Till sist tar tålamodet slut

Photo: Arno Mikkor

Storbritannien går till val i morgon. Många val. Två av fyra nationer håller parlamentsval: Skottland och Wales. Det är regionala och lokala val i 21 grevskap och 143 kommuner och till Londons regionala församling. På många håll väljer man numera borgmästare i direktval: 13 sådana ska utses. Dessutom ska det väljas polismästare i cirka 40 distrikt – och så är det fyllnadsval till en plats i underhuset i nordengelska Hartlepool.

Det skotska valet kan spela stor roll för hela det förenade kungadömets framtid. De skotska nationalisterna går starkt i mätningarna och tycks fast beslutna att få en ny folkomröstning om självständighet till stånd. Men regeringen i London har sista ordet i frågan, så ingenting avgörs slutgiltigt i morgon.

I frånvaron av val som rör hela landet har fyllnadsvalet till parlamentet kommit att spela en laddad roll som temperaturmätare. Finns det stöd för Boris Johnson kvar efter ett fruktansvärt pandemiår? Hur går det för den nye Labourledaren Keir Starmer? Har han lyckats återskapa något av det förtroende som Jeremy Corbyn gjorde sitt yttersta för att lägga i grus och aska?

Jag har inte varit i Hartlepool, men av reportagen att döma är det en numera rätt sliten och nedgången stad vid den durhamska Nordsjökusten. Det är tre mil till Sunderland och oändligt mycket längre än så till den vitalitet och framtidstro som fanns när varv och rederier gick för högtryck. Labour har varit det självklara valet för den lokala majoriteten ända sedan valkretsen skapades 1964.

Men nu ser det ut att bli ändring. Den senaste opinionsundersökningen visar på 17 procentenheters övertag för torypartiets kandidat, och när Tanya Gold från den ofta läsvärda sajten UnHerd gör ett nedslag på orten möter hon påtaglig bitterhet mot partiet som styrt sedan Harold Wilsons glada dagar. Ett genomgående tema i denna och andra rapporter från trakten är att Labour har tagit väljarna för givna och lämnat dem i sticket. Den opinionen har nog funnits ett bra tag, men folkomröstningen om brexit blev en katalysator som gjorde människor beredda att inte bara klaga utan också ta det större steget och byta sida. I Hartlepool vann brexitsidan en förkrossande seger med 69,6 procent mot 30,4 för Remain.

Gold samtalar med den socialdemokratiske (ej att förväxla med Labour) kandidaten, som fäller ett par skarpa kommentarer om Labour av 2021 års modell: ”De predikar inkludering men låter inte sina forna väljare vara sig själva, hur mycket frigörelse är det?” Ett parti som en gång var välförankrat lokalt uppfattas numera som en del av en avlägsen och beskäftig överhet, menar han: ”Labour nuförtiden är rika människor som säger åt fattiga människor att andra rika människor är deras problem.”

Stämningsläget tycks handla bottna i besvikelse över Labour i mycket högre grad än entusiasm över torypartiet. Det kan lätt leda till slutsatsen att, all right, det kanske blir Labourförlust just i år men snart kommer folk tillbaka dit där de egentligen hör hemma, men det vore ett stort misstag av partiledningen att luta sig tillbaka och räkna med det. Förlorat förtroende är inte att leka med. År får sona, och allt det där. Efter den stora valframgången i gamla Labourvalkretsar 2019 fortsätter Boris Johnsons parti, trots pandemi och anklagelser om otillåtna pengar till premiärministerns lägenhetsrenovering, att ha ett mycket stort försprång bland arbetarväljare i de nationella mätningarna.

Än så länge verkar många väljare känna mer glädje över den snabba vaccineringen än ilska över den svajiga pandemipolitiken. På motsvarande sätt tycks budskap om ny infrastruktur och satsningar på näringslivet väcka mer hopp än det väcker harm att beskeden är dimmiga om hur Johnson egentligen har finansierat de nya möblerna på Downing Street.

En partilös fullmäktigeledamot i Hartlepool tänker högt om att det faktiskt kan bli så att tories anstränger sig litet extra ifall de vinner. Då får de ju någonting att bevisa. Medan det bara kommer att lunka på i utförsbacken ifall de gamla koryfeerna från Labour får sitta kvar. Den som lever får se. Men ett budskap från Hartlepool är väl värt att ta med sig: Arrogans och irrelevans kan få tilliten att ta slut även hos de trognaste.

PJ Anders Linder

VD och chefredaktör i Axess. 

Läs vidare