VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

Civilisation

En stor europé

Av Alfred Sjödin

Den nyligen avlidne Jean Starobinski kommer att ha läsare också i framtiden.

När nästan alla 1900-talets förnyare av litteraturforskningen har gått ur tiden börjar det snart bli dags att göra upp räkningen. Vad utgjorde faktiska framsteg jämfört med det äldre litteraturhistorieämnet? Vad var återvändsgränder? Vad har visat sig hållbart på sikt? Att den nyligen avlidne schweiziske litteraturhistorikern Jean Starobinski (1920–2019) kommer att ha läsare även i framtiden, framstår inte som en alltför vild gissning.

Han tog till sig och bidrog aktivt till att utveckla många av de nya synsätt som präglat litteraturstudiet det senaste halvseklet, men utan att lämna sin grundläggande humanistiska intuition. Då det var på modet att betrakta litterära verk som system av tecken insisterade Starobinski på sitt både och: ”det kan inte finnas någon struktur utan ett strukturerande medvetande”. Men han såg inte heller verket som en enkel produkt av biografiska, psykologiska omständigheter. Snarare gällde det att fördjupa sig i egenheterna hos detta medvetande som det manifesterar sig i litteraturen, att spana efter centrala mönster och temata, förstå dem inifrån och se hur de utvecklas i ett flertal verk. Det krävde en uppmärksamhet som sträckte sig till enstaka ordval men aldrig släppte ur sikte själva kraften bakom ett yttrande: Vad var det författaren försökte uppnå?

Hans avhandling om Jean-Jacques Rousseau från 1957 (i svensk översättning av Jan Stolpe som Genomskinlighet och hinder 2002) demonstrerar detta till fullo. Verket, som har blivit en klassiker, förändrade bilden av en författare som ofta uppfattats antingen som ideolog eller som en föregångare till romantikerna. Genom att fördjupa sig i hela Rousseaus verk kunde Starobinski visa på den grundläggande konflikt – en spänning mellan en dröm om en total transparens och öppenhet och de mångskiftande hinder som ställer sig i dess väg – som strukturerar hans universum: såväl hans fiktiva skapelser som självbiografiska texter, men också hans politiska och filosofiska traktater. Att tala om en författares ”universum” är för övrigt något som faller sig naturligt efter studier av Starobinskis typ, och i detta har han haft efterföljare även i Sverige. När metoden fungerar som bäst innebär det en väg in i hjärtat av ett författarskap, relevant både för forskaren och den intresserade allmänheten. Som läsare har man intrycket att analysen hjälper en att bättre förstå det man redan anar. Det ger Starobinskis böcker ett bestående värde.

Även om Starobinski uppfattade författarskapen som helheter som måste förstås inifrån betraktade han dem inte som frikopplade från det omgivande samhället. Snarare tänkte han sig att de stora verken kondenserade sin tids dilemman. Omvärdering av kanon var inget han sysselsatte sig med: hans forskning ägnades huvudsakligen giganter som Rousseau, Montaigne och Baudelaire. Och faktiskt kan själva metoden hos Starobinski ses som ett praktiskt kriterium på den betydande litteraturen. Man vet att man upptäckt ett värdefullt författarskap när man sugs in i ett återkommande mönster av stil och tankar som uppträder i flera verk, ett projekt som ständigt fördjupas och utvidgas. Även detta kan visa hur Starobinskis ingång i texten är lika relevant för forskaren eller kritikern som den vanliga läsaren.

Starobinski var en oerhört känslig läsare men inte någon ensidig skönande. Den första bok av honom som översattes till svenska var faktiskt inte litteraturvetenskaplig, utan en populariserande översikt över läkarvetenskapens historia. Starobinski studerade medicin och litteratur parallellt, några år efter avhandlingen om Rousseau levererade han ett stort arbete om melankolins historia. Detta tema återkom han ofta till, bland annat i sina fina studier av Baudelaire. I någon mån kan man räkna Starobinski som en föregångare till det fält som kallas medicinsk humaniora, vilket vill överbrygga klyftan mellan de tolkande och de förklarande dragen inom läkarvetenskapen. Men även utanför medicinen hade Starobinski ett brett idéhistoriskt intresse. Framförallt vad gäller 1700-talet har han författat många viktiga studier: om smickrets roll i kulturen, givmildhetens och tacksamhetens former, om civilisationsbegreppet. Starobinskis texter präglades av väldig men inte påträngande lärdom och en omsorg om det mänskliga som gör att relevansen aldrig tappas ur sikte. Det är, kort sagt, en av de stora humanisterna som har gått bort.

Han var också en stor europé. Starobinskis far emigrerade till Genève från Polen för att undgå de kvoter som begränsade antalet judar på läkarutbildningen. I Schweiz, i korsvägen mellan franskt och tyskt, skulle Starobinski och hans kolleger utveckla en litteraturforskning som var mottaglig för impulser från stora kulturcentrum men ändå stod en aning vid sidan. Här skulle senare George Steiner, en annan stor kritiker och kosmopolit, under lång tid vara verksam. Kanske är det bara den senaste fasen i en lång historia. Det är välkänt att de schweiziska klostren spelat en viktig roll för den europeiska kulturens minne, då de i sin relativa avskildhet bevarade avskrifter av de antika författarnas verk.

Mest lästa just nu

1) Arketypen i Staffanstorp av Malcom Kyeyune

2) Den största tomheten av Joel Halldorf

3) Inte att lita på av Axel Odelberg

4) Manssamhället av Ulrika Carlsson

5) Friheten står på spel av Erik Helmerson

Andra som läst denna
artikel har också läst

1) Silkesvantar eller kulor och bomber av Henrik Sundbom

2) När vi talar om principer av Wilhelm Behrman

3) I begynnelsen var socialismen av Johan Sundeen

4) Vänstern sviker när det gäller av Paulina Neuding

5) Från Hamburg till Odessa av Jakob Sjövall

NR 4 2019

Axess Magasin

Är en tidskrift inom området humaniora/samhällsvetenskap och utges av Axess Publishing AB. Tidskriftens målsättning är att fungera som en knutpunkt mellan den akademiska och den publicistiska sfären.

 

Chefredaktör: PJ Anders Linder
Redaktörer: David Andersson, Mats Wiklund, Jan Söderqvist.
Redaktionssekreterare: Katarina O’Nils Franke
Redaktionsråd: Peter Elmlund, Thomas Gür, Peter Luthersson, Nathan Shachar, Louise Belfrage
Ansvarig utgivare: Peter Elmlund

 

För att kontakta redaktionen, mejla redaktionen@axess.se.

...