiserats, skriver Bengt G Nilsson.

Bengt G Nilsson Samhälle 2025 2

Så började spelteoretikerna invadera finansvärlden: börsen, bankerna och hedgefonderna. Men endast några få visste något om vad det var för typer i jeans och t-tröja som nu lurvade omkring i finanspalatsen, på väg till sina tekniskt välutrustade lokaler i palatsens källare. Då de anställda undrade vad det var för slarvigt klädda individer som hängde omkring, fick de bara vaga svar som gick ut på att de ”håller på med datorer och sånt”.

Vad de verkligen höll på med var medeltida alkemi; med ”toxiska” formler trollade de fram en virtuell finansvärld byggd på ett avancerat bedrägeri och lade så grunden till finansväsendets stora kriser. Schirrmacher hänvisar till samhällskritikern Jeremy Rifkins utsaga att mindre än 10 procent av den amerikanska penningreserven existerar som konkret valuta. Mot den bakgrunden är det följdriktigt att chefen för tyska Bundesbank, Jens Weidmann, en av bankvärldens få realitetsförankrade individer, nu låter kalla hem bankens guldreserver från USA.

Schirrmachers bok är mer än viktig. Den väg som spelteoretikerna har stakat ut, de attacker på människors tankeförmåga som i sin förenklande egoism inte tillåter ett eget tänkande, vilket i längden innebär ett omyndigförklarande, kommer förr eller senare att leda till ett totalt sammanbrott av hela det system som ligger till grund för våra samhällen.