Under det senaste året har en konflikt kring mänskliga kvarlevor blossat upp i den västsvenska museivärlden. Konflikten handlar om att det politiska organet Västarvet, som har ansvar för flera av Västra Götaland regionens museum, har beslutat om en hårdför gallring av samlingarna för att få bort mänskliga kvarlevor.

Det som frågan rör är kvarlevor från ”modern tid”, vilket innebär från 1800-talet och framåt. Frågor rörande mänskliga kvarlevor är alltid svår ur ett etiskt perspektiv, men när känslor får styra framför professionen förlorar museerna trovärdighet och vetenskapligt material kan gå förlorat.

Konflikten förs mellan de med kunskap om de museala samlingarna och de som har den beslutande makten. Västarvet har tillsammans med sina tjänstemän hamnat på kollisionskurs med de som jobbar på de nu ansatta muserna. Framförallt är det på Naturhistoriska i Göteborg som personalen har sparkat bakut efter Västarvets beslut om gallring av samlingarna. Konflikten ligger inte i själva beslutet om att det ska genomföras en gallring, sker löpande i alla typer av samlingar. Det är tillvägagångsättet där de som kan samlingarna och faktiskt har kompetens på området inte har konsulterats. Det har nu gått så långt att Naturhistoriska i Göteborg JO-anmält Västarvet för brott mot museilagen.

Det finns flera frågor som kan ställas kring denna konflikt, men en helt grundläggande är synen på etik. Går det att överhuvudtaget ha humanmaterial i samlingar? Självklart kan man komma fram till olika slutsatser, men för den som värdesätter forskning och vetenskap måste svaret vara ”ja”.

Föremål av denna karaktär måste självklart hanteras varsamt och med omsorg, det är också grunden för all modern museiverksamhet. Detta förhållningsätt tillämpas redan i hög grad på svenska museer idag. Det är därför oerhört problematiskt att den ansvariga tjänstemannen hos Västarvet verkar ha en ovetenskaplig och istället moralistisk grundsyn på humanmaterial i museala samlingar.

I en intervju med GP sa Monica Gustafsson, utvecklare vid Västarvet: ”Att ställas ut på naturhistoriskt museum är det mest förnedrande du kan utsättas för”.

Detta är Gustafssons egen åsikt och inte förvaltningens, klargör Gunilla Eliasson, Västarvets nuvarande förvaltningschef, när jag frågar henne om uttalandet. Men trots detta är ett sådant uttalande från den ansvariga tjänstemannen problematiskt och undergräver hela Västarvets trovärdighet.

Dessvärre går det att utläsa i Västarvets underlag till de beslut som tagits, att besluten inte tycks bygga på kunskap utan istället ett politiskt tyckande med identitetspolitiska förtecken. I underlaget återfinns klassiska identitetspolitiska argument som att samlingarna kan kopplas till etniska minoriteter och självfallet att motiven bakom samlingarna vid tiden var rasbiologi. Visst har det funnits rasbiologiska förtecken under perioder för dessa samlingars uppbyggnad, men det är inte det som är intressant idag. Det som är intressant är istället om samlingarna som finns ska bevaras för forskning eller ej. I underlaget skrivs att de objekt som ska utgallras saknar vetenskapligt värde, men det är ett påstående som saknar fakta.

Det är trots allt så att museum vars verksamhet ligger inom den naturvetenskapliga domänen är en oerhört viktig del för nuvarande och framtida forskning. Föremål som kan ses som oviktiga kan få en helt annan status om 15 år, ser vi tillbaka till värdet av insamlade ben för 30 år sedan och idag med DNA-teknik och andra moderna arkeologiska metoder går det fort att inse att gallring av föremål bör ske oerhört restriktivt. Det är därför helt avgörande att museiväsendet verkar efter vetenskapliga förhållningsätt och inte trendigt nonsens som identitetspolitik eller huvudlöst moralistiskt tyckande.

Det som framförts från Naturhistoriska i Göteborg är rimliga invändningar. De vill att museernas egna experter involveras mer i gallringen, det är trots allt så att de är bäst insatta i samlingarna. Dessutom vädjar man om att gallringen ska avvakta Riksantikvarieämbetets pågående arbete med att utarbeta en ny vägledning gällande just hantering och gallring av mänskliga kvarlevor som ska komma under 2020.

De politiska beslutsfattarna i Västarvet måste inse sitt identitetspolitiska villospår och återvända till ett vetenskapligt tänkande. I detta fall måste vetenskapen tillåtas att gå över lik.