Det logiska draget i detta läge vore snarare att Stefan Löfven erbjöd C och L statsrådsposter och att samarbetspartierna tackade ja. Att C och L släppte fram Stefan Löfven till statsministerposten berodde enbart på att man kom överens om Jök-programmet, men de långtgående förslag på en rad skilda områden som nu återkommande presenteras av företrädare för de fyra Jök-partierna har ju inte ett skvatt med innehållet i Jöken att göra.

Krispolitiken har en stor fördel framför Jök-politiken, nämligen att partierna som står bakom den inte har gått till val på att bekämpa viktiga delar av den. I stället anser de, i alla fall som det verkar, att det som föreslås verkligen behövs och är bra för landet. Men varför det ska vara just C och L som backar upp regeringen utan att ingå i den är en gåta. Det skapar en otydlighet som försämrar medborgarnas möjligheter att ta ställning till politiken och utkräva ansvar vid nästa riksdagsval.