Knivdåden som skakar Tyskland

Tågstationer. En allt farligare plats? På bilden: Hamburg Hauptbahnhof. Foto: David McKelvey/Flickr.

Den senaste tidens brutala knivdåd skakar Tyskland. Bör attackerna ses som enskilda vansinnesdåd, svåra för polisen att upptäcka och förhindra, eller är de ett resultat av en misslyckad migrationspolitik? För en svensk publik känns debatten sorgligt bekant.

Knivattacken ombord på ett tåg i Brokstedt för två veckor sedan, då två tonåringar dödades och fem andra passagerare skadades, skakade Tyskland. Gärningsmannen, en statslös palestinier i 33-årsåldsern (av medierna benämnd som ”Ibrahim A”) var sedan tidigare känd av polisen då han dömts för bland annat småstölder, misshandel och ett fall av sexuellt övergrepp. Så sent som sex dagar före attacken i Brokstedt satt han häktad för en knivmisshandel, men släpptes senare på fri fot.

Inrikesminister Nancy Faeser (SPD) har kritiserat polisen för deras passivitet och beslut att frige Ibrahim A. Tyskland, ”med sin mörka historia”, har förvisso en humanitär plikt att hjälpa människor, menade Faeser, men det måste undersökas varför våldsamma människor fortfarande tillåts vara i landet. Ibrahim A hade beviljats skyddsstatus och kunde inte utvisas eftersom Tyskland inte erkänner Palestina som stat (skyddsstatusen kan vid upprepad brottslighet återkallas. Varför så inte skedde i fallet med Ibrahim A ska utredas).

Inrikesministerns indignation har i sin tur väckt ilska. Kritikerna menar att det är en dysfunktionell asylpolitik, där utvisningar inte går att verkställa på grund av juridiska hinder eller beröringsångest från myndigheter och politiker, som banat vägen för attackerna. Att som politiker utbrista ”Hur kan sådant här ske?” blir i ett sådant läge mer än lovligt naivt.

”Det här var det andra knivdådet i Tyskland på kort tid”

I förbundsdagen satte CDU och CSU press på inrikesministern och varnade för att inte motarbeta EU-ordförandelandet Sveriges ansträngningar för att öka trycket på härkomstländer som vägrar att ta emot sina medborgare. AfD:s ena ledare, Alice Weidel, krävde effektivare utvisningar och stärkt gränsskydd. Liberala FDP och Die Grünen såg hellre att diskussionen handlade om hur samhället kan undvika framtida knivdåd än att rikta in sig på asylpolitiken. Bland annat måste polisen ges förutsättningar att kunna patrullera fler tågstationer. SPD valde att inte replikera på oppositionens frågor.

Det här var det andra knivdådet i Tyskland på kort tid. I december högg en asylsökande man från Eritrea ihjäl en 14-årig flicka och skadade hennes 13-åriga kompis svårt ombord på ett tåg i delstaten Baden-Württemberg. Statistiken visar att antalet knivattacker i tågmiljöer (det vill säga områden nära och på stationer samt tågkupéer) i Tyskland fördubblades 2022 (336 stycken) jämfört med året innan. Av 71 gärningsmän som utförde knivattacker ombord på tåg förra året hade 36 utrikes bakgrund.  

Ahmad Mansour är psykolog och bor i Tyskland sedan 14 år. Han växte upp i Israel och är öppen med att han som ung palestinier var nära att bli radikaliserad. I dag bedriver han ett arbete mot hederskultur, antisemistim och radikal islam och bjuds ofta in till debatter som rör integration och religiös extremism. Tidigare i vintras skrev han om de ökande knivattackerna. I en av Tysklands största talkshows ”Marcus Lanz” förklarade Mansour att dåd av det här slaget, tyvärr, tillhör vardagen i Israel. ”Vi har ett problem med att en del människor som söker skydd här samtidigt, i någon mån, föraktar oss”. Självklart, fortsatte Mansour, spelar andra faktorer som till exempel psykisk sjukdom också in.

Hans poäng var att den tyska debatten inte på förhand bestämmer sig för att vissa förklaringsmodeller inte får diskuteras eller uppfattas vara tabu: ”Vi måste också prata om ideologins betydelse”.

Erik Thyselius

Medarbetare i Axess.

Läs vidare