Det har funnits flera PM i offentligheten: Lundagårds, Expressens, Newsmills och så under det senaste årtiondet DI:s. I kvällstidningen kunde han vara litet ljusröd i sinnet och uppe i det blå, i affärstidningen är det pappret som varit rosa medan tankarna ofta fått gå i grönt. PM älskar naturen och livet i det fria och har stått för återkommande påminnelser om att det sannerligen inte bara är önsketänkande kollektivister som bryr sig om miljön.

”Mer av klokhet och stadga gör alltid nytta.”

”Ingen annan tidning är så intresserad av dynamiken mellan människa, ekonomi och teknik”, skriver han i sin avskeds- (eller kanske snarare på återseende-) text i DI. Låt oss hoppas att han kan ta med sig den andan till Rosenbad, så att man om några år även kan tala om ”ingen annan regering”. Behovet är stort av ett framtidsbudskap om samhälle och miljö, där människan inte ses som illasinnad inkräktare i naturen och där man hellre satsar på förnuft och utveckling än på symbolfrågor och späkelse.

Med PM som redaktör har DI förnyat genren ”ledarsida i affärstidning”. Det har blivit mindre om avskrivningsregler och framtiden för olika röststarka aktier men desto mer om tidens stora frågor tacklade utifrån näringslivsvinklar. Kriget i Ukraina, den kinesiska utrikespolitiken, Natos förändrade uppgift, har inte hänvisats till det klassiska facket utrikeskommentar, där någon här lägger ut texten om vad som händer där, utan de har tacklats utifrån sin relevans och betydelse för läsekretsen. Detsamma gäller stora inhemska frågor som brottslighet och integration som annars ofta har ansetts ligga bortom näringslivets räjonger. Och han har inte stått för alltsammans själv utan rekryterat ett team som framgångsrikt verkar i chefens anda. Det ska bli roligt att se vad som nu sker när Frida Wallnor tar över rorkulten.

Den positiva inställningen till handel och utbyte över gränserna har lett till en del mindre välövervägda ställningstaganden, till exempel vad Nordstream och kinesiska investeringar beträffar. Men kursen har hunnit läggas om – och när det gäller insatser i genren ”vi har varit naiva” har PM & DI inte varit ensamma och har gott om övermän. Intressant nog har man samtidigt, tillsammans med framför allt Expressen och Göteborgs-Posten, spelat en stor och viktig roll för få till stånd en mindre stjärnögd syn i frågor om invandring och integration.

Vad övergången betyder för regeringspolitiken blir inte lika lätt att utvärdera: på DI har PM varit kung i eget rike, nu ska allting stötas och blötas på helt andra sätt. Men mer av klokhet och stadga gör alltid nytta, tänk bara på HG Wessbergs entré i statsrådsberedningen hösten 2007, och rekryteringen är en betydelsefull signal om vilken färdriktning Ulf Kristersson tänker sig.

Förmodligen landar den ena deppiga promemorian efter den andra på statsministerns bord i dessa inflationens, krigets och energikrisens dagar. Då är det värdefullt med en optimistisk PM som omväxling.