Vem äger orden?

Det är genom språket vi formar och förstår vår omvärld. Ord – eller snarare kontrollen över orden – är således i allra högsta grad makt. Huruvida språket faktiskt är överordnat verkligheten – och därmed ger oss människor möjligheten att styra över den genom våra ordval – är en annan fråga. Personligen anser jag att verkligheten – ordens makt till trots – är som den är oaktat hur vi väljer att beskriva den.

Samhällstrenden de senaste 30 åren (minst) har dock gått i riktning mot att det är just orden som skapar verkligheten. Därav fixeringen bland politiker, aktivister, företag, myndigheter med flera vid just ord och ordval.

I Tyskland har det sedan länge pågått en språkdebatt. Eftersom den tyska grammatiken styrs av principen om olika genus (”der” (manligt), ”die” (kvinnligt), ”das” (neutralt) – och därmed föreställningen att världen kan delas upp i ”manligt” och ”kvinnligt” – pågår ett arbete för att omforma språket i enlighet med könsneutrala principer tänkta att vara inkluderande och icke-stereotypa. 

Det är dock varken någon unison eller central process. De folkvalda på stads-, kommun- och delstatsnivå är fria att hantera denna typiska ”GAL-TAN”-fråga efter eget huvud, så länge det saknas riktlinjer på den federala nivån.

Stuttgarts gröne borgmästare, Fritz Kuhn, fick häromdagen kritik för att hans administration tagit fram en språkmanual på tio sidor med ord som anställda i förvaltningen rekommenderas använda i kontakten med medborgare (till exempel föreslås frasen ”Kära närvarande” i stället för att säga ”Mina damer och herrar”).

Att kritiken blev häftigare mot Kuhn än andra progressiva borgmästare som gjort samma sak hänger sannolikt ihop med att Stuttgart i början av juni skakades av våldsamma kravaller. Baden-Württembergs utbildningsminister Susanne Eisenmann (CDU) twittrade att det vore bättre om Kuhn lade samma energi på stadens säkerhet som han lade på hur folk ”ska tilltala varandra”. För den lokala AfD-avdelningen var språkmanualen en tidig julklapp då borgmästarvalet inte är mer än tre månader bort.

Även delstatens gröne ministerpresident, Winfried Kretschmann, reagerade på Kuhns språkmanual:

”Dygdeterror leder inte till något gott!”, sade han till ett pressuppbåd i Stuttgart och menade att man självklart inte ska såra varandra men att folk måste känna sig fria att uttrycka sig. Kretschman gav sig också in i statydebatten:

”Jag är en stark motståndare till denna jakobinism. Vi kan inte vrida tillbaka historien”. Kuhn tillbakavisade kritiken och menade att språkmanualen är en rekommendation och inte ett krav.

Även om den tyska debatten om språk och ordval är långtifrån lika extrem som den i USA och Storbritannien, är den en del av en övergripande tendens som är oroande. En tysk undersökning från början av året med 1106 professorer och anställda inom akademin visade att nästan en tredjedel uppfattade att man hämmades i sitt arbete på grund av formella och informella krav på ”politisk korrekthet”. Bland de som forskade inom medicin var andelen hela 40 procent (särskilt intressant med tanke på de slutsatser som Ivar Arpi och Anna-Karin Wyndham presenterar i boken ”Genusdoktrinen”). 72 procent av de tillfrågade anser att man bör få vägra att använda ett könsneutralt språk, varav 40 procent tror att ett sådant ställningstagande skulle möta motstånd.

Vägen till en helvetet är som bekant kantad med goda intentioner. Den kumulativa effekten av alla oskyldiga ”rekommendationer” blir snabbt till en död hand över det fria samtalet.