Associationer går till Stortyskland, Bismarck och förstås också till Fredrik den store (1712–1786), som ständigt tycks vara aktuell. Senast i raden av biografier är Cambridgeprofessorn Tim Blannings imponerande och mäktiga verk Frederick the Great, som tecknar ett fascinerande porträtt av en mycket ovanlig kung.

Fredrik den stores livsgärning framstår som en framgångssaga eftersom han förvandlar en obetydlig europeisk stat till en stormakt. Mindre än ett halvt år efter sitt tillträde som regent 1740 påbörjar han sina erövringskrig. Sjuårskriget 1756–1763 sätter han igång genom att invadera Sachsen. Motståndaren är en övermäktig allians mellan Ryssland, Österrike och Frankrike. Men lyckliga omständigheter gör att Preussen kan sluta fred utan att förlora områden. Även diplomatiskt visar monarken stor skicklighet och tar initiativet till den första delningen av Polen 1772.

Att Preussen idag mer eller mindre är synonymt med militarism, beror i hög grad på att Fredrik den store förvandlar armén till den mest disciplinerade krigsmaskinen i världen. Han utvecklar nya militärstrategier och ökar arméns storlek och kapacitet. I krigstider rider monarken i spetsen för sina soldater, tycks vara modigare än de flesta och pressar sig fysiskt till det yttersta. Plikten upplevs som den främsta av alla dygder.

Den preussiska kungen är inte alltid framgångsrik på slagfältet. Han förlorar många strider och begår allvarliga misstag. Däremot uppvisar han emellertid en okuvlig vilja och en skoningslös beslutsamhet att framhärda hur desperat situationen än kan förefalla. Blannings slutsats är också entydig: medelmåtta som general men briljant som krigsherre.

Traditionell militärhistoria får stort utrymme i boken, betydligt större än vad som är skäligt i biografigenren. Omsorgsfullt och detaljerat redovisas strider och militära strategier. Kartor över truppförflyttningar, kringgående rörelser och framryckningar kompletterar en omfattande textmassa om fältslagens olika faser. Möjligen är det författarens ambition att helt enkelt tillfredsställa det förvånansvärt stora intresset för den typen av historieskrivning.

Fredrik den store är en klassisk envåldshärskare som samlar mycket makt i sina händer, auktoritär för inte att säga diktatorisk. Fredrik II är hans egentliga regentnamn, men efter kriget mot Österrike i mitten av 1740-talet får han smeknamnet den store. Väl hemma mottar monarken triumferande folkets jubel och hyllas som just ”den store”. Mycket tyder på att apostroferingen är resultatet av egen ihärdig manipulation. Även Voltaire lär medverka och deklarerar att hans kungliga vän ska tilltalas den store.

Den preussiska monarken är emellertid inte bara imperiebyggare och soldat, utan har ett brett register: amatörarkitekt, poet, författare och kompositör. Lägg därtill reformvänlig och en upplysningens frontfigur. Tortyr förbjuds och presscensuren avskaffas under en period. Kristendomen betraktar han som en metafysisk fiktion, och han inför religionsfrihet. Efterhand får innevånarna större frihet än i de flesta andra länder. Toleransen mot olika religiösa grupper inkluderar dock inte judarna. Tvärtom är hans antisemitism mycket distinkt. Planen är att även böndernas villkor ska förbättras. Adelns motstånd betyder emellertid att livegenskapen endast upphävs på de kungliga domänerna.

I upplysningstidens anda gör den excentriska och egensinniga monarken Berlin till en frizon för samtidens upplysta tänkande. Han debatterar med Voltaire, som tillika blir hans egen hovfilosof, spelar musik med Carl Philipp Emanuel Bach och skriver avhandlingar. Han hänförs av den franska kulturen, talar gärna själv det franska språket och omger sig med ett fransktalande entourage, inte minst för att kunna hålla sig med en publik till sina filosofiska utläggningar. Men när det gäller tillhörighet och identitet är Frankrike aldrig ett alternativ. Valet står enligt Blanning snarare mellan det tyska och det preussiska, det vill säga: mellan ett nationellt/kulturellt projekt å ena sidan och ett politiskt å den andra.

För att förstå Fredrik den stores agerande tar Blanning hjälp av psykologin och finner förklaringen i förhållandet till fadern, Fredrik Vilhelm I. Mobbning, förödmjukelser och fysisk misshandel tycks ha varit den gamla monarkens specialiteter. Hans passion var jakt och sonens intresse för böcker och musik betraktade han som något omanligt.

På grund av konflikten med fadern försöker den unga Fredrik att fly landet tillsammans med den jämnåriga löjtnanten Hans Hermann von Katte, som sannolikt också är hans älskare. Försöket misslyckas och som straff tvingar fadern honom att bevittna von Kattes avrättning. Befrielsen kommer först när fadern dör och den unga monarken kan förverkliga en egen livsstil; bygga operahus och nya slott, köpa kläder, böcker, konst och porslin och delta aktivt i sällskapslivet.

Blannings övergripande tolkningsram är att faderns grymheter formade sonens liv. När den unge Fredrik blir kung påbörjar han den upprättelse som varar livet ut. Allt vad han företar sig antingen på slagfältet eller på hemmaplan handlar om en sorts rehabilitering i förhållande till fadern.

Det är förstås uppenbart att en faders grymheter påverkar barnet. Frågan är emellertid i vilken utsträckning ett sådant psykologiskt tänkesätt fungerar över tidsaxeln. Gäller det exempelvis i 1700-talets auktoritära och patriarkaliska Preussen, där en hård och hjärtlös uppfostran snarare är regel än undantag? Blanning borde åtminstone ha diskuterat problematiken kring psykologiska förklaringars räckvidd i tid och rum.

Det har skrivits hyllmetrar om Fredrik den store. Men när det gäller monarkens homosexualitet är Blanning tydligare än andra. Tidigare forskning har nonchalerat eller varit mycket försiktig med påståenden om hans sexuella läggning. Blanning presenterar förvisso inga definitiva belägg, men bevisföringen övertygar. Fredrik den store kommer ut ur garderoben efter faderns död 1740 och hämtar omedelbart hem sin älskare från London, bygger ett slott till pojkvännen och är ovanligt frikostig mot vissa unga män, som inte sällan var iförda åtsittande byxor. Han är förvisso gift med Elisabet Kristina, men paret får inga barn. De är särbor och han besöker henne ytterst sällan.

Enligt Blanning är homosexualiteten också central för att förstå Fredrik den stores självhävdelse och behov av frigörelse från fadern. Den bidrar dessutom till att skapa en specifik kulturell och materiell estetik i den kungliga miljön, en estetik som fadern hade definierat som feminin.

En väsentlig fråga är förstås varför det fortfarande finns så stort intresse för Fredrik den store, som trots allt är en produkt av sin tid, ett 1700-tal då starka stater använder våld och hot för att expandera. Det är en värld av dynastier och planerade äktenskap, en värld med helt andra regelverk än dagens.

Populärt

Amnesty har blivit en aktivistklubb

Den tidigare så ansedda människorätts­orga­­­nisa­tionen har övergett sina ideal och ideologiserats, skriver Bengt G Nilsson.

Bengt G Nilsson Samhälle 2025 2

En förklaring är kulten kring Fredrik den store som tar fart ganska omedelbart efter hans död 1786. Blanning menar dock att monarkens verkningshistoria redan har belysts tillräckligt och ser därför ingen anledning till fördjupning. Men frågan är om det inte just är verkningshistorien som gör honom intressant i ett bredare perspektiv.

Fredrik den store symboliserar en preussisk mentalitet som länge har fått bära skulden för nazismens uppkomst. För Hitler är han också en förebild och en symbol för dygder som militarism och järnhård disciplin. Under den sista tiden i bunkern hänger dessutom ett porträtt av den preussiska kungen över skrivbordet. Kanske hänförs nazistledaren även av hans strategi att utan förvarning angripa fredliga grannar.

För andra världskrigets segermakter finns ett uppenbart samband mellan preussisk despotism och nazistiskt tyranni. Därför försöker de utplåna allt preussiskt. I Berlin nedmonteras exempelvis statyer av militärstatens ledare.

En annan förklaring till dagens intresse för Fredrik den store är hans roll som normbrytare i sin samtid – radikal, homosexuell, ateist och intellektuell. Även i vår tid framstår han som normbrytare. Vilken nu levande monark kan idag skryta med bara en enda av dessa punkter på sin meritlista?