”Mata inte the Monster of Flott” och ”Det blir party in the pipes när du flush the wipes”. Kampanjen från Stockholms Vatten och Avfall för att uppmärksamma medborgarna om att inte hälla matolja i vasken eller spola ned våtservetter i toaletten lyckas med konsttrycket att massakrera både det engelska och svenska språket på samma gång, men är utöver det rätt harmlös. Om, med betoning på om, det nu får fler att inte spola ned saker som inte hör hemma i avloppen eller sluta hälla ned fett i vasken är det så klart bra och välkommet.

På sistone har kampanjen tyvärr gått in i en ny och oroande fas. Nu är det stockholmarnas tvättvanor som är problematiska. ”Don´t party with the monster of tvätt” står det på reklampelare över hela staden. Tvättmedel och kläder innehåller mikroplaster som inte bör komma ut i naturen. Vädring i stället för tvätt påbjudes således.

”Det lär bli många partyn med ”tvättmonstret” framöver”   

Här någonstans börjar tålamodet tryta. Efter flyg- och barnskam är det nu dags för tvättskammen att trummas in i medborgarna. Ve den som bli påkommen i tvättstugan med lakan som gott kunnat sovas i minst en vecka till eller en mössa som bara har en lätt hint av eau de ”smutsigt hår i svensk vintertid”. Jag vet hur delar av er tänker: ”Ingen har sagt att vi ska sluta tvätta”, ”kemikalier är dåligt för naturen”, ”bryr du dig inte om vår planet”… osv.

Men det här handlar om någonting annat. Kampanjen från Stockholms Vatten och Avfall visar hur svårt det kan vara för, i det här fallet, en myndighet att trappa ned på ruset som uppstår när man lär medborgarna att handla och tänka korrekt. När väl ett beteende har korrigerats påbörjas genast arbetet med att hitta nästa ovana som måste läggas till rätta. Det är en evig kamp med lutherska förtecken som förs. Eller ”mission creep”, som det heter i USA.

En annan fråga som kampanjen ofrivilligt lyfter är hur mycket av våra myndigheters resurser som läggs på opinionsbildning riktad mot skattebetalarna. De senaste tio åren har kommunikationsavdelningarna inom offentlig sektor svällt rejält. Allt informationsarbete är självklart inte av ondo. Men långt ifrån all information, reklam och opinionsbildning som pumpas ut kan knappast anses upplysande eller uppbygglig (i den mån det nu ens är en uppgift för det offentliga).

I väntan på att en ”kärnverksamheternas renässans” ska svepa genom landet protesterar jag på svenskast möjligaste sätt och tänker fortsätta att tvätta när andan faller på.

Det lär bli många partyn med ”tvättmonstret” framöver.