För några år sedan berättade en bantande kvinna under middagen vi båda var på, att hennes terapeut hade förklarat för henne att ”hunger är en social konstruktion”. Hon klandrade sig själv för att hon ändå var slav under denna onödiga känsla.

Jag dristar mig att påstå att man kommit snett i bedömningen av tillvaron om man tror att hunger är en social konstruktion. Och jag tror att det lilla tankefelet speglar något väsentligt i vårt offentliga samtal. En ansvarslös föreställning om att allt kunde vara annorlunda om bara någon ansträngde sig att ordna det. Kunskapsteori är en viktigare kulturfråga än man i förstone anar.

Essensen i socialkonstruktivismen är att inget som är måste vara, inget är naturgivet och således inte mer rimligt än något annat. Genom diskursanalys dekonstruerar socialkonstruktivisten därför hur maktordningar och förtryckande värderingar falskeligen framställer sig som naturliga och ofrånkomliga eller som förnuftsmässigt försvarbara och rimliga trots att de endast upprätthålls av definitionsmässigt godtycklig makt.

Sinnena förvränger verkligheten och ger oss felaktiga data, framhäver konstruktivisten. Det inser vi genom att betrakta partikelfysiken som vårt medvetande inte kan uppfatta såsom den är, och genom att sinnena formar inbillade essenser av tingen där inga essenser finns. Därför saknas det skäl att tro att våra bedömningar i övrigt är korrekta och relevanta.

Det är viktigt att se att dessa föreställningar inte grundar sig i en tidsepok, postmodernismen, utan kommer ur en världsbild, radikalskepticismens, som är en variant på nihilism. Då ytterst få som använder sig av de postmoderna teorierna (socialkonstruktivism och posthumanism är ett par av beteckningarna de går under) är nihilister till temperamentet är det svårt att få syn på teoriernas fundament. Anhängarna är snarare mycket starkt värdedrivna.

Det är dock bara genom ontologisk nihilism som man kan nå slutsatsen att alla systematiseringar, normer och bedömningar som uppstått i mänskligt liv är godtyckliga.

Idéerna fick ny fart på 1960-talet med det stora genomslaget för fransk filosofi (Foucault, Derrida, Lacan m fl) och vidareutvecklades på amerikanska lärosäten. Men versioner av dem har funnits lika länge som människan har tänkt om tingen, sanningen och verkligheten. Platons och Aristoteles respektive filosofier stod i motsättning till skepticismen och relativismen hos sofisterna.

I vissa sammanhang kan teorierna ges en klar frigörelsepotential, även om frigörelse på intet sätt förutsätter relativism, tvärtom. De har alltid haft en revolutionär och progressiv lutning, bort från hierarkier och bojor såväl biologiska som människoskapade, men står likafullt i motsats till marxism (vilket Karl Popper utförligt visar i Det öppna samhället och dess fiender). Om inget är naturgivet kan människan forma sitt liv på egen hand och bryta upp från det rådande. Härigenom kan relativismen ge sken av liberalism, men jag skulle hävda att en liberalism som grundar sig i nihilism förväxlar frihet med utlevelse.

Oaktat denna inbyggda emancipation är nihilism och radikalskepticism inte någon bra grund för goda och jämlikt frihetliga värden. För om inget kan sägas om det sanna, goda och rimliga i världen kan inget heller sägas om det falska, skadliga och orimliga. Om förnuftet och individen är dekonstruerade återstår oss inte mycket. Om naturen är upphävd går det inte att göra några analyser.

Populärt

Amnesty har blivit en aktivistklubb

Den tidigare så ansedda människorätts­orga­­­nisa­tionen har övergett sina ideal och ideologiserats, skriver Bengt G Nilsson.

Bengt G Nilsson Samhälle 2025 2

Demokrati, jämlikhet och frihet är följden av synnerligen fasta värden, materiellt existerande individer och klara förnuftsbedömningar. Som normer betraktade ligger de närmare det naturgivna än andra ideologiska konstruktioner, därav begreppet naturrätt.

Naturnödvändigheten i de biologiska funktionerna, såsom hunger, liksom i de evolutionärt härledbara grundkänslorna borde vara den punkt där socialkonstruktivismen faller. Men för nihilisten finns inte orimlighet. Allt är möjligt utom idén om tingens natur. Jag väntar med intresse och förundran på vad som blir nästa steg i den nihilistiska sofismens strid mot verkligheten.

Lena Andersson är författare.