Säkerhetspolitiken tillbaka i verkligheten
Omvärlden är bister och brutal. Ryssland fortsätter att mörda, våldta och stjäla i Ukraina och ledande ryska företrädare svänger sig med grova hotelser mot västvärlden på ett ansvarslöst, omdömeslöst och sannolikt desperat sätt. Desperata människor är mycket farliga.
Någon sorts tröst i detta mörker är ändå att Sverige ändå till sist tagit sig samman. Georgienkriget 2008 räckte inte för att väcka de ansvariga och efter ryska påsken 2013 och annekteringen av Krim 2014 var vårt nationella tillstånd fortfarande yrvaket. Den borgerliga opinionsbildning som började göra sig gällande efter Fredrik Reinfeldts avgång höjde tillsammans med Björn von Sydows försvarsberedningar medvetenheten, men så sent som våren 2022 kunde den nyss avgångne statsministern Stefan Löfven veckla in sig i märkliga och skadliga resonemang om att det vore bra om Nato inte hade direkt gräns mot Ryssland (dvs att Finland inte borde gå med i försvarsalliansen).
Nu är det annat ljud i skällan. Magdalena Andersson såg till att S lade om kursen tvärt och bestämt och hennes efterträdare Ulf Kristersson förvaltar den nya linjen väl. Dagens anförande vid rikskonferensen med Folk och försvar var distinkt och konkret med tydliga besked om att Sverige inte ska gå in i Nato med inställningen att härtill är vi nödda och tvungna utan med genuint engagemang. Han konstaterade att Sverige har mycket att bidra med på ett antal centrala punkter och redogjorde för konkreta insatser för att stärka Baltikums säkerhet, som Sverige kommer att ta på sig som Natomedlem.
Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg, som också talade i Sälen i dag, var mycket tydlig med att det svenska medlemskapet är angeläget. Han konstaterade av 28 av 30 Natoländer nu sagt ja till svenskt och finländskt medlemskap i en rekordsnabb process och att det är otänkbart för Nato att inte rycka in med stöd till de båda länderna ifall de skulle hotas.
Redan medlemskapsansökan har stärkt vår säkerhet.
Det är förstås bedrövligt att uppvaknandet och återkomsten till verkligheten har dröjt så länge. Väldigt mycket tid har gått förlorad. Men det är verkligen inte orimligt att glädjas litet grand över den nya samstämmighet och beslutsamhet som till sist har kommit på plats.
Ambitionerna har gått från att vara en moralisk stormakt till att vara ett land som tar ansvar för sin egen säkerhet och bidrar så gott den kan till andra allierade. Den kan låta som att ambitionerna skruvas ned. I själva verket är det precis tvärtom.
VD och chefredaktör i Axess.