Framöver ska det bli två sådana dubbelnummer per år plus en sajt www.tidskriftenrespons.se där alla artiklar ska finnas allmänt tillgängliga. Förhoppningsvis strömmar läsarna till – Sverige är i stort behov av seriösa tidskrifter som söker att förena djup och bredd – men vi får se hur det går. Ska det bli framgång måste i alla fall allmänheten visa större entusiasm än vad kulturredaktionerna hittills har visat upp.

För drygt ett år sedan meddelande redaktionen för Respons att det inte gick att driva tidskriften längre och att det blivit nödvändigt att lägga ned. Det föranledde bekymrade kommentarer. På nyårsdagen 2023 gav till exempel Expressens Victor Malm fint beröm till Respons https://www.expressen.se/kultur/victor-malm/vem-tjanar-pa-att-vara-universitet-ser-tramsiga-ut/, konstaterade att tidskrifter ”bidrar med något som dagstidningen inte kan ge” och noterade att såväl universitet som universitetsanställda visat ljumt intresse för publikationen (eller åtminstone för att betala för den).

Jag tyckte att Malm hade goda poänger men blev samtidigt nyfiken på hur den tidskrift som han kallade ”Sveriges bästa” hade behandlats i spalterna. En sökning i Retrievers databas antydde att intresset varit måttligt. Under året som föregick nedläggningsbeskedet hade ”tidskriften Respons” (att enbart söka på ”respons” fungerar tyvärr inte) varit omnämnd ett dussin gånger av hela det övriga Mediesverige: i SvD två gånger, i DN inte alls före nedläggningen, ej heller i Expressen. Jag skrev några rader under rubriken ”Vad fick Respons för respons?” https://www.axess.se/kommentar/vad-fick-respons-for-respons/.

Och nu då? När den så saknade tidskriften gör come back borde väl hela Kultursidessverige vara själaglatt? Och så kanske det är, men redaktionerna håller i så fall masken väl. När jag för en liten stund sedan gjorde en motsvarande sökning hos Retriever fick jag upp en (!) referens till nygamla Respons – i Svensk Bokhandel den 15 december https://www.svb.se/nyheter/nedlagd-tidskrift-ateruppstar/4221649. På alla andra håll bedövande tystnad. (Om sökverktyget har varit för trubbigt och jag missat någon artikel, meddela mig gärna!)

Man saknar inte kon förrän båset är tomt, heter det. Sådan är måhända människan. Men att glädjas lite grand, till och med så att det syns, när kon överraskande åter finns på plats, är väl också rätt mänskligt? Så om kulturredaktionerna nu har för mycket att stå i med pastan, celibaten och SD kan kanske ledarredaktionerna rycka in och ägna återkomsten en kortis?

För den som vill stifta bekantskap med innehållet kan jag rekommendera Johannes Heumans intervju med Francis Fukuyama https://tidskriftenrespons.se/artikel/den-liberala-demokratins-bakslag-andrar-inte-historiens-slutdestination/, Carina Burmans recension av Annika Sandéns ”Jag, en olycklig spåman” https://tidskriftenrespons.se/artikel/1111/ och Fredrik Meitons räfst och rättarting med Ulrike Herrmanns villfarelser om kapitalismens slut https://tidskriftenrespons.se/artikel/ekonomisk-nedvaxt-vore-ett-drapslag-mot-manskligt-valstand/.

PS (kl 14:12)! Det dröjde mindre än en timme efter publiceringen av den här kommentaren till att Expressen Kultur kom med sin, signerad Victor Malm. Förtjänstfullt raskt marscherat! ds