Panelen bestod av Martin Tunström, politisk chefredaktör på Barometern, Matilda Molander, chefredaktör i Liberal Debatt och ledarskribent i Dagens Industri, och Catarina Kärkkäinen, ideologiansvarig på Timbro och rektor för Stureakademin.

Först inledde Martin Tunström med en historisk exposé över borgerligheten och konstaterade att det bara är i Sverige vi faktiskt använder begreppet i politiken. ”Borgerlig” tycks också röra sig lite fram och tillbaka i trendighet. Partierna har stundom värjt sig för epitetet och stundom tävlat om att vara det mest borgerliga partiet i Sverige, sa Tunström.

”Men hur svänger pendeln när SD är med i den borgerliga leken?”

Apropå epitet tog Matilda Molander som del av historien upp att den moderata, mer konservativa, ledarskribentkåren samlas i föreningen Högerpressen medan den liberala samlas i Vänsterpressen. Detta som ett tecken på att dåtidens begrepp kan låta på ett annat sätt i dagens sammanhang än de gjorde då.

Hon konstaterade också att idédebatt berikar och Catarina Kärkkäinen höll med om att det är i mötet mellan liberala och konservativa som den intressanta spänsten skapas. Men Kärkkäinen blev också lite generad när Johansson Heinö ville berömma dem själva för att faktiskt ta upp samtal om detta.

Men han har rätt i att samtal om detta är värt att berömmas! Det är i grunden sunt att försöka pröva, ifrågasätta och fundera över politisk identitet och sammanhang.

Därmed har Molander rätt i att det var något fint med Alliansen. Borgerligheten trivs i en bred kyrka (eller tält, som Timbro valt att kalla det i sin rubriksättning) där liberaler, konservativa och moderater kan samlas och stöta och blöta idéer och åtgärder.

Men hur svänger pendeln när SD är med i den borgerliga leken? Ett parti som tidigare varit mer vänsterorienterat, men nu drar mer åt höger i ekonomiska frågor. Det återstår nog att se, eftersom SD ”ännu är rörlig materia”, som Andreas Johansson Heinö påpekade.

Borgerlighet tycks vara ett brett begrepp som välkomnar många i väljarkåren. Man vill inte ha ett och samma maktparti som Socialdemokraterna, utan flera som samarbetar och skapar dynamik. Väljarna definierar sig nog i mångt och mycket som just individer i ett kollektiv och vill ha en bredare regeringsmakt som speglar det.

Så hur passar då Centerpartiet in i ett sådant samarbete? Är inte de borgerliga också? Det är en intressant fråga för framtiden. Deras nya partiledare Muharrem Demirok har i alla fall sagt att han ”vill hitta tillbaka till borgerligheten”. Det gäller bara att alla delar vissa grundvärderingar, men sedan får samtalen gärna vara spänstiga inom det samarbetet.