Vad man däremot inte ska glömma är att regerande innebär så mycket mer än att lägga budget- och andra propositioner. Det skrivs regleringsbrev till myndigheterna, ageras internationellt, görs utnämningar och tillsätts utredningar och utredare. De som mer än några andra vet vad detta betyder är de politiska proffsen inom Socialdemokraterna och utgör en stor förklaring till att de alltid, alltid gör sitt yttersta för att inneha regeringsmakten även om det krävs svidande eftergifter. Att avgå i oträngt mål, som Fredrik Reinfeldt efter 2014 års val, vore lika otänkbart som obegripligt för en S-ledare. De vet att regeringsmakten skapar enormt många fler tillfällen till betydelsefulla beslut än dem man måste få med sig riksdagen på.

Så när regeringen Kristersson ska bedömas, fäst inte blicken stint vid propositionerna, utan titta också på alla de andra besluten. För att ta något dagsaktuellt: att man givit professor Magnus Henrekson i uppdrag att utreda förändring av betygssystemet. Alla som stiftat närmare bekantskap med detta, antingen som elev/förälder/lärare, eller som lyssnat till Katarina Gunnarssons förnämliga reportageserie, måste ha insett att den nuvarande nebulosan av förångad jargong och konturlösa kriterier lämnar användarna i sticket och öppnar för häpnadsväckande godtycke.

Henrekson har deltagit flitigt i det senaste årtiondets skoldebatt. Hans inlägg har präglats av genuint engagemang dels för kunskap i skolan, dels för kunskap om hur verkligt lärande går till, och han har varken gått den ena eller andra intressentens ärenden. Uppdraget han fått är sannerligen inte enkelt, men om någon har förutsättningar att ta fram ett förslag som är robust och realistiskt så är det han.