Ingen dum idé, men möjligen är det något som hade varit värt att tänka på litet tidigare. Riksdagsledamoten Lawen Redar leder den av grupperna som ska arbeta för ökad samhällsgemenskap och i går presenterade hon en första rapport. Den heter ”Framväxten av parallellsamhällen” och utgör en besk kritik av hur invandringspolitiken har fungerat.

”Jag är kritisk både mot mig själv och mitt parti”, sade Redar till Aftonbladet och valde därmed en djärvare attityd än den som ryms i själva rapporten. Där är kritiken skarp i sak men man tar det lugnare med själva självkritiken.

Den korta rapporttexten är välskriven och återger ett antal skarpa fakta som väldigt många politiker och debattörer har varit ovilliga att se i vitögat.

Några exempel:

”Bland de nyanlända som deltog i Arbetsförmedlingens etableringsuppdrag 2017 saknade hälften gymnasieutbildning och en tredjedel nådde inte upp till fullgjord grundskola.”

”Framväxten av bostadsområden med utrikesfödda utan sysselsättning ellere med osäkra anställningar har skapat en etnifierad underklass …”

”I vissa förskolor har det svenska språket delvis försvunnit.”

”Samtidigt har en majoritet av personalen i vissa förskolor inte heller svenska som första språk.”

”Totalt fanns [läsåret 2022/23] ca 550 skolor där andelen elever med utländsk bakgrund var mellan 50 % – 99 %.”

”I september 2023 var 332 000 individer inskrivna som arbetslösa vid Artbetsförmedlingen. 155 000 av dessa var födda utanför Europa … Arbetslösheten för utrikesfödda uppgick till 16,2 procent medan motsvarande siffra för inrikes födda var 3,7 procent.”

Parallellsamhällen var ordet.

Rapporten rymmer inga konkreta åtgärdsförslag, sådana ska komma i en del två, men arbetsgruppen förutskickar utomordentligt ingripande åtgärder. ”Den ekonomiska, etniska och språkliga segregationen behöver brytas på en strukturell nivå vilket kräver att befolkningen blandas. Samhället kommer att behöva genomföra insatser vi inte tidigare gjort, i en skala vi tidigare inte sett.”

Jag föreställer mig att Magdalena Andersson har läst rapporten med blandade känslor. Å ena sidan måste det vara skönt att skönmålningstiden börjar gå mot sitt slut och att det går att tala litet klartext om läget. Å andra sidan lär hon inte se fram med någon större entusiasm mot att gå in i 2026 års valrörelse med ett program där ”samhället” ska driva igenom en hejdundrande ”blandning” av befolkningen oavsett vad denna befolkning har för syn på saken. Jag kan tänka mig att en och annan av de nya medelklassväljarna kommer att känna viss tveksamhet inför att göras till integrationsverktyg.

Fredrik Haage skriver en elegant kommentar till det Redarska klarspråket i Smålandsposten. Han påpekar att Socialdemokraterna har en enastående förmåga att vända på en femöring och börja insistera på en politik som man intill nyligen motsatt sig tvärt – och detta under snabbt justerad historieskrivning: ”Vi har alltid varit i krig med Oceanien”, för den som kan sin Orwell. Moderaterna lever farligt, menar han, då de riskerar att manglas när S och SD ryker ihop om det så laddade politikområdet. Dock kan den socialdemokratiska handlingsfriheten begränsas något av att man har så många första och andra generationens invandrare i sina led.

På den förra punkten är det bara att instämma, på den senare kan man nog ändå invända att det inte ska tas för givet att de som har egen erfarenhet av att etablera sig i Sverige skulle vara de som allra mest välkomnar fortsatt högtryck på inflödet med allt vad det innebär. Lawen Redar själv är till exempel andra generationens invandrare, och det är väl just personer med motsvarande bakgrund som har visat störst medvetenhet om vad invandring på nivåer långt över integrationsförmågan får för konsekvenser och har tagit störst personliga risker i debatten.

Då tror jag att det kan bli besvärligare med alla dem som har gjort sig till advokater och ombudsmän för personer med utländsk bakgrund och byggt karriärer på att beskriva dem som offer och stackare, som måste ha goda krafters omfattande och eviga stöd. ”Socialdemokraterna förtjänar inte att vinna nästa riksdagsval”, skriver Värmlands Folkblad (S) på ledarplats och beskriver Redars förslag med ord som ”förutsägbart”, ”vansinnigt” och ”ruttet”. Aftonbladets Ingvar Persson är litet mer nedtonad men ondgör sig över den osocialdemokratiska självkritiken och ställer den retoriska frågan om ”mänsklighet är något att skämmas för”.

Att tänka efter före är tydligen omänskligt i Perssons värld. Det vore spännande att få veta hur många väljare som håller med honom nuförtiden.

Klarspråk och någon sorts ”samhälls”-forcerad tvångsblandning å ena sidan. Fortsatt stjärnögdhet och verklighetsflykt å den andra.

Det blir inte alldeles enkelt för kapten Andersson att navigera skutan mellan Skylla och Karybdis.