skall upplands väsby kommun bli en ny vallfartsort? Där finns Fresta församling, som tidigare var egen landskommun och socken under Vallentuna härad. Och i Upplands Väsbys arbete med att locka turister påstår man att Heliga Birgitta var född i Fresta, inte såsom varit etablerat under 600 år, i Finsta, Skederids socken i Sjuhundra härad, nu ingående i Norrtälje kommun. Idén har främst utvecklats i en publikation från Upplands Väsby kommun inför kommunens 60-årsjubileum 2012.

Detta försök till historierevision måste granskas.

Den handling i det medeltida diplomatariet som ”Frestahypotesen” bygger på innehåller följande. Den 8 september 1296 kom Birger Persson (sedermera Birgittas far) och Rörik Mattsson från Sollentuna överens om ett utbyte av gods, på latin predia. 25 namngivna män är vittnen. Birger ”har överlåtit sin mansio som heter Finstad med kvarn” mot den curia som nämnde Rörik äger i Skiöldnor med dess kvarnar i Fresta. Hus och inventarier i vardera curia skulle dock utvärderas för en reglering av bytet. Enligt kommentar av textutgivaren har det aktuella pergamentsbladet aldrig bekräftats med sigill.

Kom detta byte verkligen att genomföras? Det är tydligt att reservationer förelåg i och med att en värdering skulle följa på överenskommelsen. Frånvaron av sigill är inte något absolut argument för att köpet inte gick igenom. Men den besvärande frågan är ändå vad det var man egentligen bytte eller avsåg att byta. Som överordnad term för ägorna används predia, en term som i så väl klassiskt som medeltida latin tycks innebära ”egendom”, utan någon närmare sakdefinition. De använda orden mansio och curia är termer som används fritt för gårdar i största allmänhet. Enligt medeltidsforskare, främst Sigurd Rahmqvist och Göran Ulväng, förmedlar begreppen inte någon tydlig specifikation vad gäller typ av gård. I frånvaro av bestämd och obestämd artikel i latin kan också ett ord som mansio översättas som både ”gården” och ”en gård”. Längre fram i tiden händer stundom att till dessa latinska termer läggs något slags kvalificering, så att man till såväl curia som mansio fogar adjektiven principalis eller residentialis, huvudgård eller ”sätesgård”.

Att dokumentationen är helt otillräcklig framgår genom andra dokument. År 1276 formulerar Rörik Mattsson ett testamente till kyrkan för sin gård, mansio, Skiöldnor, med mark, kvarn samt all fast och rörlig utrustning. Tog kyrkan inte emot gåvan eller annullerade Rörik sitt testamente?

ägarförhållandena vad gäller Sköldnora klarnar först senare. Vare sig Birger förvärvade egendomen 1296 eller senare ingick Sköldnora i det arv som skiftades efter hans död 1327. Gården tillfaller enligt testamentet dottern Birgitta genom hennes make Ulf Gudmarsson av Ulvåsaätten, för att längre fram testamenteras till Vadstena kloster. Enligt Birgers testamente skulle Finsta, väl naturligen om det är huvudgård, gå till ende sonen, Israel Birgersson.

De, som tolkar dokumentationen så att Birgers egendomsbyte med Rörik verkligen ägde rum anför också att han 1317 skulle ha återköpt ”gården i Finsta”. Här åsyftas ett dokument enligt vilket en Magnus Nilsson överlåter mot angiven summa pengar hela sin egendom i Finsta med allt vad han där äger till forne lagmannen Birger Persson. Det finns dock inget som bekräftar att Magnus Nilsson var ägare av själva huvudgården i Finsta.

Det är inte möjligt att från anförd dokumentation bevisa att Birger Persson vare sig ägde eller inte ägde Finsta som gård och boställe vid tiden för Birgittas födelse. Framförallt saknas helt underlag i de anförda texterna för att påstå att Birgittas mor Ingeborg Bengtsdotter skulle ha befunnit sig på den ena eller andra platsen vid tiden för födelsen 1302 (eller 1303) och barnens uppväxt. Birger var uppenbarligen ofta på resande fot i tjänsteärenden. Frågan om hur och när stormännen och deras familjer bebodde sina gårdar måste genomlysas vidare.