VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

Civilisation

Davidsharpan i Norden

Av Martina Björk

I år är det 200 år sedan Wallins psalmbok utkom. Esaias Tegnér hyllade den, medan andra anklagade den för att vara kättersk.

När Esaias Tegnér skildrar en konfirmationshögtid i sin dikt ”Nattvardsbarnen” (1820) låter han gudstjänstens inledande psalm vara signerad vännen, prästkollegan och akademiledamoten Johan Olof Wallin. Till ljudet av mäktiga orgeltoner stämmer församlingen in i sången:

med en röst
föll församlingen in och sjöng ett
evärdeligt qväde
af den höge Wallin, af Davidsharpan
i Norden,
stämdt till Luthers koral, och sången på
väldiga vingar
tog hvar lefvande själ och lyfte den stilla
mot himlen
och hvart anlete sken som den heliges anlet
på Tabor.

Den högtidliga stämningen övergår i gudomlig extas när gudstjänstbesökarna med psalmens hjälp blir förhärligade likt Kristus på Förklaringsberget. För en läsare av idag framstår det hela kanske som både överdrivet fromt och högstämt. Den dåtida läsaren noterade troligen något annat: att Tegnér markerade var han stod i en omstridd fråga.

när tegnér författade sin dikt hade en ny psalmbok just utkommit, den som har kommit att kallas den wallinska och som firar tvåhundra år i år. Som namnet antyder var den mer eller mindre ett enmansverk. Visserligen hade en psalmbokskommitté tillsatts, men dess huvudredaktör Wallin gick in i arbetet med sådan frenesi att han kom att ta över det. Av femhundra psalmer var en fjärdedel hans egna, som till exempel ”Var hälsad, sköna morgonstund” vilken så gott som alltid inleder julottan, eller ”Din klara sol går åter upp”, som sjungits vid mången morgonbön. Därtill kom bearbetningar av psalmer från 1695 års psalmbok, vilkas språk ansågs föråldrat. ”Den blomstertid nu kommer” var en av dem. Även poeterna och akademiledamöterna Frans Michael Franzén och Erik Gustaf Geijer bidrog. Franzén ingick i kommittén och författade vår kanske vanligaste adventspsalm, ”Bereden väg för Herran”, samt påskdagspsalmen ”Vad ljus över griften”.

Tegnérs beröm över denna nya sångskatt visste inga gränser. För honom var ”den höge Wallin” en psalmdiktare i klass med kung David. Som biskop pläderade Tegnér för obligatorisk användning och talade vid ett prästmöte med följande panegyrik:

Den nya psalmboken upptager icke blott allt det bästa och haltfullaste af den gamla, omarbetadt med en så lätt hand, att hela dess ursprungliga skaplynne är qvar, utan den innefattar derjemte en mängd nya psalmer, för det mesta af stor och öfverträffande förtjenst. […] Hela lifvet, ifrån skapardagen till domedagen, hela salighetsläran, äfven som lärobyggnad och i sitt sammanhang betraktad, finnas här innefattade i en krans af sånger. Och hvilka sånger sedan! De genomlöpa andaktens hela lyriska tonskala: högstämda som profeterna, brinnande som Paulus, milda, enkla, innerliga som Johannes. Der är himmelens åska med sitt hot, men också himmelens sol med sin värma, och himmelens dagg med sin vederqvickelse. Sannerligen, många af dessa sånger äro kyrkans och landets ära: och kunde de öfversättas, så skulle de bli kristenhetens psalmbok.

Tegnérs vältaliga lov hade nog sin orsak: Wallins psalmbok var inte väl sedd av alla. Från vissa håll möttes den av massivt motstånd, inte minst från väckelserörelsen. C O Rosenius kallade den ett verk ”av oomvända lärare och snillen”. I dessa kretsar betraktades texterna som lärda men ytliga, och vad värre var, olutherska. Den främsta kritiken bestod i att Wallin betonade den egna insatsen som vägen till frälsning, så kallad gärningslära, istället för att iaktta den lutherska läran om Guds nåd som befrielse från synderna. En vers som kan tyckas oskyldig för oss, men som retade många, var: ”Lär att på din brist ej skylla,/ haf blott nit, gör blott flit,/ Gud skall bristen fylla.”

Eftersom Gud skänker nåd och frälsning, oaktat människans ansträngning, borde inte moralpredikanten Wallin betona mänskliga dygder som plikt och ansvar som en väg till Gud, menade man.

En annan psalm som ansågs kontroversiell var ”Var är den vän”. I den nämns aldrig Gud eller Kristus. Det är en namnlös Gud som sångaren möter, en ”vän”, en ”han”:

Jag ser hans spår, hvarhelst en kraft
sig röjer,
en blomma doftar och ett ax sig böjer.
Uti den suck jag drar, den luft jag andas,
hans kärlek blandas.

Dikten är romantiskt färgad med panteistisk och platonistisk anstrykning: Gud besjälar hela naturen. Samtidigt finns han och alltings ursprung i en ogripbar värld: ”Ack! när så mycket skönt, i hvarje åder/ af skapelsen och lifvet sig förråder,/ hur skön då måste sjelfva källan vara,/ den evigt klara!”

Den berömde prästen och väckelsepredikanten Henric Schartau i Lund vägrade att använda det kätterska verket, och höll därför envist fast vid 1695 års psalmbok. Motståndet föranledde prästerna Johan Henrik Thomander (sedermera biskop i Lunds stift) och Peter Wieselgren att revidera Wallins psalmbok, i avsikt att göra den så renlärig som möjligt, utan att för den skull stryka någon psalm eller ens vers. De ersatte angripna uttryck med sådana som ansågs mer passande. Där Wallin skriver ”Med daglig flit jag göra vill mitt bästa” har Thomander–Wieselgren ändrat det till: ”O Herre, Du allena vill mitt bästa”, för att framhäva att det är Gud som räddar oss och inte vi själva. ”Jag svär att redlig bättring göra” har ändrats till ”Jag beder: lär mig bättring göra”. Betoningen på individen och hennes egen medverkan till salighet reducerades därmed.

När revisionen utfördes hade Wallin varit död i flera år, efter att ha slutat sina dagar som ärkebiskop. Tegnér vidhöll sitt lov. I den hyllningsdikt som biskopen av Växjö skrev vid Wallins död jämförs psalmisten inte bara med sin föregångare i Gamla testamentet, utan med självaste diktarguden Apollo, en gudasänd sångare som lyckats återskapa den ursprungliga musiken, den som sjungs i Eden och av änglarna i himlen:

Då kommer från Parnassens branter
En yngling, en af ljusets anförvandter,
Med lagren i sitt mörka hår:
Den hänger han på Davids harpa,
Och griper i dess guld, och slår
Akkord, än milda, som en fläkt i vår,
Och än som dunderslagen skarpa.
Då smälter hjertat i hvart menskligt bröst,
Och englarne från himlens throner
Se ner och lyss till broderliga toner
Utaf den gudasändes röst
Och hviska tjuste till hvarannan:
”Så sjöngo vi, på samma vis,
När första aftonen, med Hesperus
i pannan,
Stod öfver nyfödt paradis!

Johan Ludvig Runeberg stämde inte in i Tegnérs superlativer. Även om han insåg psalmernas estetiska värde, ansåg han att Wallins uttryck emellanåt var pretentiösa. Även senare har omdömena om 1819 års psalmbok skiftat. Zacharias Topelius menade att den var ett i grunden misslyckat verk och skadlig för Svenska kyrkan. Erik Axel Karlfeldt, däremot, kallade Wallin ett ”psalmistiskt snille”.

Sven Stolpe är i sin svenska litteraturhistoria inne på Tegnérs linje om hela kristenhetens psalmbok när han skriver: ”Johan Olof Wallins psalmer saknar i flera avseenden motsvarighet i världen och har sannolikt objektivt sett för vårt folk betytt mera än all annan diktning tillsammans.”

för även om kritiken var hård var mottagandet av Wallins psalmbok övervägande positivt. Människor tog sångerna till sitt hjärta. Enligt Geijer planterade han ett ”genljud i ett helt folks hjärta”. Efter tvåhundra år sjungs de fortfarande. Omkring sjuttiofem av Wallins psalmer, original och bearbetningar, är representerade i den nuvarande psalmboken. Till dessa kommer bidrag från övriga i kommittén.

Under psalmboksförfattandet uttryckte Wallin i ett brev en önskan om att kunna ”göra en och annan god psalm”. Om han kunde åstadkomma det, skulle han gärna utradera sina övriga poetiska alster, skrev han. Eftervärlden kan glädjas åt att han lyckades med det första och underlät att göra det andra.

Mest lästa just nu

1) Tystnadskultur av Jon Åsberg

2) Barnen byggs bort av Simon Westberg

3) En evig renovering av Peter Santesson

4) Liberal svanesång av Malcom Kyeyune

5) Den liberala idén av Lena Andersson

NR 7 2019

Axess Magasin

Är en tidskrift inom området humaniora/samhällsvetenskap och utges av Axess Publishing AB. Tidskriftens målsättning är att fungera som en knutpunkt mellan den akademiska och den publicistiska sfären.

 

Chefredaktör: PJ Anders Linder
Redaktörer: David Andersson, Mats Wiklund, Jan Söderqvist.
Redaktionssekreterare: Katarina O’Nils Franke
Redaktionsråd: Peter Elmlund, Thomas Gür, Peter Luthersson, Nathan Shachar, Louise Belfrage
Ansvarig utgivare: Peter Elmlund

 

För att kontakta redaktionen, mejla redaktionen@axess.se.

...