Men när nu katolska Newmaninstitutet och studieförbundet Bilda bjöd in till morgonföreläsning på temat ”Hur ser det ut i helvetet?” blev det ännu en frestelse jag inte kunde motstå, och jag gick dit.

Det hela visade sig bli överraskande gemytliga tre kvart med jesuitpatern Philip Geister som lärd guide i sekulära och kyrkliga tankar om den hinsides nedervåningen.

Han öppnade med att konstatera att ”helvetet är väldigt hett just nu” och påpekade att vi var och varannan dag möter rubriker och nyheter, inte minst från det plågade Ukraina, som talar om våld och mänskligt lidande i termer som hämtats direkt från den religiösa vokabulären. Det sekulära språket räcker inte riktigt till.

Inom den akademiska teologin är helvetet samtidigt iskallt. Det stora flertalet av de så att säga professionella blir närmast besvärade av frågan och vill inte tala om den. Ifall de ändå blir tvungna glider de gärna undan med att om helvetet ändå existerar så är det ingen som befinner sig där.

Hur ser där då ut? Här visar sig arrangörerna ha lovat litet mer än de kunde hålla, för det centrala i fader Geisters budskap var att man inte ska tänka på helvetet som en plats utan ett tillstånd: inte som ondskans högborg utan som godhetens frånvaro. I en vardaglig föreställningsvärld må helvetesbilden ofta vara en idé om evigt, klaustrofobisk lidande och fullständig frånvaro av hopp. I den kyrkliga eskatologin, läran om de yttersta tingen, handlar det däremot inte om någon straffanstalt som Gud konstruerat utan om stum isolering och brist på gudomlig närvaro som människor åstadkommit alldeles på egen hand.

Det finns en gammal historia om när den koleriske protestantiske pastorn och politikern från Nordirland, Ian Paisley, predikade om helvetets fasor för sin församling: ”Där kommer att vara eld, där kommer att vara svavel, där kommer att vara gråt och tandagnisslan!” Då ropade en liten gumma från första raden: ”Men pastor Paisley, jag har inga tänder!” Och Paisley visste svar: ”Tänder kommer att tillhandahållas!”

Fader Geister har inga som helst ambitioner att hota gumman med sådana förfärligheter. Man kan ana att det skulle göra henne lite besviken.