Jobs barn var inte ensamma i Silicon Valley om att tvingas till en mycket strikt ransonering av skärmtiden. Bill Gates lät inte sina barn få mobiltelefoner förrän vid 14 års ålder (dagens snittålder i USA är 10 år). Wireds tidigare chefredaktör Chris Anderson, mer känd för sin bästsäljande The Long Tail än för sitt nuvarande drönarföretag 3D Robotics, har samma förbudsinriktade föräldrafilosofi.

Över till Sverige idag: Ett antal profilerade skribenter, som författarparet Thomas Engström och Margit Richert, skriver i sina papperstidningskolumner (och, nota bene, på Facebook!) att de har slutat använda Twitter – och mår bättre än någonsin. En fjärdedel av svenskarna överväger att sluta med eller åtminstone minska sitt användande av Facebook, uppger Novus.

Och så TT-telegrammet: Allt fler deprimerade – särskilt bland unga.

Går dessa företeelser att koppla samman?

Jean M Twenge skulle svara ja på den frågan. För tolv år sedan nådde hon en relativt bred publik med boken Generation Me, och för dem som inte omedelbart förstod poängen med begreppet kom uppföljaren några år senare: The Narcissism Epidemic. Generationsstudier har sina uppenbara begränsningar, vilket aldrig har minskat deras popularitet. Twenges nisch är att hon med hjälp av omfattande attitydundersökningar över lång tid faktiskt kan påvisa hur värderingar bland amerikanska ungdomar växlar över tid. Hon jämför alltså inte dagens 15- eller 25-åringar med dagens 40-åringar, utan varje tids 15–25-åringar med varandra. Hennes datamaterial omfattar fler än en halv miljon amerikanska ungdomar.

I sin senaste bok har hon inte bara undersökt utan också namngett den generation som, med hennes egna ord, ”är formad av smarta telefoner och av den samtida framväxten av sociala medier”. Som brukligt i genren framgår det mesta redan av bokens titel: iGen. Why Today’s Super-Connected Kids Are Growing Up Less Rebellious, More Tolerant, Less Happy – and Completely Unprepared for Adulthood – and What That Means for the Rest of Us.

Återkommande poängterar Twenge två saker: dels att statistiska samvariationer inte är detsamma som orsakssamband, dels att syftet med generationsstudier inte är att förfasas över förändringar, utan att förstå. Ändå framgår tydligt att hon inte bara är överraskad utan också oroad över de resultat hon finner.

Det som definierar en generation, menar Twenge, handlar vanligtvis om att vissa redan existerande trender kring åsikter och beteenden förstärks. Den individualism som anses prägla Generation Y (Millenniegenerationen) har varit på uppåtgående både hos Generation X (60-talisterna) och noterades redan hos 40-talisterna (Baby boomers). Toleransen, som mäts bland annat som attityden till homosexualitet, har ökat gradvis i flera decennier.

Men runt 2012 ser Twenge ett antal tydliga hack i de statistiska kurvorna. Toleransen fortsätter visserligen att öka i Igenerationen, definierad som födda mellan 1995 och 2012. Men annat som länge hört ungdomen till minskar. Igenenerationen dricker mindre alkohol och råkar därför mindre illa ut på alla de sätt som hör samman med alkohol. Inte minst är de inblandade i färre bilolyckor. Tonårsgraviditeterna minskar.

Enligt Twenge beror detta på att Igen-ungdomarna, jämfört med tidigare generationer, i allt mindre grad lämnar hemmet. Alltså i bemärkelsen går utanför dörren. De hänger mindre i köpcentrum. De går på färre fester. De har mindre sex, och debuterar senare. Jodå. Det är resultaten och inte mätmetoderna som plötsligt har förändrats.

Och tiden tillbringar de istället i allt högre grad på sina rum – ensamma – med sin telefon. De väcks av den på morgonen och sover med den under huvudkudden. Uppgifter i The Economist gör gällande att ungdomar kollar sin telefon 150 gånger om dagen. Om man antar att de sover åtminstone sex timmar per natt handlar det om närmare 10 gånger varje vaken timme. Var sjätte minut. Man behöver inte vara psykolog för att gissa att det är ett beteende som måste sätta någon form av spår – i synnerhet jämfört med den som lärt sig att hantera tristess och bara hade tillgång till tv:s testbild.

Sociala medier har alltså gjort många tonåringar allt mindre sociala, menar Twenge. De mår också sämre än tidigare generationer. Rejält mycket sämre. Fler ungdomar än någonsin tidigare får antidepressiv behandling, inklusive medicinering. Det har tyvärr inte hindrat antalet självmord bland 15-19-åringar att öka med drastiska 31 procent mellan 2007 och 2015.

Kan ny teknik, och då i synnerhet sociala medier, verkligen ligga bakom detta? Det vore fel att hävda att Twenge vänder på varje tänkbar sten för att därefter landa i slutsatsen att telefonen är enda realistiska alternativet. Snarare är detta hennes intuitiva förklaring som får sin bekräftelse med hjälp av statistik och ett antal djupintervjuer.

Populärt

Amnesty har blivit en aktivistklubb

Den tidigare så ansedda människorätts­orga­­­nisa­tionen har övergett sina ideal och ideologiserats, skriver Bengt G Nilsson.

Bengt G Nilsson Samhälle 2025 2

En kritisk läsare bör ha detta i åtanke. En vanlig invändning mot Twenges resonemang är att de smarta telefonernas framväxt tidsmässigt sammanfaller med finanskrisen och den efterföljande långa lågkonjunkturen. Att konsekvenserna av denna stora ekonomiska nedgång – åtminstone delvis – skulle förklara ökad ohälsa är inte orimligt. Men en samtida nedgång i tonårssex och senarelagd alkoholdebut? Det verkar mer långsökt.

En annan invändning är att detta inte är första gången ny teknik förändrar mänskligt beteende, att ungdomar anpassar sig snabbast och att vuxenvärlden samtidigt förfasar sig. Är det mer dramatiskt denna gång? Kanske. The Economist citerar experimentella studier som visar att människor som använder Facebook ser mer dystert på tillvaron än kontrollgrupper som avstår. Samtidigt visar andra studier att de som använder sociala medier interaktivt med andra deltagare blir lyckligare, medan det riskerar att vara destruktivt att passivt följa andras flöden.

De flesta av oss som äger en smart telefon kan vittna om ett antal områden där vårt vardagliga beteende förändrats tämligen radikalt. I huvudsak på ett positivt sätt, är min personliga åsikt. Vi kan fascineras över teknikutvecklingen och beundra smidiga vardagslösningar och tjänster. Men vi har också andra referensramar och förstår fullt ut bakgrunden och innebörden i uttryck som uppslagsverk, koppla upp sig och lägga på luren. Igenerationen, däremot, känner inte till en värld utan internet, och skaffade konto på Instagram innan de började gymnasiet. Klart att perspektiven då blir annorlunda.

Och jag kan inte frigöra mig från tanken att Steve Jobs inte bara såg fördelarna med tekniken han var med och skapade, utan också tydligt insåg riskerna, och i synnerhet för barn och unga. Kanske kommer framtidens teknikklyfta att handla allt mindre om att ge alla fysisk tillgång till tekniken – Twenges siffror visar att tre av fyra gymnasiestudenter i USA redan idag har tillgång till en smart telefon. Istället riskerar klyftan öka mellan dem vars föräldrar erbjuder stöd och vägledning, och dem som i stor utsträckning lämnas åt sitt öde även i teknikens djungel av såväl möjligheter som faror. Begreppet social kompetens kan komma att få en ny innebörd, och bli något att ta än mer på allvar.