Stalin-eran fascinerar inte minst genom att den mänskliga naturens sämsta sidor blottläggs. Terrorn genomsyrade allt: deformerade, tystade och bröt ned. Att säga sanningen, att vara ärlig, var förenat med dödsfara.

En av de mer heroiska insatserna gjordes av Mikhail Bulgakov. I all sin enastående fantasirikedom bidrog hans roman Mästaren och Margarita till att bryta ned förtroendet för kommunismen minst lika effektivt som Gulagarkipelagen av Aleksandr Solzjenitsyn. Bulgakov, liksom Solzjenitsyn, var på plats och kunde bära vittnesmål. Den förstnämnde genom sin inbillningsförmåga, den andre genom sin obändiga sanningslidelse.

I det sista kapitlet av Mästaren och Margarita låter Bulgakov Margarita flyga över Moskva. Hon ser in i lägenheter, blickar ned på trafiken och människomyllret. I...