Foto: Thought Catalog / Unsplash

Visst är det ett märkligt sammanträffande!? I måndags uppmärksammades det ånyo att regeringens utredare vill att studenter som fuskat sig in på högskolan ska få behålla sina studiepoäng. Och dagen därpå avslöjar Expressen att de uppmuntrande Pisasiffrorna från december i fjol i viktiga avseenden har kommit till genom fusk. Skolor har sett till att elever med dåliga förutsättningar inte skrivit provet, vilket naturligtvis har höjt de genomsnittliga resultaten, och Skolverket har avstått från att göra väsen av saken.

Redan när Pisa 2018 publicerades i december i fjol ställdes många frågor om det höga bortfallet. Man har rätt att undanta elever på grund av funktionshinder eller bristande språkliga förutsättningar (utlandsfödda som bott högst ett år i landet) och 2018 undantogs plötsligt dubbelt så många elever – hela 11 procent – som vid den föregående Pisamätningen 2015. Sverige hade därmed det största bortfallet av alla länder i hela mätningen.

Sverige har också, som ett av endast två länder i hela undersökningen, avstått från att ange skälen till att elever undantas. Men om man antar att andelen elever med funktionshinder är densamma i de båda mätningarna, så betyder att det att 7 procent inte gjort provet med motiveringen att de är nyanlända. Vad Expressen nu visar är att detta omöjligen kan vara korrekt, eftersom andelen nyanlända i den aktuella årskullen endast uppgår till 1,9 procent. Tidningen skriver: ”En överblick av Skolverkets egen statistik visar att Sverige plockat bort en större andel elever på grund av bristande språkkunskaper än vad det fanns nyanlända 15-åringar i den svenska skolan vid tiden för provet.”

Den rimliga slutsatsen? Att många skolor har undantagit utlandsfödda men icke nyanlända elever från proven i strid med Pisas regler och att Skolverket inte slagit ned på detta. Eftersom dessa elever med största sannolikhet hade presterat under genomsnitt har de svenska resultaten inflaterats och framstått i felaktigt positiv dager. Som lök på laxen har Sverige dessutom betydligt högre frånvaro vid själva provskrivningen än snittet i OECD. Om man gör det inte alltför djärva antagandet att fler låg- än högpresterande elever avstått från att delta pekar detta mot ett ännu svagare reellt resultat.

Flera oppositionspolitiker uttrycker nu stark kritik och säger att Skolverkets gd måste komma till utbildningsutskottet. Det är det minsta man kan begära. Sedan behövs förstås också ett politiskt ansvarsutkrävande, eftersom den felaktiga bilden av förbättrade resultat har minskat trycket för fortsatta reformer för att stärka skolan.

Man ska dock i rättvisans namn konstatera att resultaten i Pisa 2018 tydde på viss förbättring för elever med minst en svenskfödd förälder. Det understryker två saker: 1. Hoppet är inte ute. Skolan har problem men förbättringar är ingen omöjlighet.  2. Skolans problem är nära förknippade med den mycket omfattande invandringen från länder med svaga skolsystem. Detta manar i sin tur till två saker: dels ökat fokus på bättre undervisning för dessa elever (snarare än att försöka sänka bättre skolor i likvärdighetens namn), dels begränsning av invandringen till nivåer som är förenliga med en balanserad samhällsutveckling.