Las-haveriet kan rädda Liberalerna från Jöken
Kommentar
01 jun, 2020
Nyamko Sabuni (L). Tar hon chansen? Foto: Wille Ögren (CC BY-SA 4.0)
I dag kom förslaget till moderniserad arbetsrätt. Reaktionerna från regeringen visar tydligt att det aldrig har funnits minsta avsikt från Socialdemokraterna att ställa upp på den sorts förändringar i liberaliserande riktning som Centern och Liberalerna ansåg sig ha fått löfte om när de signerade Jöken.
När man hör arbetsmarknadsminister Eva Nordmark inser man att utredningen borde ha hetat ”En oförändrad arbetsrätt” och att förslag till reell förändring var dömda på förhand. Trist för justitierådet Gudmund Toijer, som tycks ha gjort ett gediget utredningsarbete, men han har elva års erfarenhet från regeringskansliet och borde veta hur slipstenar dras. Förhoppningsvis kan hans insats komma till mer handfast nytta i ett senare skede.
Socialdemokraterna hävdar att utredningen avvikit från sina instruktioner, men det är det inte många andra som tycker. Notera att de fackliga centralorganisationerna och Vänsterpartiet rasat mot utredningen ända sedan innan den tillsattes och det skedde väl knappast för att man var övertygad om att den skulle föreslå status quo. Framför allt är C och L av annan åsikt.
Och då återstår överenskommelsens text, som faktiskt inte är det minsta tvetydig: ”Om parterna når en överenskommelse om hur LAS ska reformeras på ett sätt som ger ökad flexibilitet ska regeringen istället lägga förslag i linje med parternas överenskommelse”, står det i överenskommelsen. ”I annat fall genomförs utredningens förslag.”
Fast förhoppningar om att partsförhandlingar ska leda någon vart ska inte skruvas upp alltför högt. Så här säger LO:s avtalssekreterare till SvD i dag: ”Man [kan] tycka att vi borde förhandla för att motverka det här lagförslaget, det är logiskt. Eller så säger vi att så länge hotet om lagstiftning ligger tänker vi inte förhandla. Man kan tänka sig att vi vägrar att förhandla så länge vi har en pistol mot nacken, de flesta regeringar vägrar ju att förhandla med terrorister som hotar att skjuta gisslan.”
Till terroristerna räknas här uppenbarligen inte bara Firma Lööf & Sabuni utan även Löfven & Lövin. Det är överenskommelsen, inte djupt kända inre övertygelser, som låter parterna välja mellan förhandlings- och utredningsresultat. Ja, även LO-ordförande Thorwaldsson har väl varit med på ett hörn och nickat bifall under något möte i partiets en gång mäktiga verkställande utskott. Johanssons språkbruk understryker att S-godkännandet av denna Jök-punkt var falskt som vatten från första början.
Nu tickar klockan snabbt för C & L. Om de sväljer avtalsbrottet ser de ut som dörrmattor, men vad kan de komma med för motdrag? Ja, för C ter sig läget mäkta besvärligt. För L litet mindre så.
”För Centern och Liberalerna är regeringens hantering av Lasutredningen ett svidande nederlag”, skriver Barometerns Daniel Braw i en kommentar. I sak har han rätt. Men politiken har fler dimensioner.
Nordmarks arroganta avfärdande erbjuder nämligen något som Liberalerna haft anledning att önska sig länge (ja, ända sedan de skrev på): nämligen ett perfekt skäl att kliva av den Jök som håller på att leda dem i fördärvet. Vad Nordmark säger är ungefär att ”OK, ni får faktiskt nöja er med att vi skrev på den där punkten. Att vi ska genomföra den också har aldrig föresvävat oss.” Och då kan Sabuni med hedern i behåll och aningen bättre utsikter för framtiden säga: ”Då betraktar vi avtalet som uppsagt. För oss finns inte längre någon Jök. Koko.”
Då kommer sanningens minut för C. Men det är en annan historia.
PJ Anders Linder
VD och chefredaktör i Axess.