En av frågorna som ställdes var ”Har tyskarna en särskild förpliktelse gentemot Israel?”. Varför frågan ställs har givetvis med historien att göra. En central idé i den efterkrigstida förbundsrepubliken var att erkännandet av staten Israel och stöd till dess invånare var avgörande om den nya statsbildningen skulle kunna resa sig moraliskt upp ur tredje rikets aska. I DDR övertogs i stället den sovjetiska historieskrivningen, vilket blev till ett slags friskrivning av det egna ansvaret. Alla skurkar, och allt ansvar, fanns ju i det dekadenta väst.

”Att väljarna för ett av de, sett till historien, mest Israelvänliga partierna i Förbundsdagen är ”näst sämst i klassen” både förvånar och förbryllar”

Hursomhelst visar Forsas senaste mätning att andelen som svarar ”Ja” på frågan om Tyskland har en särskild plikt mot Israel ökat från 35 procent 2009 till 44 procent 2023. Andelen som anser att Israel inte har en rätt att existera har också gått ned från 13 procent för några år sedan till sex procent 2023.

Intressant i sammanhanget är också att det inte finns någon betydande skillnad i svaren mellan väst (44 procent ”Ja”) och öst (40 procent ”Ja”). Med tanke på DDR:s ”skapelseberättelse” och det faktum att diktaturen var allierad med arabstaterna under kalla kriget hade det inte varit förvånande om siffrorna varit lägre i öst. Här verkar historien inte ha haft särskilt stort inflytande.

Nedbrutet på partinivå blir det ännu intressantare. Bland SPD (69 procent), Gröna (73 procent) och CDU/CSU:s (52 procent) väljare svarar mer än hälften ”Ja” på frågan. Bland AfD:s väljare svarar bara 21 procent av väljarna ”Ja” mot 78 procent som svarar ”Nej”.

Poschardt lyfter i podden att det inte går att bortse från ledande AfD-politiker som Alexander Gauland och Björn Höcke och deras återkommande försök att relativisera Tysklands brott mot mänskligheten. Gauland kallade nazisternas tid vid makten för en ”fågelskit i historien” och Höcke har, bland annat, uttalat sig förklenande om Förintelsemonumentet i Berlin. Det ger också återverkningar bland partiets väljare.  

Vad som i sammanhanget förvånar är att bara var fjärde FDP-väljare svarar ”Ja” och hela 66 procent ”Nej” på frågan om Tyskland har en förpliktelse mot Israel.

På frågan: ”Gör regeringen rätt som tydligt ställer sig på Israels sida?” svarar 66 procent av tyskarna ”Ja” och 16 procent ”Nej” (övriga: ”Vet ej”). Också här är skillnaden mellan forna väst (67 procent ”Ja”) och öst (64 procent ”Ja”) liten.    

En klar majoritet av SPD (87 procent), De Gröna (84 procent) och CDU/CSU:s (73 procent) väljare anser att regeringen gör rätt som sluter upp bakom Israel. De som menar att regeringen gör fel utgör alla små, eller väldigt små, minoriteter.

Detta gäller särskilt för de rödgröna. Det borde ingjuta mod bland partiföreträdarna. Frågan är vad en motsvarande undersökning skulle komma fram till i Sverige? Här kan för övrigt nämnas att De Gröna varit betydligt tydligare i sitt ställningstagande för Israel än sitt svenska systerparti. Häromdagen talade partiets ena språkrör Omid Nouripour på den stora manifestationen till stöd för Israel på Brandenburger Tor.         

Även en majoritet av FDP:s väljare svarar ”Ja” på frågan om regeringen gör rätt som stöttar Israel (68 procent). Men ett liknande mönster upprepar sig igen: hela 19 procent av väljarna svarar ”Nej” på frågan. Det är långt ifrån AfD:s väljarkår (35 procent ”Nej”). Men att väljarna för ett av de, sett till historien, mest Israelvänliga partierna i Förbundsdagen är ”näst sämst i klassen” både förvånar och förbryllar (som om krisande FDP inte hade nog med problem).  

Man ska nog inte dra alltför stora växlar på en undersökning, även om den är intressant. Att Tyskland, i likhet med många andra västländer, har enorma problem med öppen antisemitism är uppenbart. Scenerna från Potsdamer Platz och nu senast Sergels torg i Stockholm talar sitt tydliga språk.