Rysslands anfallskrig mot Ukraina krossade slutgiltigt de illusioner som bar upp Tysklands handels- och säkerhetspolitik. Vi känner alla till förbundskansler Olaf Scholz utlovade ”Zeitenwende” vid det här laget (om än att Berlins agerande vad gäller stöder till Ukraina inte imponerat hittills).

En potentiellt ännu jobbigare fråga för tysk politik och näringsliv som invasionen aktualiserat är vad som händer om Xi Jinping beordrar en attack på Taiwan. Målmedvetet och med stöd från inte minst den förre förbundskanslern Angela Merkel har näringslivet fortsatt att investera i Kina. I dag är landet en av de allra viktigaste exportmarknaderna för några av de största företagen på den tyska börsen. I det fall västvärlden inför sanktioner liknande de mot Ryssland i händelse av en kinesisk invasion skulle konsekvenserna bli extremt allvarliga för den tyska ekonomin.

”Det ryska överfallet på Ukraina har lärt oss att vi måste vara bättre förberedda på extremscenarier i relationerna med autokratiska stater”, sade ordföranden för Bundesverband für die Deutsche Industrie (BDI) Siegfried Russwurm nyligen i en intervju. Företag bör därför akta sig för att bli alltför beroende av bara en marknad, fortsatte han. Naturligtvis med tillägget att en frikoppling (”decoupling”) från Kina inte heller är klok eller önskvärd.

Sett till hur det tyska näringslivet agerar går det tvärsemot BDI:s budskap. En rättfram rapport från Institut der Deutschen Wirtschaft  (IW) larmar om att tyska företags direktinvesteringar i Kina nått nya rekordnivåer under 2022. Ställda inför de stigande geopolitiska riskerna är svaret från de tyska företagen att satsa ännu mer, inte mindre, på den kinesiska marknaden, konstaterar rapporten uppgivet.

Exporten till Kina, som beräknas påverka en miljon arbetstillfällen i Tyskland, fortsätter samtidigt att mattas av. I takt med att den kinesiska ekonomin mognar är det i sig inget förvånande, men rapporten ser risker med ett scenario där tyska företag alltmer går från att exportera till Kina till att producera i Kina. Putins exproprieringar av utländska företag som svar på västvärldens sanktioner visade med all tydlighet att äganderätten inte väger särskilt tungt i diktaturer.

Rapportförfattaren, Jürgen Matthes, vill bland annat att den tyska regeringen ska upphöra med att agera ekonomisk garant när företag ska genomföra storaffärer i Kina. Företag med stor exponering mot Kina föreslås även avkrävas en riskanalys i sina delårsrapporter. På så sätt, menar Matthes, görs riskerna transparenta och kan beräknas av oberoende rating-institut. Det skulle i sin tur göra det möjligt för marknaden att enklare prisa in risken (mer insatta människor än jag har säkert synpunkter på detta, men det är en intressant utgångspunkt för vidare diskussion).

På EU-nivå bör fler handelsavtal med Kinas grannländer slutas. Huvudsaken är att Tyskland diversifierar sin handel och inte gör sig för beroende av en enda marknad. Investeringsavtalet mellan EU och Kina bör skrotas helt. Ingenstans i rapporten argumenterar Matthes för en total frånkoppling från den kinesiska marknaden, vilket är en favorithalmgubbe bland de som anser att all kritik av handeln med Kina är Trump-osande populism. Forskningsinstitutet IW står för övrigt nära det tyska näringslivet och kan knappast sägas vara vänner av protektionism, vilket borde göra kritik av rapporten svårare.

Att peka på farorna med företag som mot bättre vetande gör sig sårbara genom att fortsätta investera i en högriskmarknad (och hoppas att staten tar emot om allt går åt helvete) brukar i vanliga fall hyllas i frihetliga kretsar. Hoppas att så blir fallet även denna gång.