Under våren kom tre medlemsansökningar till EU. Ukraina, Georgien och Moldavien fattade beslut om att söka sig närmare den europeiska gemenskapen. Även om besluten inte kom som blixtar från klar himmel, samtal har pågått i många år, var ansökningarna inte planerade. Georgien har haft som mål att skicka in en ansökan 2024, men efter invasionen av Ukraina finns ingen tid att förlora.

Nu har processen fortsatt, EU-kommissionen har rekommenderat att Moldavien och Ukraina ska ges kandidatstatus. Om det blir så är upp till medlemsländerna, men alltmer tyder på ett jakande besked. Inte minst efter att Tyskland, Frankrike och Italien har uttalat sitt stöd.

Samma glädjebud gäller inte den georgiska ansökan. I stället kom kommissionen med både ris och ros. Landet, som redan har ett associeringsavtal med EU, måste komma längre i sitt reformarbete för att uppnå grundkraven för uppgradering till kandidatland. Detta är något som framför allt Moldavien under lång tid arbetat hårt med och kommit längst med av trion. Kommissionen påtalar att de senaste årens politiska utveckling i Georgien har gått åt fel håll: rättsstatens självständighet behöver och pressfriheten ges ökat skydd. För att förändringen ska komma till stånd behöver även politiken samlas kring en gemensam färdplan. Ett sådan samförstånd fanns för ett par år sedan och hoppet finns ännu.

Så sent som den 20 juni samlades 120 000 människor på Tbilisis gator för att visa sitt stöd för ett EU-medlemskap. Det är denna typ av kraftsamling som krävs och som Moskva fruktar. Det är lätt att dra paralleller till hur det såg ut i Ukraina under den orangea revolutionen.

Vad som närmast krävs är att samarbetet mellan unionen och Georgien fördjupas – oavsett kandidatstatus. Reformprogrammet kommer att kunna genomföras betydligt snabbare om EU finns med i arbetet. Det folkliga stödet behöver man inte oroa sig för. I en färsk mätning var hela 83% för att Georgien ska gå med i EU.

Därtill bör det noggrant övervägas om inte Georgiens försvar kan stärkas med träning och vapen. Landet gränsar trots allt till Ryssland och sedan femdagarskriget 2008 ockuperas två områden. Även här är likheterna med Ukrainas högst påfallande. 

Om inte Europa tar chansen att skapa en närmare relation redan nu riskerar Georgien att fösas i Putins famn.