Enligt vittnesuppgifter till GT/Expressen råder det inga tvivel om att nattens polismord var avsiktligt: ”[M]an siktade rakt på den här polismannen. Det var som en avrättning… ” I så fall rör det sig om en oerhörd upptrappning av det kriminella våldet. Vägspärrar och övergrepp gängen emellan är förstås långt mer än illa nog, men direktangrepp mot uniformerad polis är ännu grövre och vidrigare. Det är en signal om att man anser sig vara herre på täppan och att företrädare för storsamhället inte har på platsen att göra. Det är ett anspråk på att härska och regera.

Få saker kan nu vara mer angelägna än att vidta vad åtgärder som står till buds för att hävda det offentliga våldsmonopolet. Viss brottslighet finns i alla samhällen, men när gangstrar, klaner och gäng tillåts ta över kontrollen över kvarter och stadsdelar är det en stark signal om att nationen är på dekis.

Underlåtenhetssynderna är många och man ska inte göra sig illusionen att läget kan vändas från den ena dagen till den andra. Men det måste stå helt klart att kampen för att återskapa trygghet och lugn i offentliga miljöer har högsta politiska prioritet. Beslutsfattarna får glömma allt vad familjeveckor och annat patetiskt röstfiske heter och koncentrera sig på att sköta statens mest grundläggande uppgifter.

”Vi kommer aldrig att backa”, säger statsministern. Men löften om att stå still är inte mycket till ledarskap. Det handlar om att ta initiativ: att förse polisen, åklagarväsendet och domstolarna med de resurser, befogenheter och straffskalor som krävs för att inte bara stoppa utan vända utvecklingen. Det duger inte med alla dessa yrvakna presskonferenser och opportunistiska besvärjelser som reaktioner på förfärliga våldsdåd som redan har skett; det krävs en aktiv strategi som sätter stopp för vapenvåldet, sprängdåden och handgranatsattackerna. Varför i himlens namn ska det vara just Sverige som går mot den europeiska strömmen och får se våldet eskalera?

Det kommer att bli dyrt. Men ingen investering är mer angelägen, och det blir ännu dyrare att låta bli.

Det kommer att krävas insatser över hela linjen och i stort som smått. Ett enda exempel på det senare är att ge polisen de verktyg som behövs för att ta itu med vad polisinspektören Fredrik Kärrholm kallar ”antisocialt dominansbeteende”, när gäng och översittare beter sig illa i offentliga miljöer. Tänk till exempel på anarkin i Borås härförleden. Det kan handla om att kuscha medmänniskor, det kan handla om att skrika okvädingsord mot polisen och vägra följa instruktioner. Nolltolerans mot allt sådant även från ungdomar – omedelbart gripande, snabb straffutmätning – är ingen silverkula som stoppar våldsvågen, men det skulle vara en tydlig och viktig signal och ett utmärkt första steg i kampen för att ta tillbaka kontrollen.

Acceptera inte en enda förolämpning från gangstrar. Ge dem inte kontroll över en enda kvadratmeter. Utvärdera inte statsminister Löfven på jobben, det loppet är redan kört. Utvärdera honom på våldsmonopolet.