I det ena fallet har islams traditionella strukturer och hierarkier brutit samman och lämnat efter sig ett vakuum där flera aktörer gör anspråk på rollen som den islamiska gemenskapens nya ledare. I det andra fallet har två stater mer eller mindre förlorat kontrollen över sitt territorium. Inbördeskriget i Syrien och de interna motsättningarna i Irak har ödelagt förutsättningarna för fungerande myndighetsutövning. Därmed har stammar eller etniskt och religiöst baserade grupper kunnat överta områden och etablera autonoma enklaver som har styckat upp länderna.

Dessa omständigheter utgör grundförutsättningarna för IS framfart. Men därutöver kvarstår rader av frågor som inte minst rör den religiösa övertygelsens drivkraft och hur de aktörer som har skapat ISIS tänkte när organisationen bildades och utvecklades.

William McCants lyckas i sin bok ISISthe Apocalypse svara på de flesta frågor någon kan ha om ISIS. McCants, som är Fellow vid Brookings Center of Middle East Policy och förestår The Project on US Relations with the Islamic World vid samma institut, har haft tillgång till en stor samling med olika dokument och brevväxlingar mellan rörelsens ledande figurer. McCants hanterar arabiska och persiska utan hinder och är dessutom djupt insatt i islams heliga skrifter. Kombinationen av allt detta har lett till en tät och mycket givande bok om ISIS historia och de religiösa föreställningarna som ligger till grund för rörelsens verksamhet.

I den inledande delen av boken leder McCants läsaren genom meningsutbytet mellan två till synes olika men centrala ståndpunkter i vad som på svenska förenklat kan kallas för den takfir-jihadistiska rörelsens syn på hur en islamisk stat bör byggas upp. al-Qaidas ledare Usama bin Ladin och hans närmaste man Ayman al-Zawahiri var fast övertygade om att den enda rätta vägen till en islamisk stat var att först bygga upp ett stabilt stöd för idén i folkdjupet. Därefter skulle med allmänhetens stöd ett kalifat kunna utropas. Motståndarna, som så småningom kom att leda ISIS, menade tvärtom att staten borde påtvingas allmänheten oavsett vad den har för uppfattning. Så länge förhandlingar pågick innebar det inga dramatiska slitningar.

Ett av problemen för bin Ladin blev dock Abu Musab az-Zarqawi (1966–2006), som etablerade en al-Qaida-filial i Irak men som vägrade lyssna på bin Ladin. Zarqawi mördade tusentals människor i Irak, ledde brutala attacker mot den shiamuslimska majoriteten i landet och utvecklade den makabra idén att filma hur människor avrättas genom att få halsen avskuren, för att sedan lägga ut filmerna på internet. Zawahiri menade att offentliga halshuggningar kanske skulle hänföra unga entusiastiska män, men att de sannolikt aldrig skulle tilltala de muslimska massorna. Kampen var, enligt Zawahiri, en fråga om att vinna allmänhetens sympati i ett pågående mediekrig.

Omedelbart efter att Zarqawi dödats av amerikanska styrkor, bestämde sig trots allt bin Ladin och Zawahiri för att utropa Islamiska staten den 15 oktober 2006. Därmed visade al-Qaida sin ståndaktighet och att USA inte hade förmågan eller kraften att hindra organisationen från att uppnå sitt mål. Dessutom hedrade man Zarqawi.

Svåra konflikter och meningsskiljaktigheter mellan bin Ladin och andra grupperingar som allierat sig med idén om ett kalifat i exempelvis Jemen och Nigeria, presenteras i boken. Oftast rörde sig konflikten om utövandet av hudud – de brutala bestraffningsmetoderna i sharia. Lokala grupper utförde entusiastiskt offentliga halshuggningar och pryglingar, som emellanåt varvades med att hugga av någon tjuv en hand eller två. I Somalia misshandlade al-Shabab kvinnor som inte ansågs vara anständigt klädda och stenade till döds dem som anklagats för att ha haft sex utanför äktenskapet. Bland dem fanns även en 13-årig flicka som straffades med att först bli gruppvåldtagen av al Shababs män innan hon stenades.

bin Ladin hävdade envist att det var fel väg att gå. Islamiska staten, menade han, skulle snarare övertyga människor och få deras stöd genom att tillgodose deras behov i fråga om sjukvård, mat och fungerande institutioner. Men de som ville fortsätta på den brutala vägen hävdade att det skulle gå snabbare att skrämma människor till lydnad. Den senare uppfattningen visade sig dock vara felaktig. Missnöjda människor tipsade franska, brittiska och amerikanska trupper som i både Afrika och Mellanöstern, med hjälp av militära insatser, enkelt försvagade de olika grupperna och därmed minskade deras inflytande. Från att i början av år 2007 ha nått en topp på 2 500 mördade människor i Irak, sjönk siffran till 500 mot slutet av år 2008.

Men de brevväxlingar och dokument som McCants lyfter fram visar samtidigt att det inte saknades röster, som menade att misslyckandet med att få folk att lyda och vara lojala mot Islamiska staten, snarare berodde på att brutaliteten inte varit tillräcklig i sin omfattning än tvärt om.

Början på den arabiska våren och inbördeskriget i Syrien skapade slutligen de omständigheter på marken som gav ISIS dels det institutionella kaos som organisationen behövde för att etablera sig, dels de rätta förutsättningarna för att driva den religiösa retoriken till dess spets. Rader av profetior om den yttersta tiden och kalifatets återupprättande kunde kopplas till händelser som dagligen utspelade sig i regionen.

Resonemangen kring dessa profetior är också en av bokens stora förtjänster. ISIS ledning kan sina texter och vet precis vad som står var och hur det kan användas. Den dagliga verksamhetens anknytning till texter om den yttersta tiden, som ger intryck av att beskriva precis de händelser som utspelade sig i Syrien och Irak, hade stark inverkan inte bara på muslimer i Mellanöstern utan också på troende muslimer i hela världen. Textsamlingar sammanställdes och vävdes samman med hätska kommentarer av någon imam för att sedan spridas på internet med ytterligare texter om hur Islamiska staten skulle byggas upp och finansieras. 2012 trodde hälften av arabvärldens muslimska befolkning på 380 miljoner människor att deras messias var på väg.

Men tills vidare har messias uteblivit, vilket i sin tur har lett till att ISIS istället lagt energi på att försöka understryka betydelsen av kalifatet som institution.

I det här sammanhanget kan det vara viktigt att påpeka att de profetior som ISIS använder sig av inte finns med i Koranen. Texterna är tagna ur den stora samling hadith, som är ett komplement till Koranen. Dessa texter är enkelt uttryckt berättelser om hur Muhammed levde sitt liv och vad han gjorde eller sade i olika sammanhang.

Berättelsernas autenticitet avgjordes genom att fastställa om den som berättat historien var ett trovärdigt vittne eller ej. När generationen av omedelbara ögonvittnen dog ut fick det duga med vad nästa generation fått höra av den första generationen ögonvittnen och så vidare. Tillförlitligheten i uppgifterna värderades utifrån trovärdigheten i överföringskedjan. I och med att det ansågs existera en tillförlitlig överföring av traditionen från ögonvittnena och vidare, kom utsagan att accepteras som ett trovärdigt komplement till Koranen. Dessa utsagor om Profetens och hans närmastes agerande kom att kallas sunna (helig kutym), och sättet på vilket dessa kutymer kom att dokumenteras och samlas kom att kallas hadith. Materialet består av en ofantlig mängd texter som inte sällan också är motsägelsefulla. Ett exempel äribnMajah, som är en av de sex viktigaste samlingarna och innehåller 4 000 berättelser som är samlade i 32 böcker fördelade på 1 500 kapitel. Därmed är det också fullt möjligt för var och en att i dessa samlingar finna vad den söker.

McCants kan texterna. Han har tagit fram de berättelser som är viktiga för att förstå varifrån de apokalyptiska visionerna kommer och erbjuder läsaren att ta del av dem genom ett ansenligt appendix.

Boken beskriver också hur ISIS snabbt blev en aktör som gynnade president Assad, vilket ytterligare stärkte organisationens position i det syriska inbördeskriget. Genom förskräckliga filmer av massavrättningar som kablades ut över världen aktualiserades frågan om Syriens framtid verkligen skulle bli bättre av att Assad försvann. Det alternativ som världen fick se prov på så gott som dagligen genom filmerna övertygade många om att Assad var det bättre alternativet.

Populärt

Amnesty har blivit en aktivistklubb

Den tidigare så ansedda människorätts­orga­­­nisa­tionen har övergett sina ideal och ideologiserats, skriver Bengt G Nilsson.

Bengt G Nilsson Samhälle 2025 2

Med stöd av en gedigen samling källor beskriver McCants ISIS ledarskap som en rationell och genomtänkt samling personer som mycket väl vet vad de håller på med. En stark religiös övertygelse är, menar McCants, inte nödvändigtvis oförenlig med praktiska överväganden. Och användandet av en stor piska för att kuva en befolkning förhindrar inte att en morot emellanåt delas ut.

I en detaljerad beskrivning av utvecklingen får läsaren också veta hur exempelvis den svarta ISIS-flaggan kom till och var i islams historia idén om en räddande messias växer fram och blir en normerande uppfattning. Därmed blir det tydligt hur omständigheter och politiska förutsättningar kan förändra en religion men hur vissa centrala idéer ändå lever kvar.

Boken innehåller dessutom mängder av intressanta anekdoter kring konflikter mellan olika grupperingar, exempelvis om hur olja och makt bäst bör fördelas.

Om någon brist i boken ska lyftas fram, är det att det ibland är svårt att hålla reda på alla namnen. Vem som är vem och hur de olika människorna är kopplade till varandra blir efter en tid inte lätt att komma ihåg.

Icke desto mindre har McCants skrivit en bok som ger var och en med intresse för ämnet en fantastisk möjlighet att lära sig hur världens för närvarande kanske mest avskydda organisation inte bara lyckats överleva, utan också expandera och dra till sig sympatisörer och anhängare från hela världen.