VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

Civilisation

Disneys resa till Norden

Av Martina Björk

Disneys Frost-filmer är inspirerade av H C Andersens Snödrottningen. Men de har även likheter med Selma Lagerlöfs verk.

Snow queen var arbetsnamnet på Disneys gigantiska succé Frost (Frozen, 2013), vars uppföljare Frost II nyligen hade premiär. Att H C Andersens saga Snödrottningen tjänat som underlag för historien framgår av eftertexten, men den har genomgått en rejäl förvandling på Disneys arbetsbord. Den snödrottning som man först skapade blev alltför endimensionellt ond, tyckte man, och gjorde om henne. Snödrottningen Elsa i Frost är en i grunden varmhjärtad person som har föga gemensamt med sin motsvarighet i sagan, bortsett från att de båda har ett isslott. Möjligen kan man också tycka att de isblixtar som hon skickar påminner om de diaboliska spegelskärvorna i Snödrottningen, som förvänder gott till ont. Sagans Kaj och Gerda finns förvisso kvar, men inte som barn eller huvudpersoner, utan som tjänare på slottet, där de föräldralösa prinsessorna Elsa och Anna bor.

Disney förhåller sig så pass fri till originalet att man kan undra om en hänvisning till Andersen överhuvudtaget är nödvändig. När jag ser den första filmen kan jag inte undgå att märka influenser även från annan skandinavisk litteratur. Eller är likheterna en tillfällighet? Att man valt orten Arendal (Arendelle), Knausgårds hemstad, som hemvist för Elsa och Anna, kan förstås vara en ren slump. Men det är frestande att tro att namnet dök upp hos filmmakarna tack vare Min kamp-serien som slog igenom internationellt samtidigt som filmen kom till.

Under arbetet med den första filmen åkte en grupp ur filmteamet iväg på studieresa till Norge och fann inspiration till landskap, byggnader, inredning och klädedräkter. Huruvida de även sökte andra litterära förebilder än Andersen framgår inte av de intervjuer och reportage som jag har läst. Oavsett om referenserna är omedvetna (vilket är svårt att tro) eller inte, finns en hel del att hämta för den litteraturintresserade.

Det betonas ofta att Frost är en film om systerskap. Under sin uppväxt är Elsa och Anna de bästa vänner. När den nykrönta drottningen Elsa av rädsla för sina magiska krafter flyr från Arendal, lämnar hon inte bara sitt rike, utan tar samtidigt avstånd från sin syster. Under tonerna till sin berömda sång om frihet (”Let it go”) går Elsa in i sig själv och isolerar sig i det isslott som hon skapar med hjälp av magi. Hon blir isdrottning. Den kavata och handlingskraftiga Anna, som vill rädda riket och återupprätta relationen till sin syster, ger sig ut för att leta efter henne, trots faran det medför. När hon kommer till Elsas skräckinjagande slott blir hon inte välkomnad av sin syster. Annas envishet får Elsas tålamod att tryta. Elsa skickar en isblixt mot Anna, som av misstag träffar hennes hjärta. Gradvis förvandlas Anna helt och hållet till is.

Kopplingen till siss och unn i Isslottet av den norske författaren Tarjei Vesaas känns inte långsökt. Siss och Unn är två jämnåriga flickor som tillsammans upptäcker en förunderlig vänskap. Siss är populär och utåtriktad, medan den föräldralösa Unn är introvert, men deras olikheter hindrar dem inte från att känna sig som tvillingsjälar. Något blir för stort för Unn, hon blir rädd och flyr. Hon söker sig till en naturlig isformation som i flickornas värld är ett isslott. Det är något magiskt med det, lockande och farligt, och vad som egentligen händer i isslottet och med Unn vet man inte. Hon sluter sig och försvinner, vilket föranleder en skallgång efter henne. Romanen är mystisk och psykologisk på ett sätt som inte Disneys film är, men samhörigheten mellan flickorna samt isslottet som symbol för själslig frusenhet är gemensamma för både filmen och romanen. Om någon hade bett mig nämna en skandinavisk roman där snö och is härskar hade jag nog nämnt Vesaas Isslottet, men jag hade också nämnt ytterligare en.

I 1500-talets dansk-norska Marstrand, Bohuslän, är vintern sträng. Gästande sjömän är strandsatta eftersom isen är så tjock att de inte kan segla. Den föräldralösa Elsalill sörjer sin mördade fostersyster. Hon förälskar sig i en skotsk handelsman, sir Archie, som ”dårar” henne och är, utan att hon vet det, hennes systers mördare och rånare. När sir Archie flyr och tar Elsalill som levande sköld offrar hon sig på de efterföljande knektarnas svärd. Mördarna grips i sin hytt på skeppet. Först då upphäver vädret sin makt över ön och låter isen smälta och havet öppna sig. Så slutar Selma Lagerlöfs Herr Arnes penningar.

Under drottning Elsas frånvaro härskas kuststaden Arendal av långvarig vinter. De gästande handelsmännen är strandsatta eftersom isen är så tjock att de inte kan segla. När Anna beger sig till Elsas slott har hon hunnit förälska sig i en av gästerna vid kröningshögtiden, den charmige prins Hans från ”de södra öarna”. Så småningom avslöjas det att hans avsikt bara har varit att lura Anna och döda Elsa, för att själv få makt. I det ögonblick som Hans höjer sitt svärd mot Elsa går Anna emellan, sträcker ut sin arm och möter svärdshugget. Hon offrar sig för sin syster. Denna äkta kärlekshandling (”an act of true love”), som är central för berättelsen, bryter förbannelsen. Isen smälter, havet öppnar sig och vintern övergår i vår. Skurken, som befinner sig på ett skepp, får sitt straff.

För mig framstår dessa båda slut som närmast identiska: namnet Elsa(lill), vinterns makt, de fastfrusna skeppen, den charmige förföraren och skurken från ett örike, det självförsakande offret som häver förbannelsen – med den skillnaden att Anna väcks till liv igen. En Disneyfilm måste ju trots allt sluta lyckligt.

Parallellerna till Lagerlöf tar inte slut där. En viktig person i Frost är Kristoffer (Kristoff), som kör runt i släde förd av renen Sven, som han betraktar som sin bästa vän med vilken han småpratar. I Herr Arnes penningar är det den kringfarande iakttagaren Torarin som ramar in berättelsen och kommenterar vad han ser för sin hund Grim.

Kristoffer hjälper Anna att leta efter Elsa. Medan de åker i släden berättar Anna att hon förlovat sig med en man (Hans) som hon känt i bara en dag. Kristoffer avfärdar hennes handling som dåraktig. Under samma slädfärd dyker en flock vargar upp som börjar jaga dem. Jakten blir dramatisk och avslutas med att Anna kastar en brinnande hoprullad filt mot vargarna, varpå de ger sig.

I Lagerlöfs Gösta Berlings saga, som liksom Frost utspelar sig under första halvan av 1800-talet, finner vi i fjärde kapitlet Gösta Berling sittande i en släde tillsammans med den föräldralösa Anna Stjärnhök. Anna beskrivs som ”en vacker, egensinnig flicka”. Anna inleder samtalet med att berätta att det samma dag har lysts i kyrkan för henne och ”gamle Dahlberg”. Gösta klandrar Anna för att hon så tanklöst har förlovat sig med en betydligt äldre man. På vägen tillbaka jagas de av vargar. De undkommer dem först sedan Gösta slängt Madame de Staëls roman Corinne i gapet på en av dem.

Gösta Berling och Anna Stjärnhöks slädfärd är, vargar och förhastad förlovning till trots, romantisk. Där och då inleder de tu en kärleksrelation. I motsvarande situation har Kristoffer och Anna i Frost ännu inte gjort varandra några kärleksförklaringar, men deras dialog antyder ett begynnande ömsesidigt intresse, och de kommer senare att bli ett par.

Det är lätt att leta efter allusioner när man väl tycker sig ha upptäckt några, men man får också vara försiktig. Hur frestande det än vore att kalla trollen i Frost för Lagerlöfska, finner jag inget stöd för det. De är alltför muntra och vänliga.

När jag ser Frost II får jag inga associationer alls till något litterärt verk. Men ger inte filmen oss en vink när en av figurerna berättar att han läser en bok av en ny dansk författare? Om det är H C Andersen eller någon annan som åsyftas vet jag inte, men jag anar att det finns mycket att upptäcka även i denna senaste Frost-film. Det låter jag dock bli ett uppslag för någon annan att utforska.

Mest lästa just nu

1) En historia om känslor av Joel Halldorf

2) Livet någon annanstans av Susanna Birgersson

3) Fler dör av krossat hjärta av Lars Åke Augustsson

4) Det finns alltid hopp av Mats Wiklund

5) Revolutionen passerar Stockholm av Emil Uddhammar

NR 3 2020

Axess Magasin

Är en tidskrift inom området humaniora/samhällsvetenskap och utges av Axess Publishing AB. Tidskriftens målsättning är att fungera som en knutpunkt mellan den akademiska och den publicistiska sfären.

 

Chefredaktör: PJ Anders Linder
Redaktörer: David Andersson, Mats Wiklund, Jan Söderqvist.
Redaktionssekreterare: Katarina O’Nils Franke
Redaktionsråd: Peter Elmlund, Thomas Gür, Peter Luthersson, Nathan Shachar, Louise Belfrage
Ansvarig utgivare: Peter Elmlund

 

För att kontakta redaktionen, mejla redaktionen@axess.se.

...