Den har stått där i drygt 17 år nu, Bengt Lindströms skulptur Y:et. Sveriges största konstverk, påstås det ibland, och vid tidpunkten för avtäckandet ett av Sveriges mest omtalade. Den gigantiska utomhusskulpturen i form av ett Y (länsbokstaven för Västernorrland), strategiskt placerad utanför Midlanda flygplats, skulle sätta Timrå kommun på kartan. Uppdraget tycks dock vara slutfört nu, åtminstone från det offentligas sida. Kommunen har i alla fall inget större intresse av att ta hand om den numera bortgångne Lindströms verk och Y:et börjar förfalla, med flagnande färg, sprickor och en åldrande konstruktion som varje år utsätts för enorma naturpåfrestningar.

Frågan är då vad som ska göras med ett konstverk som är över 30 meter högt och 700 ton tungt.

Att flytta det är omöjligt utan att förstöra det, och att riva det – nej, det går inte, inte ens i en liten svensk kommun där elitserielaget i ishockey är det som prioriteras när skattemedlen ska fördelas. Länsmuseet har inte nog med pengar i sin budget för att ta hand om det, så jakten på företag eller enskilda mecenater som vill bevara Lindströms konstverk har intensifierats.

Diskussioner har förts mellan Curt Aspelin, ombud för Bengt Lindströms barn, och en företagare i Örnsköldsvik om upphovsrätten till konstverket. Priset är nu nere på facila 0 kronor.

– Barnen är beredda att helt utan kostnad överlåta upphovsrätten och att låta den som tar över använda Y:et för kommersiella syften, exempelvis i reklam eller företagsloggor, berättar Curt Aspelin.

– Motprestationen är dock att restaureringen bekostas samt att personen eller företaget förbinder sig att ta hand om underhåll och sköta området kring konstverket.

Problemet är kostnaden. Timrå kommun har beräknat att det kostar 5–6 miljoner kronor att komma till rätta med de problem som väder och vind skapat under de många år som underhållet negligerats, medan Curt Aspelin tror att 7–8 miljoner kronor är en mer realistisk siffra:

– Plus en dryg miljon per år för att ta hand om platsen där Y:et står. Det blir väldigt mycket pengar.

Lägg därtill att det sedan Bengt Lindströms död 2008 pågår en tvist om arvet efter honom – Aspelin representerar Lindströms son och dotter från det första äktenskapet, på den andra sidan står Lindströms andra hustru – samt att kommunen som en gång på 1990-talet ansåg sig ligga i framkant när det gällde kulturfrågor nuförtiden umgås med närmast absurda idéer om vad som skulle kunna göras med Y:et.

Populärt

De sagolika systrarna Mitford

Bland de omtalade systrarna Mitford fanns både skickliga författare, fascistsympatisörer, en hertiginna och en kommunist, skriver Moa Ekbom.

Moa Ekbom Kultur 2025 4

När ett medborgarförslag lämnades in förra året om att varje år låta traktens graffitimålare gå loss på Y:et – eller ”den gigantiska betongklumpen” som Y:et kallades i förslaget – möttes det inte med det kommunala hånskratt som alla förväntade sig. Timrås kommunalråd Ewa Lindstrand (S) lät istället, i en intervju i tidningen Dagbladet, förklara att det lät ”spännande”, men lade sedan till att det knappast skulle uppskattas av Lindströms familj.

På den punkten har hon helt rätt.

– Det har gått sex år nu sedan förfallet började och varje gång jag träffar Timrå kommun säger de: ”Vi har inte råd att reparera.” Nu är det fullt med sprickor och Y:et har blekts, det är inte det som folk förknippar med Bengt Lindströms konstnärskap. Det pågår en grov misskreditering av en av våra stora svenska konstnärer, säger Curt Aspelin.