Nu, under pågående coronakris ser vi samma exempel på människor som lägger allt åt sidan och ställer upp för varandra. Bassam Al-Baghadady startade initiativet #dingrannehär som har spridit sig som en löpeld över hela Sverige. Den går ut på att man hjälper människor som tillhör riskgrupper för corona och inte kan handla mat själva. I sociala medier arbetar många hårt för att på så många språk som möjligt nå ut till så många som möjligt med information om hur man begränsar smittan.

På Stockholms gator och runtom i förorterna letar volontärer upp människor, främst romer, informerar och varnar med hjälp av Google Translate. Privatpersoner startar insamlingar för att köpa handsprit och skyddsmasker till vårdpersonal. Civilsamhället är otroligt starkt i Sverige, och trumfar i många fall vad staten kan göra. Handspriten och skyddsmaskerna levererades på bara några timmar, vilket varken stat eller kommuner hade kunnat klara på grund av byråkrati och diverse upphandlingsregler. Men detta civilsamhälle, viljan att hjälpa varandra, är inte en naturlag eller gudasänt. Det är ett resultat av att vi svenskar litar på varandra i högre grad än många andra.

Vi litar på varandra och vi litar på våra myndigheter. Inte heller det är en naturlag, utan ett resultat av flera hundra års stark stat med en väl fungerande administration och ett starkt våldsmonopol. Gustav Vasa byggde vår stat och vårt våldsmonopol för 500 år sen och Axel Oxenstierna förfinade vår statliga administration för 400 år sen medan resten av Europa slets sönder av krig. Så svenskarna har kunnat lita på sina myndigheter flera generationer bakåt. Därför har de också kunnat lita på varandra, eftersom våldsmonopolet, som fram till kalla krigets slut aldrig backade, såg till att människor som inte gick att lita på inte fanns på gatorna. Detta håller nu på att luckras upp. Polisen går på knäna och de kriminella flyttar fram sina positioner.

I spåren av det fantastiska initiativet #dingrannehär har det vuxit fram ett motsvarande bedrägeri. Människor utger sig för att vara en del av nätverket, kräver pengar i förskott för att handla åt gamla och utsatta och syns sedan aldrig till igen. Om vi vill ha ett fungerande civilsamhälle där vi hjälper varandra och litar på varandra, så tyder allt på att staten och våldsmonopolet behöver ta tillbaka förlorad mark och återigen bli den starka ryggrad som vårt civilsamhälle kan vila på.