VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

Krönika

Ändå är det min regering

Av Susanna Birgersson

Jag har en vän i USA som röstar konservativt. I alla fall gjorde han det förr i tiden, och alldeles bestämt gjorde han det 2008. Att John McCain förlorade mot Barack Obama gjorde honom sorgsen och bekymrad. Men dagen då Obama installerades skrev han likväl på Facebook om ”my president”, om att han skulle be för honom, om att han önskade honom lycka till.

Liksom en majoritet av svenskarna var jag vid denna tid oändligt förtjust i Obama, men insåg ändå att en amerikan som har en mer republikansk syn på staten och samhället självklart kunde känna annorlunda. Därför blev jag rörd och imponerad över det där uttrycket för nationell samhörighet bortom politisk kamp: ”My president”.

Det är faktiskt samma inställning som kommer till uttryck runtom i många kyrkor på söndagarna, där man med olika formuleringar ber för för kungen, regeringen och riksdagen – oavsett hur den parlamentariska sammansättningen ser ut, oavsett om den avspeglar församlingens preferenser, oavsett om prästen tycker att kungen passar bra för sitt ämbete.

Vi ber för att det är vår konung, vår riksdag, vår regering.

Jag tänker att jag ska tänka mer på detta. Jag är ofta mycket kritisk till den politik nuvarande regering driver, fast ännu oftare till avsaknaden av politik, till att regeringen är så lamslagen och senfärdig trots de eskalerande problem som river och sliter i samhället. Ändå är det min regering. Stefan Löfven är min statsminister, hinner jag ibland påminna mig själv när jag frestas att fara ut i förakt och frustration. Och när jag verkligen ska utmana mig själv: Isabella Lövin är min miljöminister...

Jag tror att det där vi kallar polarisering skulle kunna mildras om fler ansträngde sig för att be med i kyrkans förbön. Men om det ska ha någon verkan måste även regeringen själv gå in i det förhållningssättet.

Regeringen är regering för hela Sveriges befolkning, och däri ingår också de vars politiska sympatier ligger hos helt andra partier. Detta vet givetvis både statsministern och samtliga statsråd. Men många av dem förstår inte de ofrånkomliga konsekvenserna. Det innebär nämligen att man måste avstå från den typ av politisk debatt där man tar varje tillfälle i akt att missförstå, misskreditera och oanständigförklara sina politiska motståndare. Det kräver självbehärskning, en självbehärskning som många av de twittrande och facebookande statsråden saknar.

Det grundläggande problemet är att nuvarande regering existerar på det enda fundamentet att alla andra alternativ äventyrar demokratin och anständigheten. Själva regeringen består av två partier som sinsemellan är varandras motsatser. Dessutom har den förbundit sig att inte driva särskilt mycket egen politik, däremot en hel del politik som deras väljare finner förkastlig. De parlamentariska arbetsgrupperna går ständigt på grund, brottsligheten breder ut sig och opinionssiffrorna dalar. Det är inte svårt att föreställa sig den desperation som griper omkring sig inne på regeringskansliet. Att vara maktlös fast man innehar makten måste vara obehagligt på ett alldeles speciellt sätt.

Inget kvarstår, verkar det som, förutom att inskärpa att det inte finns något alternativ för den som vill värna demokratin och anständigheten. Oppositionen kallas ”blåbrun”. Oppositionsledaren ska mejas ner, inte för sin rätt okontroversiella politik – utan för sin brist på anständighet. Att han talar med högerpopulisterna, att han poserar i fel kläder på fel dag, att han inte gör precis det som en journalist påstår att han sagt till en Förintelseöverlevare att han ska göra.

Den väljare som undrar hur statsministern resonerar kring striden om arbetsrätten kan fortsätta att undra; kommunikationen från regeringen handlar nästan uteslutande om anständigheten, det där som skiljer hedervärda människor från vidriga kräk. Det är något ganska oerhört att regeringen går i täten för denna uppdelning mellan anständiga och oanständiga politiker, och därmed också mellan anständiga och oanständiga väljare.

Jag vill kunna respektera också en regering som består av partier jag inte har röstat på. Jag ska fortsätta att be varje söndag för ”vår regering”, men kan statsråden då vänligen uppträda med ett lite större mått av värdighet och en liten gnutta återhållsamhet?

Mest lästa just nu

1) En historia om känslor av Joel Halldorf

2) Livet någon annanstans av Susanna Birgersson

3) Fler dör av krossat hjärta av Lars Åke Augustsson

4) Det finns alltid hopp av Mats Wiklund

5) Revolutionen passerar Stockholm av Emil Uddhammar

NR 3 2020

Axess Magasin

Är en tidskrift inom området humaniora/samhällsvetenskap och utges av Axess Publishing AB. Tidskriftens målsättning är att fungera som en knutpunkt mellan den akademiska och den publicistiska sfären.

 

Chefredaktör: PJ Anders Linder
Redaktörer: David Andersson, Mats Wiklund, Jan Söderqvist.
Redaktionssekreterare: Katarina O’Nils Franke
Redaktionsråd: Peter Elmlund, Thomas Gür, Peter Luthersson, Nathan Shachar, Louise Belfrage
Ansvarig utgivare: Peter Elmlund

 

För att kontakta redaktionen, mejla redaktionen@axess.se.

...