Pekings ansvar. Foto: Skärmdump (SVT)

Att SVT inte nämner Kommunistpartiets ansvar för coronapandemins utbrott bidrar till Pekings historieskrivning.

Det kan inte ha undgått svenska redaktioner att Kina sedan lång tid tillbaka bedriver ett intensivt propagandakrig mot Sverige i synnerhet och Väst i allmänhet. Drivkraften är det kinesiska kommunistpartiets ambition att förverkliga ”den kinesiska drömmen”, det vill säga en värld i vilken Kina är dominant och demokratins, yttrandefrihetens och rättsstatens principer är satta på undantag (se Ola Wongs utmärkta artikelserie i Kvartal här).  Den här idéstriden, för det är exakt vad det är, kommer att prägla världen för en lång tid framöver.

Att kontrollera historieskrivningen (eller ”narrativet” om man så vill) över coronapandemins utbrott och bekämpning blir en oundviklig del i denna idékamp. Partiet är dessutom ofelbart. Skulle det komma fram att virusutbrottets katastrofala spridning beror på kommunistpartiets inkompetens och korruption är makten existentiellt hotad.

För Peking handlar det därför om att i den första fasen avleda uppmärksamhet från det faktum att virusutbrottet skedde i Wuhan och i den andra fasen att sprida lögner om att viruset kan ha kommit från USA (där befinner vi oss nu). Att i varje givet läge utmåla ”Xi:s modell” som överlägsen den västerländska i bekämpningen av smittan är självklart.

Den här bakgrunden måste alla redaktioner ha i bakhuvudet när man rapporterar om Kina. Därför är det högst olyckligt att SVT Aktuellt (28/4) i en kronologisk genomgång av pandemin inte med ett ord nämner att Pekingregimen gjorde allt i sin makt för att dölja utbrottet (se Jojje Olssons och Axios genomgång av utbrottet här och här. För övrigt kunde antalet globala fall ha varit 95 % färre om kinesiska myndigheter agerat tidigare, enligt en studie från Southampton University).

Genomgången är en del av ett längre inslag och att inom loppet av någon minut skildra samtliga händelser kopplade till coronaviruset faller på sin egen orimlighet. Kommunistpartiets mörkläggning är däremot helt central i historieskrivningen om pandemin. Varje gång detta utelämnas blir följaktligen en seger för Peking.

Varför är detta farligt? Därför att det är nu det kollektiva minnet av coronapandemins utbrott formas. Före, under och efter Rysslands illegala annektering av Krimhalvön 2014 drog Kreml igång ett massivt, och tyvärr framgångsrikt, propagandamaskineri riktat mot Väst. Konsekvenserna märks än idag då många redaktioner verkar dra sig för att nämna uppenbara fakta som att Ryssland har trupp i Ukraina, eller väljer att retirera genom att citera motstridiga källor och låta läsaren själv bedöma vilka som är trovärdigast (obs: det är en metod som under normala omständigheter fungerar men här blir direkt kontraproduktiv).

Rapporteringen har förvisso blivit bättre men den inledande förvirringen och nervositeten lever kvar. Så är historien om Rysslands angrepp på Ukraina och illegala annektering av Krimhalvön fortfarande föremål för förhandling.

Låt oss inte göra om samma misstag nu när historien om coronavirusets utbrott ska skrivas.