Orsaken till att han körde in i Åhléns huvudentré ska ha varit att han inte ville köra över en mamma med en barnvagn. Därför uppnådde han heller inte sin dröm att få dö som martyr. I ett svep formade Akilov en moralisk berättelse där han ur alla tänkbara perspektiv presenterade sig som en god människa och ett offer för omständigheter som dessutom hindrade honom från att uppnå vad som i hans föreställningsvärld skulle vara en ädel handling – att dö som martyr för en god sak.

Inget i Akilovs liv eller i hans personliga berättelse tyder på att han skulle tillhöra det mer sofistikerade skiktet av den globala salafi-jihadrörelsen. Snarare tillhör han den del som ganska långt ner i rangordningen är mottagare för ett budskap som utvecklats av andra. Men genom förenklingar av idén kunde Akilov skapa en egen berättelse som gav honom mening med livet. Genom krypterade meddelanden kommunicerade han med personer som tillhörde IS. Han fick ett för honom viktigt uppdrag men också stöd och uppmuntran. I kraft av den berättelse som gör muslimer till offer för västvärldens övergrepp kunde Akilov liera sig med dem som han upplevde som utsatta och förföljda. Han blev en av dem som till och med var villiga att offra sitt liv för att upprätta en ny värld, styrd av islam och rättvis för alla. Från att vara en andra klassens västerlänning gjorde han en blixtkarriär och blev vad han själv ansåg vara en första klassens muslim. Med Akilovs uppenbara begräsningar kunde en hel ideologi kokas ner till fyra punkter: 1. Väst är ont och omoraliskt. 2. Därför måste väst bekämpas. 3. Den som bekämpar det onda är god och utvald. 4. Våld är enda lösningen.

En stor del av forskningen om vad som går under beteckningen salafi-jihadistisk terror eller IS-inspirerad terror har dels engagerat sig i att finna förklaringar till varför människor väljer att ta till sig budskapet, dels utröna huruvida det går att ta fram en profil på människor som kan anses vara speciellt mottagliga för budskapet. Naturligtvis är denna forskning viktig eftersom den kan göra det möjligt att spåra upp potentiella förövare och vidta förebyggande insatser.

Men vad som samtidigt ägnats mindre intresse är hur det religiösa meningsskapandet är utformat hos dem som väljer att urskillningslöst döda människor och som ser det som en moraliskt berättigad gärning. Oavsett vad det kan bero på, är förståelsen för ideologins idéhistoriska utveckling av stor betydelse. Det är nämligen helt omöjligt att bekämpa en farlig ideologi utan att sätta sig in i hur ideologin ifråga är formad och hur ideologins anhängare tänker. Tidigare har framförallt William McCants lyckas beskriva det i sin utmärkta bok ISIS the Apocalypse (recenserad i Axess nr 1/2016). Men nu har Shiraz Mahers med sin bok Salafi-Jihadism. The History of an Idea, gått på djupet och benat upp hur det religiösa meningsskapandet har formulerats över tid. Maher har tidigare varit aktiv i den icke-våldsutövande men uttalat demokrati- och västfientliga rörelsen Hizbut Tahrir, som han lämnade efter terrordådet i London 2005. Idag leder han forskningen kring eskatologiska frälsningsideologier vid Centre for the Study of Radicalisation vid King’s College London.

Mahers bok är briljant och förtjänar alla lovord. Den kan dock vara svår att ta sig igenom för den som är helt okunnig i ämnet. Boken är nämligen fylld av islamiska begrepp, och på grund av ämnets komplexitet kan vissa delar kanske upplevas som onödigt snåriga och detaljerade. Men samtidigt är det den kanske första boken i sitt slag som med bred och djup kunskap granskar salafi-jihadismens religiösa meningsskapande i detalj.

Shiraz Maher inleder boken med att definiera salafism och tydliggör att idén inte i första hand är militant eller våldsutövande genom att hänvisa till Quintan Wiktorowicz klassiska indelning av tre salafistiska kategorier: 1. den inåtvända, puritanska som tar avstånd från både våld och politik, 2. den politiskt aktiva som tar avstånd från våld, och 3. den våldsutövande som ser våldet som enda lösning.

Den idéhistoriska genomgången börjar med alliansen mellan Muhammad Ibn Hanbal (1703–1792) och Muhammad bin Saud (?-1765). Därifrån led Maher läsaren genom ideologins olika utvecklingsfaser; han förklarar varför just salafismen har kunnat anpassas till sin samtid av rörelser som al-Qaida och IS. Men också varför den har varit så användbar för den som vill pussla ihop en föreställningsvärld som Akilov kunde förstå och som han ville bli en del av. Maher visar hur den salafistiska rörelsens ambition att bland annat hålla sig ren från kättare och opassande idéer utvecklade en begreppsapparat som tydliggjorde vem som tillhörde de rättrogna och vem som inte gjorde det. Maher liknar förhållningssättet till Katolska kyrkans exkommuniceringsprocesser med reservationen för att den inom salafismen förs mindre formellt, mer subjektivt och inte alltid tas på allvar.

Maher tar fram inte mer än fem begrepp eller idéer som han menar att hela den salafi-jihadistiska rörelsen är byggd på. Al-wala’ wa-l-bara’ betyder förenklat lojalitet och förkastelse eller avståndstagande. Idén är tagen ur bland annat Koranen 3:28, där Gud uppmanar de troende till att inte beblanda sig med förnekare, att vara lojal med dem som har den sanna tron och förkasta dem som tror fel. Takfir innebär att döma ut någon som avfälling. Tawhid är en deklaration om att Gud är en och den enda och har sitt ursprung bland annat i Koranen 7:59 och Hakimyya innebär att upprätthålla Guds ordning i sin skapelse. Idén härstammar bland annat från Koranen 12:40 som uppmanar till att inte dyrka andra Gudar än den enda Guden. Och så naturligtvis jihad, det heliga kriget som muslimer är skyldiga att delta i för att försvara sig om de är hotade.

Dessa fem begrepp, påpekar Maher, fyller först och främst två grundläggande behov – skydd och mission. Genom ett ideologiskt renhållningsarbete skyddas den inre kretsen mot yttre hot och irrläror, samtidigt som det som anses vara den enda sanningen sprids även till andra. Vidare förklarar Maher hur Al-wala’ wa-l-bara’ sätter gränsen för lojalitet och svek, medan Takfir definierar islam som en enad gemenskap mot allt annat och skyddar gemenskapen från förrädiska försök till att korrumpera den inifrån. Tawhid och Hakimyya definierar eller förklarar hur den legitima auktoriteten ska vara utformad och vem ska kunna dra nytta av den. Slutligen beskrivs jihad som metoden för hur det hela ska genomföras.

Naturligtvis finns det en rad olika alternativ för hur de olika texterna ur Koranen kan tolkas. Men det är just den snäva, kompromisslösa och enkla tolkningen som definierar ett ”vi” mot en fiende som ger salafijihadismen kraft. Maher påpekar att det blir ett budskap som många mycket lätt kan identifiera sig med och känna sig trygga i. När den egna gruppens profil är skarp och tydlig blir också fienden lätt att identifiera.

Som många andra forskare pekar Maher på hur en rad händelser under 1970- och 1980-talet skapade ett utrymme för salafi-jihadismens idé. Samtidigt som de revolutionära och våldsutövande krafterna lyckades etablera stater styrda av islam, misslyckades de som genom politiska åtgärder ville uppnå detsamma. Muslimska brödraskapet (MB) krossades i Egypten och rensades effektivt ut i Syrien samtidigt som det tunisiska Brödraskapet Ennahda förlorade alla förutsättningar att uppnå makten i Tunisien. I Saudiarabien skickades MB:s anhängare till livslånga fängelsestraff. Endast talibanerna i Afghanistan visade resultat genom att jaga en förnedrad sovjetisk armé på flykt. Det verkade helt enkelt som om den fredliga islamismen inte lyckades uppnå sina mål. Den salafi-jihadisktiska framfarten tog vid där de politiska islamisterna misslyckades.

Men för att göra berättelsen tillräckligt övertygande behövde man också anknyta till religiösa idéer som kan sammanbinda människor med mening och med en världsbild som är större än dessa och som ger ett tydligt sammanhang.

Populärt

Amnesty har blivit en aktivistklubb

Den tidigare så ansedda människorätts­orga­­­nisa­tionen har övergett sina ideal och ideologiserats, skriver Bengt G Nilsson.

Bengt G Nilsson Samhälle 2025 2

Genom att förklara hur hela den muslimska världen på ett eller annat sätt kontrolleras av väst, hittade man också orsaken till att islamistiska maktövertaganden hade misslyckats i Egypten, Libyen och Syrien trots försök under många år. Medan tidigare religiösa ledare enligt Maher hade förespråkat en direkt konflikt med lokala arabiska ledare, valde den nya jihadisktiska rörelsen att istället konfrontera makten bakom tronen. al-Qaida formade en berättelse om att väst är orsaken till att arabiska tyranner har kunnat sitta kvar vid makten, och väst utpekades därför också som orsaken till allt förtryck och lidande som muslimer i världen utsätts för. Det västerländska demokratiska systemet gjorde, enligt al-Qaidas ledning, varje medborgare som gick till val medskyldig till att västvärldens och USA:s regeringar kunde fortsätta att förpesta tillvaron för världens muslimer. Därmed hade också väst i sin helhet och alla dess medborgare, vare sig dessa är muslimer eller något annat, definierats som den muslimska gemenskapens fiende.

Genom hela boken visar Maher hur elastiska eller formbara religiösa idéer är och hur enkelt de anpassas till nya omständigheter. Det är också något han är mån om att påpeka. Varje begrepp och idé får läsaren följa genom olika tolkningar av en rad olika religiösa auktoriteter i olika politiska och sociala sammanhang.

I människans natur finns ett behov av att söka gemenskaper. För varje gemenskap som formas tydliggörs också vem som inte tillhör gemenskapen. Även människor som inte riktigt kan förklara för sig själva varför det blir så, kan utan några problem inte bara känna det utan också finna glädje och tillfredsställelse i att tillhöra en tydligt definierad gemenskap. Därför är det inte svårt att förstå varför just denna tolkning av islam så lätt drabbar så många. Med en religiös förklaringsmodell blir plötsligt det personliga misslyckandet någon annans fel och förvandlas samtidigt dessutom till utvaldhet för en själv. Med det som Akilov klarade av att förstå av budskapet förändrade också hans liv för stunden. Under en tid av sitt liv kunde han förflytta sig från sin förlorarroll och istället se sig själv som en del av en globalt utvald, moraliskt överlägsen elit som gjorde det som Gud önskade.