Patricia Schlesinger (f. 1961) har en lång karriär som journalist bakom sig. Bland annat var hon programledare för det mycket prestigefulla samhällsprogrammet ”Panorama”. 2016 utsågs Schlesinger till chef för den regionala utsändaren RBB (”Rundfunk Berlin Brandenburg”) och i januari 2022 tog hon över det roterande ordförandeskapet för public servicesändarnas moderbolag ARD (ordförandeskapet växlar årligen mellan de nio olika utsändarna). Att hävda att Schlesinger var en av Tysklands tyngsta publicister är ingen överdrift (Welt 9/8).

Början till hennes fall inleddes med en granskning av tidningen Business Insider som publicerades i juni. I den framkom att Schlesingers make, den tidigare Spiegeljournalisten Gerhard Spörl, fått ett synnerligen lukrativt pr-jobb motsvarande hundratusentals euro från mässföretaget Messe Berlin. Den man som ordnat så att Spörl kunnat få det välbetalda uppdraget, Wolf-Dieter Wolf, var både hög chef (”Chefaufseher”) för Messe Berlin och styrelseordförande i BRR. Med andra ord: Schlesingers högsta chef. Åklagarämbetet i Berlin har nu inlett en förundersökning mot alla tre.

Det inledande scoopet satte i gång en lavin av granskningar från andra tidningar. Bland annat framkom det att Schlesinger låtit riva ut golvet i sin tjänstebostad och ersatt det med ett italienskt parkettgolv för ett värde av 17,000 euro, köpt in designmöbler för 60,000 euro samt en massagestol för 13,000 euro. Totalt kostade renoveringen 650,000 euro. Därtill framkom att Schlesinger, utöver hennes redan betydligt högre lön om 300,000 euro per år jämfört med de övriga utsändarcheferna (i sammanhanget kan nämnas att förbundskanslern tjänar mindre), getts en bonus på 20,000 euro. Också det en ovanlig praxis jämfört med övriga programbolag.

Den exklusiva tjänstebilen, framförd av privatchaufförer, ska även ha använts för privata åtaganden som att hämta tvätt, åka till gymmet och shopping. Maken Spörl uppges också ha använt tjänsteförmånen i sitt arbete för Messe Berlin när han ville imponera på kunder. Ett uppdrag han i sin tur kan ha fått tilldelat sig otillbörligen. Middagar i hemmet som redovisats som representation har vid närmare granskning visat sig vara privata tillställningar.

När delstatsparlamentet i Brandenburg krävde att hon skulle infinna sig för att avge en förklaring valde hon att inte dyka upp. Frågorna hade redan besvarats brevledes, menade hennes stab.

Till slut gick det inte längre. Schlesinger valde att avgå som ARD-ordförande och i går (måndag 8/8) även som chef för RBB. Några fel har hon inte tillstått, utan hänvisar i stället till att ”anklagelser” och ”förtal” gjort det omöjligt för henne att fortsätta sitt arbete.

”Fallet Schlesinger” är förödande för public servicebolagens trovärdighet. De frånstötande excesser, lagliga eller ej, som framkommit sätter strålkastarljuset på en organisation som saknar effektiva spärrar mot förskingring och maktmissbruk. Att redaktionerna inom RBB tvingats skära ned samtidigt som dess chef lajvat oligark skär både i de anställdas och i skattebetalarnas ögon (varje hushåll i Tyskland måste betala en så kallad tv-avgift (”Rundfunkbeitrag”), men i praktiken är det att betrakta som en skatt).

Än groteskare blir historien mot bakgrund av public servicebolagens ständiga krav på att avgiften måste höjas. I dag får programbolagen in hisnande 8,42 miljarder euro om året, där en stadigt växande andel går till att köpa in rättigheter till ligafotboll och andra sportevenemang. Samt, vet vi nu, lyxrenoveringar och massagestolar.

Vad kommer motreaktionen att bli? Från politiskt håll är man varsam med att kritisera public servicebolagen. Rädslan att bli kallad populist, eller värre, är stor. Inte minst gäller detta för CDU och liberala FDP. Men digniteten av denna skandal är så omfattande att inte ens public servicebolagens varmaste anhängare kan väja för den diskussion om kostnadskontroll, styrning och ledningskultur som nu oundvikligen kommer.