Det var ett ovanligt och vågat drag av Israels premiärminister Benjamin Netanyahu att ringa Pfizers VD mitt i natten för att prata vaccin. Men det har lönat sig. I skrivande stund har över 17 procent i Israel vaccinerats mot covid-19. Det kan jämföras med Sveriges 40 000 vaccinerade. Men att landet ligger så långt före övriga världen med vaccineringen har många förklaringar. 

Det hjälper såklart att ha politiker som är på tårna och Netanyahu kan i detta fall inte beskyllas för att vara någon soffliggare. Samtidigt har hans hantering av pandemin inte undkommit kritik. Ekonomin har drabbats och dödstalen är kännbara. 

Men det finns även röster som menar på att Netanyahu använder sig av vaccinet som en del i sin valkampanj inför det fjärde omvalet senare i vår. Och visst ligger det något i det, varför skulle han inte göra det? Pandemin kommer att användas av alla partier som ett slagträ i debatten, precis som det kommer att göras i Sverige inför nästkommande riksdagsval. Men den som tror att Benjamin Netanyahu enbart ringde Pfizers VD för att vinna ett val är fel ute. 

Den israeliska mentaliteten är att överleva och att göra vad som krävs för att säkra nationens fortlevnad, så har det varit sedan 1948. I det här fallet handlar det om att tänka kreativt, men också att betala ett pris, ett premium för vaccinet som ligger över det styckpris som både EU och USA betalar för samma vaccin. 

Men för att få till en snabb och omfattande massvaccinering krävs mer än att miljontals doser vaccin levereras. Distributionen och vaccinationsviljan är två helt avgörande delar för att lyckas. Här låg Israel redan bra till. Vaccinationsgraden för exempelvis säsongsinfluensa är vanligtvis hög och breda vaccinationsprogram likt de vi har i Sverige har funnits länge. Den är vidare ett resultat av det generösa sjukvårdssystemet som premierar förebyggande sjukvård. 

Systemet som bygger på att alla medborgare måste vara med i en av landets fyra oberoende sjukvårdsfonder ger ett omfattande grundskydd. Fonderna bedriver dock långt ifrån all vård i egen regi utan anlitar främst privata och idéburna sjukinrättningar. Detta gör att valfriheten inom systemet är stor. Att Israel därtill är världsledande inom medicinsk forskning gör att tillgången på avancerade ingrepp och mediciner också är omfattande. Det är dessutom detta som gör Israel extra intressant för ett företag som Pfizer som därmed får möjlighet att snabbt rulla ut vaccinet i ett högteknologiskt land med stor mångfald. 

Men allt har inte varit utan svårigheter. Vaccinationsgraden bland den ultraortodoxa befolkningen är i regel betydligt lägre. Detta i kombination med att de även lever i större familjer oroade myndigheterna tidigt. Oron visade sig även vara befogad och under pandemin har gruppen varit överrepresenterad i både sjukdom och dödsfall. 

Därför var det avgörande när två av de mer seniora ultraortodoxa rabbinerna lät sig vaccineras i tv och uppmanade alla att ta vaccinet samtidigt som de slog hål på konspirationsteorierna om att vaccinet skulle innehålla icke-kosher ingredienser. 

Helheten av detta har bäddat för framgång som andra länder med fördel kan lära av. Målet om att vaccinera alla som vill till mitten av mars ser ut att gå i hamn. Det finns nog många länder som önskat att de också hade haft kapaciteten att lösa denna logistiska mardröm som Israel tycks ha gjort.

Sverige borde se till Israel i den stundande debatten om vår egen covidhantering och dra lärdomar om hur vi skulle kunna utveckla det svenska sjukvårdssystemet. Likheterna mellan våra länder är redan många, båda är högteknologiska välfärdsstater som prioriterar innovation. Men skillnaderna är också stora inte minst när det kommer till det geopolitiska planet och spänsten i politiken. Det som behövs är svenska politiker med en skopa chutzpah. Då skulle Sverige kunna bli rättvaccinerade för framtiden.