Det är en märkligt historielös debattartikel som Moderna Museets överintendent Gitte Ørskou fått publicerad i Sydsvenskan. Ändå märks det att det är en genomtänkt text. Ørskou inleder med att beklaga Lars Vilks bortgång. Hon fortsätter med att tydligt påpeka att hon är väl bekant med den tragiskt bortgångne konstnärens arbete samt understryka att han ställts ut på Moderna Museet. Hon framhåller också särskilt att hon förstår vikten av yttrandefrihet samt att yttrandefriheten är ett av Modernas kärnvärden.

Men sen kommer tvärvändningen – Moderna museet bör, enligt Ørskou, inte ställa ut konst som grundar sig i ”hatisk och kränkande ikonografi”. Alltså Lars Vilks lilla rondellhund.

“Det är bortom allt tvivel att teckningarna görs som en medveten provokation med avsikt att skapa spektakel i en tid som var och är starkt präglad av xenofobi och islamofobi. ”

Den som följt rondellhundens historia vet att den ritades till en utställning på Tälleruds hembygdsgård. Känner du inte till Tällerud? Det är nog inte många som gör. Vilks kan inte i sina vildaste drömmar ha kunnat föreställa sig vilket ”spektakel” han skulle skapa med sin lilla tuschskiss som skulle visas på en hembygdsgård på en utställning om hundar i konsten.

Den som har haft förmånen att samtala med Lars Vilks i fråga om rondellhunden, eller lyssna på ett samtal eller läsa en text, vet att han aldrig uttryckt sig rasistiskt eller ens på gränsen. Hans kritik har aldrig varit riktad mot muslimer som grupp, endast mot de individer som hotar vår yttrandefrihet.

I det överflöd av texter om Lars Vilks som har publicerats de senaste dagarna skrev någon, jag minns tyvärr inte längre vem, att det misstaget västvärlden gjorde 2007 var att inte alla medier publicerade bilden på profeten som rondellhund. Man kunde ha slängt in Vilks judesugga i samma andetag och rundat av det hela med några fotografier ur Elisabeth Olsson Wallins “Ecce homo”. För att ingen ska kunna ta tala om för ett fritt land, för en demokrati, vad som får och inte får avbildas.

En gång för alla – det är inte ett utryck rasism att avbilda profeten som rondellhund. Att påstå att man inte borde göra det av risk för att kränka muslimer, kan dock möjligen tyda på en märklig syn på just muslimer. Tror man att de är mer lättkränkta än andra folkslag? Känsligare? Klarar de inte av att man skämtar med deras religion på samma sätt som andra religiösa grupper klarar?

Om man tror att muslimer som grupp är annorlunda än andra religionsutövare, så är man nog farligt ute. Tror man däremot att de flesta muslimer är ungefär som folk är mest, då tål de att man driver med deras tro. På samma sätt som den kristne och juden tål det.

Rondellhunden hjälper oss dock att hitta de individer som inte är som folk är mest. De som tycker att man kan begränsa yttrandefriheten och därmed vår demokrati. De som tycker att man kan bruka våld för att få styra vad vi uttrycker. Att låta dessa människor styra vilka bilder vi trycker i tidningar och vilka tavlor som får visas på våra museer är att ge sig ut på tunn is med ett avgrundsdjup under.

Lars Vilks förstod vikten av yttrandefrihet betydligt bättre än Ørskou, och betalade även det yttersta priset för den. Att inbilla sig att han skulle tycka att det var värt att offra sin frihet, och samvaron med sin “Maj” för det som Ørskou kallar för “medveten provokation” och “avsikt att skapa spektakel” är fullständigt befängt.

Han gjorde det för din skull Ørskou. För att du ska ha friheten att fultolka Lars Vilks i fri media.