Industriromantik. Foto: Michel (Flickr)

Bilderna på Angela Merkel och Armin Laschet tillsammans framför den nedlagda kolgruvan Zeche Zollverein i Essen (numera världsarv och väl värt ett besök!) har fått stor uppmärksamhet. Som symbol för landets industrihistoria kunde platsen inte vara tydligare. Det var här, menar patriotiska ruhrbor, som välståndet för Efterkrigstyskland grundlades (och det ligger nog mycket i det).

Även om Merkel säger sig stå neutral i kampen om vem som blir nästa CDU-ordförande och kanslerkandidat är det uppenbart att hennes besök stärker Armin Laschets kandidatur. På frågan om Laschet har ”kansleregenskaper” svarade Merkel att han ”har flera goda kvalifikationer”.  

Merkels besök och förtäckta stöd kommer vid en kritisk tidpunkt: utanför sin egen delstat har Laschet problem att mobilisera anhängare inom CDU-leden. Laschets historiska lojalitet med Merkel i centrala frågor pekas ut som ett hinder: även om förbundskanslern åtnjuter rekordstöd i spåren av coronakrisen är det många i CDU som vill se en ”nystart” för partiet. Att Laschet tappat tålamodet och framstått som pressad i olika intervjuer under våren och sommaren har också använts emot honom.

Tyngsta faktorn är så klart den pågående hanteringen av coronakrisen. Laschets mer liberala (svenska?) strategi i kombination med hans anspråk på både ordförande- och kanslerposten medför ett extra stort medialt tryck på krishanteringen i Nordrhein-Westfalen. Därmed blir också varje lokalt coronautbrott en kris i sig för Laschets kandidatur.

Samma politiska och mediala logik gäller självklart för Bayerns ministerpresident Markus Söder (CSU) – vars hårda och höga profil i coronafrågan gynnat honom. Tills för en vecka sedan, det vill säga (se blogg här). Sedan det uppdagades att flaskhalsar i systemet resulterat i att drygt 900 personer som smittats med covid-19 inte blivit meddelande om provresultaten i tid har Söder tvingats krishantera.  

Annat var det för en dryg månad sedan. Då var Merkel i Bayern och träffade Söder. Besöket ramades in av de grandiosa miljöerna. Symboliken i att Markus Söder och Angela Merkel lät sig fotograferas sittandes vid ett bord tillsammans i spegelsalen på slott Herrenchimesee gav upphov till spekulation: var detta stunden då tronarvingen utsågs?

Även vid det här tillfället uttalade sig Merkel på ett sätt som tolkades som att hon gav stöd till en Söderkandidatur (Söder tiger fortfarande om vad han egentligen vill). Det faktum att hon tog sig tiden för att besöka Bayerns ministerpresident talar för detta.  

Kontrasterna mellan Söders pampiga slott och trädgårdar och Laschets gruv- och fabriksmiljö lyfts fram av en förtjusad mediekår eftersom de anspelar på föreställningar om bayersk ”grandeur” visavi Ruhrområdets arbetarromantik (att Laschet valde en av Västtysklands kändaste industrimonument som inramning för Merkelbesöket är självklart ingen slump).

En, i väljarnas ögon, korrekt hantering av coronakrisen har länge pekats ut som nyckeln till kanslerposten (jag var en av dem). Men turbulensen kring både Söder och Laschets ledarskap tyder på att det lika gärna kan vara en fördel att befinna sig vid sidlinjen. Vem vet? Kanske gör Friedrich Merz en ”Biden” och kliver fram, utvilad och oskadd från ”coronaskandaler”, när tiden väl är inne.

Fortsättning följer.