Robert Schuman (1886-1963). Centralgestalt i EU:s historia.

Ibland blir det fel. Som i SR Ekots Lördagsintervju med EU-minister Hans Dahlgren. Mot slutet av intervjun, som i sin helhet är intressant, frågar reportern Dahlgren vad han tror att den ”tyske utrikesministern Robert Schuman” skulle tycka om dagens EU (ca 36 minuter in i programmet).

Problemet är att Robert Schuman (politikern, inte att förväxla med den tyske kompositören ”Schumann”) var Frankrikes utrikesminister 1948–53. Schuman, som föddes i Luxemburg 1886, fick visserligen tyskt medborgarskap vid födseln men gav upp det redan 1919 och blev fransk medborgare samma år. Schumans modersmål var luxemburgska och han talade flytande tyska och franska (det sistnämnda med plattysk accent).

Även om det fransk-tyska kulturarvet går som en uppenbar röd tråd genom Schumans liv är det fel att beskriva honom som en ”tysk utrikesminister”. Dahlgren svarar på frågan, men rättar inte det uppenbara sakfelet. Kanske av artighet, kanske av okunskap. (För övrigt är det märkligt att ministern inte nämnde någonting i intervjun om EU-kommissionens roll för att de inledande exportförbuden för sjukvårdsmateriel faktiskt lyftes?).

Varför hetsa upp sig över ett till synes trivialt misstag? Journalister är som bekant också människor och undertecknad är knappast fri från synd. Jo, därför att sakfelet om Schumans nationalitet speglar en historielöshet som tyvärr tenderar att prägla svensk EU-journalistik överlag. Lika otänkbart som att en reporter skulle säga ”den franske premiärministern Winston Churchill” i ett samtal om andra världskriget, lika tänkbart är det att en SR-reporter med EU som bevakningsområde, i en intervju med Sveriges EU-minister tar fel på en av EU:s grundares nationalitet. Och ingen säger något.

Hade samma misstag kunnat ske i ett tyskt, franskt, belgiskt eller för den delen danskt radioprogram? Kanske, men det hade knappast gått obemärkt förbi.