Moderaterna anses numera vara bästa parti i två av tio-i-topp-frågorna, medan Socialdemokraterna tappar greppet om lag och ordning till Sverigedemokraterna.

Till dels är det tröst för ett tigerhjärta. I ena fallet beror det på att väljarna har flyttat upp försvarsfrågan på listan över viktigaste fråga sedan mätningen i november. Den andra paradfrågan är energipolitiken, där M tar tillbaka förstaplatsen efter att ha förlorat den till S under fjolåret.

S vinner ingen ny fråga men tappar alltså två: lag och ordning till SD, energin till M. Partiet fortsätter dock att vara starkast av alla när det gäller väljarnas verkliga favoritfrågor sjukvård respektive skola trots att stödet av svårfångad anledning sjunker påtagligt i skolfrågan.

När det gäller nyhetsvinkeln – vad som hänt sedan sist – är det förändringarna för M och S som får uppmärksamheten. Tittar man på situationen ur ett mer strukturellt perspektiv är det en annan sak som slår en: att Centerpartiet ligger så risigt till.

Jag har roat mig med att ranka partierna så att de får en poäng för att vara bästa parti i en fråga, två poäng för att vara näst bäst och så vidare i alla de tio toppfrågorna som Novus redovisar. Sedan har jag summerat de olika platssifforna för vart och ett av partierna. Bästa tänkbara resultat blir då tio – om man är etta i alla frågor – och sämsta tänkbara resultat åttio – om man är ensamt sämst av alla de åtta riksdagpartierna i alla frågor.

Resultatet blir då som följer:

• Socialdemokraterna 17
• Moderaterna 27
• Sverigedemokraterna 27
• Vänsterpartiet 40
• Miljöpartiet 54
• Liberalerna 57
• Kristdemokraterna 58
• Centerpartiet 59

Man ska ta den här additionen med en stor nypa salt. Den säger till exempel ingenting om hur starkt stöd partierna har i de olika frågorna; man får samma poäng om man är etta i en fråga med 32 procent av väljarstödet (SD om invandring/integration) eller 18 procent (M om energipolitiken). Men det hela ger ändå någon sorts underlag för vidare funderingar, och man kan notera att listan speglar de allmänna partisympatierna hyggligt väl: S störst, M/SD någorlunda jämstora, V på tydlig fjärdeplats och de övriga fyra i botten.

Att MP klarar sig aningen bättre än L, KD och C beror inte minst på att miljön och klimatet för ett drygt år sedan delades upp i två frågor efter att tidigare ha mätts som en. Men nu är det som det är.

Men varför nämner jag då särskilt C, som trots allt ligger just i hasorna på de andra små partierna? Jo, därför att partiet helt saknar hemmaplan. MP är etta vad gäller både miljö och klimat, L är tvåa i skolpolitiken och KD på medaljplats beträffande både sjukvård och äldreomsorg.

Centern har däremot ingen enda sådan fråga som öppnar för stark profilering. Som bäst har man några femteplatser och den starkaste av dessa innebär att 5 procent av väljarna som anger C som bästa parti när det gäller klimatet. Det kan jämföras med MP:s 24 procent, så om de fyra rödgröna ska fördjupa sitt samarbete inför nästa val lär det inte bli C som får svinga taktpinnen i sin egen starkaste fråga. I fyra av de tio frågorna – sjukvården, lag och ordning, äldreomsorg, försvaret – är det en enda procent, det vill säga en fjärdedel av C:s egna sympatisörer som anser att C är bästa parti.

Muharrem Demirok & Co har ingen söndagsseglats framför sig.