I det sovjetiska samhället var den offentliga lögnen systematisk och institutionaliserad. Bland annat gällde det minnet av kampen mot Nazityskland 1941–45 eller vad som kallades det ”stora fosterländs­ka kriget”. Berättelserna om det bestämdes av staten och partiet, och den som inte följde normen om folkets och partiets eniga kamp tvangs tiga eller skriva för byrålådan.

En som gjorde det senare var Nikolaj Nikulin, konsthistoriker och intendent vid Eremitagemuseet i dåvarande Leningrad. Han hade som artonåring kallats ut i kriget sommaren 1941, för att försvara hemstaden mot de annalkande tyska trupperna. Som telegra...