Öppna frisörsalonger klen tröst i lockdownland

Bistra besked från Merkel. Foto: Bundesregierung/Steins

Efter samråd med Tysklands ministerpresidenter kunde Angela Merkel i onsdags meddela att landets ”lockdown” förlängs till den sjunde mars. Även om smittotalen fortsätter att sjunka är rädslan för nya virusmutationer stor hos Merkel. Men tålamodet tryter hos tyskarna. Hur länge kan regeringen hoppa från den ena nedstängningen till den andra?

Affärer, värdshus och restauranger förblir stängda (en del restauranger erbjuder visserligen takeaway-mat) och förbudet att träffa fler än en person utanför det egna hushållet förlängs. I kontrast till tidigare duster med delstaterna vek sig Merkel tidigt i frågan om huruvida skolor och dagis ska få öppna. Det är upp till varje ministerpresident att avgöra. I Nordrhein-Westfalen, som styrs av kanslerkandidat Armin Laschet (CDU), kommer skolor och dagis att åter öppna redan 22 februari. I Bayern förespråkar Markus Söder (CSU), som pekas ut som möjlig utmanare till Laschet om kanslerkandidaturen, fortsatt hård lockdown men även här kommer skolorna stegvis att öppna den 22:a.

Tysklands frisörsalonger undantas från nedstängningsreglerna och tillåts öppna igen från och med den första mars. Det är ingen liten bransch: totalt sysselsätter den cirka 240 000 människor och omsätter 7,5 miljarder euro årligen. Villkoren är att varje salong följer strikta hygienregler som bland annat inbegriper visir och skyddshandskar. Lättnaden är givetvis stor bland både frilansande frisörer och ägare av större kedjor (Die Welt 2/11).

”Die Grünen har knappast agerat blåslampa gentemot regeringen.”

Argumenten för att öppna frisörsalongerna i förtid är, heter det, att det går att säkerställa klippningar på ett smittsäkert sätt samt att det handlar om personlig hygien för många tyskar. Det imponerade inte på liberalernas partiledare Christian Lindner (FDP). I förbundsdagen menade han att regeringens pandemiåtgärder präglades av godtycke och frågade retoriskt varför inte andra branscher, till exempel restauranger, inte bedömdes kunna driva sina verksamheter säkert om nu frisörsalonger kunde göra det. Lindner kritiserade också regeringen för att inte vilja diskutera långsiktiga strategier som både tillåter bekämpning av smittan och att människor och företag kan börja återgå till någorlunda normala liv. Det här är en kritik som FDP återkommande fört fram under pandemin. (Den minnesgode kommer ihåg hur Merkel redan i våras förra året varnade för ”diskussionsorgier” kring hur samhället kunde öppnas igen.)

Även om lusten efter ”hårdare tag” gått ned kraftigt bland tyskarna på senare tid (se Lovisa Herold i DN 2/10) är trycket på Merkels koalitionsregering tämligen svagt. Åtminstone i förbundsdagen. Förutom FDP utgörs oppositionen av radikala Die Linke och högerpopulistiska AfD. Att mejsla ut en gemensam linje för denna brokiga skara är svårt.

Die Grünen då? Visst tillhör partiet rent formellt oppositionen och med dryga 20 procent i opinionen är man den näst starkaste kraften i tysk politik efter CDU just nu. Men Die Grünen har knappast agerat blåslampa gentemot regeringen och vill det inte heller. Orsaken är enkel: med ett stundande val där CDU är en högst tänkbar koalitionspartner vill man inte bråka i onödan. FDP:s återkommande krav på att parlamentet måste involveras mer i beslut som rör pandemibekämpningen tonas därför ned av gröna ledamöter. (Ett agerande som förärat partiet titeln ”Her majesty´s most loyal opposition” av Die Welts vice chefredaktör Robin Alexander).

Dessutom är det inte alla gröna (för att inte säga röda) politiker som ser med skepsis på politikens nya befogenheter under krisen. Pandemin och åtgärderna mot den riskerar att sätta ett nytt prejudikat för politikens gränser, menar FDP-politikern Linda Teutenberg. I en debatt om sänkta hastigheter på tyska motorvägar (en grön stridsfråga) använde språkröret Robert Habeck stängningen av kyrkor och skolor för att visa på futtigheten hos de som anser att fri fart fortsatt ska gälla (Cicero Magazin 15/7). Det i sig kan tyckas vara ett futtigt exempel, men det är också poängen. Vad är en hastighetsbegränsning, köttskatt och genusneutralt språk att bråka om när politiken upplöst demonstrationsfriheten?

”Man kan lätt bli dystopisk för mindre.”

Jämte frisörsalongernas öppnande var den stora nyheten att regeringen tillsammans med delstaterna beslutat att det numera beryktade incidenstalet sänks från 50 till 35 innan fler lättnader kan bli aktuella. Antalet nya fall av covid-19 måste därför understiga 35 per 100 000 invånare inom loppet av en vecka. I oktober genomfördes den lättare nedstängningen. Då låg incidenstalet på 94 och målet sattes till 50. Sedan dess har de tuffare restriktionerna avlöst varandra. Tyskland är på väg att nå ett värde på 50 om cirka två veckor om prognoserna stämmer. Skulle de nya mutationerna spridas i samhället kan värdet förvisso snabbt skjuta i höjden igen.

Problemet är att sänkningen av talet visar vanskligheten i att politiken – för det är ett politiskt och inte ett vetenskapligt grundat beslut – sätter upp mål som sedan ändras ju närmre själva målet man kommer. Hur ska regeringen lyckas motivera tyskar att hålla i och hålla ut och försöka hålla hoppet uppe hos egenföretagare om incidenstalet sänks i takt med att smittotalen minskar? Det nya målet är dessutom omgivet av formuleringar som håller dörren öppen för fortsatt nedstängning även vid ett värde på under 35 (Die Welt 2/11).

Man kan lätt bli dystopisk för mindre.

Erik Thyselius

Medarbetare i Axess.

Läs vidare