CDU:s partiledare Friedrich Merz har kommit in i rollen som oppositionsledare. Och det med besked. I medierna kritiserar han ständigt förbundsregeringen för att göra för lite och för sent. Oavsett om det gäller hanteringen av elkrisen, stödet till Ukraina eller de ekonomiska krispaketen. Detsamma gäller i förbundsdagens kammare. Merz retoriska stil tvingar den annars så nedtonade förbundskanslern Olaf Scholz (SPD) att också ta ton och ständigt försvara regeringens positioner. Kritiker till vänster om mitten klagar på CDU-ledarens konfrontativa stil. Andra menar att Merz vitaliserat den tyska demokratin efter Merkelårens triangulering och anemiska debattkultur.

Men om Merz roll som oppositionsledare är befäst råder det större osäkerhet om hans ställning som partiledare. Det är lätt att glömma turbulensen som plågat CDU de senaste åren och hur djupt splittrat partiet har varit mellan dem som velat se ett mer högerorienterat CDU och dem som velat stanna kvar i mitten. Fjolårets katastrofval under ledning av mittenkandidaten Armin Laschet var dess logiska cresendo. Under ytan är splittringen fortfarande kvar.  

”Ska val vinnas måste därför fler kvinnor hitta till partiet. Kvotering är vägen dit. Basta.”

2022 har dock hittills varit ett bra år för CDU: i opinionsmätningarna är man åter störst och partiet har vunnit viktiga segrar i Schleswig-Holstein och folkrika Nordrhein-Westfalen. Båda delstater vanns av CDU-kandidater som samarbetar med Die Grünen: Daniel Günther och Hendrik Wüst. Båda är unga. Båda pekas också ut som tänkbara partiledarnamn i framtiden. Framtiden, verkar partiledningen tänka, ligger i ett samarbete med Die Grünen.

Förmodligen är det därför Friedrich Merz, högermannen, under partidagarna i Hannover häromveckan argumenterade passionerat för att CDU måste införa kvotering av kvinnor till partiet. Det är inte första gången frågan väcks inom kristdemokratin. I dag är 23,5 procent av CDU:s förbundsledamöter kvinnor. Andelen delegater i Hannover 37,5 procent. Frågans ideologiska karaktär gör den laddad.

Till en början såg förslaget ut att falla. Av dem som i talarstolen argumenterade mot idén om kvotering tillhörde en majoritet partibasen varav många var unga kvinnor, rapporterar Deutsche Welle. De hade valt att engagera sig i CDU just för att partiet inte tillämpade kvotering, till skillnad från Die Grünen och SPD. Den egna meriten var det som skulle räknas, inte kvoten. 

De som var för tillhörde till övervägande del partietablissemanget. Argumenten löd (ungefär): Vi måste vara moderna. Hälften av väljarkåren är kvinnor. Ska val vinnas måste därför fler kvinnor hitta till partiet. Kvotering är vägen dit. Basta.

Och så blev det. 599 delegater röstade för. 409 emot. Från och med början av 2024 ska 40 procent av alla ordförandeposter bestå av kvinnor. 2025 ska procenten upp till 50. Kvoteringen är dock inte permanent utan sträcker sig till 2029.

För Merz, som bara varit partiledare i sju månader, var det en viktig seger. Hade förslaget fallit hade han framstått som svag. Nu kan man fortsätta närma sig Die Grünen. Rent ideologiskt kan man däremot diskutera hur bra det är att CDU blir mer likt såväl de gröna som röda partierna.

Ja, inte bara ideologiskt förresten. Är det verkligen givet att framtiden tillhör Die Grünen? Just i detta nu ser vi konsekvenserna av grön politik i praktiken. Stäng ned kärnkraften och du får en elkris. Tvinga fram en ekologisk omställning av jordbruken och du riskerar att få en livsmedelskris. Rent krasst är fundamentet för vårt välstånd hotat.

Att Die Grünen är populära nu betyder inte att de kommer att vara det åren som kommer. I det senaste förbundsdagsvalet var liberala FDP jämnstora med Die Grünen bland förstagångsväljare. I Sverige vann partierna till höger stort över de till vänster bland 18–21 åringar. Bilden av en ”generation Greta” är just en bild skapad av en vuxenvärld som vägrar växa upp.

Nog vore det en ödets ironi om CDU, i sin iver att upplevas som moderna, riskerar att missa den tydligaste högervågen på decennier?