Därför krisar den tyska vänstern
Förtroendesiffrorna för Olaf Scholz regering är rekordlåga och många tyskar är djupt frustrerade över alltifrån den höga inflationen, energikrisen och bristerna inom välfärden. Under vanliga förhållanden borde Die Linke gynnas i opinionen. Istället ser läget hopplöst ut och partiet riskerar att åka ut ur förbundsdagen. Axess förklarar varför.
Det första svaret stavas AfD, som numera också blivit vänsterväljarans förstahandsval för att uttrycka sitt missnöje. Detta gäller särskilt i de östra delarna av Tyskland, där det för övrigt kommer att hållas flera ödesval 2023-24.
Det andra problemet för partiet är Sahra Wagenknecht, som sedan länge kör sitt eget race och bryr sig litet om vad partiledningen tycker och tänker. Efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har Wagenknechts högljudda kritik av Väst stöd till Kiev alltmer blivit en belastning. Samtidigt är hon mycket populär bland en stor andel av de få väljare som är kvar. Om Wagenknecht gör allvar med sina planer på att starta ett eget parti skulle Die Linke delas mitt itu. Det bästa, och minst troliga, scenariot för ledningen är om hon skulle dra sig tillbaka i tysthet.
Att vänsterpartier tenderar att spricka är visserligen inget nytt. Faktum är att Die Linke grundades så sent som 2005 av flera olika vänsterrörelser. Instabiliteten och den låga partidisciplinen är en del av partiets DNA, menar en av dess grundare Ulrich ”Ueli” Maurer i samtal med Welt.
Ett litet ljus i mörkret är att partiet faktiskt gjorde rätt bra ifrån sig i delstatsvalet i Bremen nyligen. Die Linke kommer högst sannolikt att regera med SPD och De Gröna. I Thüringen har vänstern till och med ministerpresidentposten. Fast Bremen är en liten delstat. Och få tror att Thüringens ministerpresident Bodo Ramelow kommer att behålla makten i nästa delstatsval, där den radikalaste grenen av AfD uppvisar rekordsiffror i opinionen. Hur de övriga partierna i delstaten ska hantera situationen är det ingen som vet.
Ytterligare ett hinder är av valteknisk natur. I valet 2021 gynnades Die Linke kraftigt av att de kunde tillgodogöra sig tre direktmandat. Den möjligheten har nu tagits bort av förbundsregeringen. Att partiet saknar en självklart ledare efter att Dietmar Bartsch annonserat att han inte tänker fortsätta efter valet 2026 speglar också partiets strukturella problem. Rent allmänt är det svårt att hitta personer som kan eller vill tillsätta poster inom partiet.
Kanske vore det inte en så stor katastrof för Die Linke om de inte kommer in i förbundsdagen? FDP lyckades göra storstilad comeback under Christian Linder 2017. Nästnästa val är inte förrän 2029. Gott om tid för en rörelse att samla sig för att sedan resa sig upp ur askan.
Medarbetare i Axess.