”Vi behöver inga nya jävla idéer”

Vi behöver inga nya jävla idéer
Vi behöver inga nya jävla idéer

Sommaren 1891 var Murland Evans en sextonårig skolpojke i Harrow. Det var söndagskväll, efter kvällsmässan, och han satt med en jämnårig kamrat i ett källarrum i rektorns hus. De talade framtidsplaner. Om armén och politiken, om diplomatin och, möjligen, finansvärlden.

Evans kamrat fick något beslutsamt över sina annars veka drag.

"London", sa han, "kommer att vara i fara och i den framskjutna position jag kommer att fylla, blir det mitt öde att rädda huvudstaden. Att rädda Imperiet."

Evans tystnade, ställd inför en sådan mäktig övertygelse.

Fyrtionio år senare, den 10 maj 1940, fick Evans skolkamrat uppdraget att bilda en koalitionsregering. Den 8 maj 1945 kunde Winston Churchill vinka genom fönstret åt folkmassorna på Whitehall. Han hade uppfyllt sitt öde.

Den 23 juni 1983 står den n...

Den här innehållet är en del av Axess+.

Bli prenumerant för att få åtkomst nu!

Prenumerera

Läs vidare