Svenska Sjöräddningssällskapet har räddat liv till sjöss sedan 1907. Precis som uppmärksammades i Malmös hamn under totalförsvarsdagen den 18 juni är detta inte på initiativ av staten och skattemedel, utan verksamheten bygger på gåvor och medlemskap. Det är en ideell förening där alla räddningsbåtar har frivillig besättning som är beredd att ställa upp dygnet runt, året om. Visst är det imponerande?

”Staten visade då inget större intresse för att sjösätta en nationell sjöräddning.”

Det hela började helt enkelt med att det fanns ett stort behov i början på 1900-talet när landets kuster härjades av hårda stormar och många människoliv gick åt till sjöss. Tyskland höll världskongress om sjöräddning och där dömdes Sverige ut för att ha en mycket eftersatt förmåga att rädda skeppsbrutna.

Men svenska staten visade då inget större intresse för att sjösätta en nationell sjöräddning. Istället samlade skeppsbyggnadsingenjören Albert Isaksson privata företrädare för svensk sjöfart till ett möte i Stockholm den 1 juni 1907. Det blev startskottet till Svenska Sällskapet för Räddning af Skeppsbrutne – idag kallat Svenska Sjöräddningssällskapet.

När man passerar en svensk hamn och ser sjöräddningsbåtar är det lätt att förutsätta att sjöräddning är något som svenska staten ordnar åt oss. Det är inget konstigt att vi kanske tror det, eftersom vi är så vana vid att få det mesta serverat på det sättet i vårt samhälle.

Men i och med pandemin och kriget i Ukraina har fler börjat se och uppmärksamma vilken otrolig initiativkraft och räddningsvilja det finns i enskilda individer och medlemsorganisationer. Sedan kan man kanske principiellt tycka att vår stat bör hantera just livsviktig verksamhet och skydd av våra medborgare. Men Svenska Sjöräddningssällskapet är ett bra exempel på att allt i samhället inte behöver betalas via skattsedeln och kontrolleras av staten. Låt det imponera – och inspirera.