Mycket har hänt på relativt kort tid. Vi har genomlevt en världsomspännande coronapandemi, men framförallt pågår brinnande krig inpå knuten. Rysslands angrepp på Ukraina har fått oss på fötter; både i att hjälpa vårt europeiska grannland i nöd, och att vi inser att det kan drabba även oss. För vi måste stå bättre rustade. Finland kunde öppna sina beredskapslager vid behov under pandemin. Samma resurser hade inte Sverige att ta till, eftersom vi sedan 90-talet börjat avveckla mycket av vår beredskap med skyddsrum och lager.

”Det är en trygghetsförsäkring vi för länge sedan borde ha tagit bättre ansvar för.”

Det civila försvaret handlar i grund och botten om att utgå från vardagen och förbereda samhället och dess aktörer på en krisdrabbad vardag – som förhoppningsvis inte kommer. Om vi förbereder oss rätt vet alla inom skola, sjukvård, kommuner och länsstyrelser hur de ska arbeta och samverka för att hålla samhället och dess funktioner i gång. För att garantera att det finns personal på plats behövs också avtal med krigsplacering, precis som för den militära personalen. Då har man skyldighet att tjänstgöra under höjd beredskap.

För den som vill veta mer om vad som förväntas av samhället och oss medborgare finns det flera bra källor. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) ger mycket information på sin hemsida. Dessutom har SVT sänt ”Samhällskollaps” – en upplysande programserie om olika sorts krisscenarier som visar lite vilka roller som samhällets olika instanser går in i vid ett krisläge.

Vi är många som redan nu har anmält oss frivilligt till utbildningar och avtal för att vara redo att göra en insats vid kris eller krig. Därmed kan man se Bohlins uttalande om civilförsvarsplikt och fler krigsplaceringsavtal som ett fortsatt steg i rätt riktning. 2008 lades de sista civilpliktsutbildningarna ned, men försvarsberedningens rapport Värnkraft förordade behovet av återaktivering av civilplikten så att mer fokus läggs på det civila försvaret och kommunerna stärks upp med bland annat elberedskap, räddningsmän och kommunala beredskapsmän som utses redan vid mönstring (i nuläget är detta vilande och det är enbart militära utbildningar som ingår i mönstringen).

Utvecklingen, med Rysslands agerande i Ukraina och det konstanta hot Putin utgör, kan kännas mörk. Men man ska inte se vår höjda beredskap som ännu ett hot, utan ett löfte. Med rimlig militär och civil beredskap ökar tryggheten i en otrygg omvärld. Det är en trygghetsförsäkring vi för länge sedan borde ha tagit bättre ansvar för.